Senaste Kommentarer

Top Commenters

Et tu, Kevin Spacey?

Inlägg av Embla Sue Panova den 7 november 2017 i

Onyanserat

I svallvågorna efter #metoo uppdagades att även Kevin Spacey har ägnat sig åt övergrepp. Det var skådespelaren Anthony Rapp som berättade att han hade blivit antastad av Kevin när han (Anthony alltså) bara var 14 år gammal. Netflix har nu tagit sin hand ifrån Spacey och stoppat inspelningen av kommande säsong av House of Cards (och sagt att det också blir den sista). Kevin själv har ”tagit hjälp”.

Taktiken efter avslöjandena har varit lite olika. Harvey Weinstein ringde och bad/hotade alla att inte berätta något. Martin Timell bad om ursäkt (men menade att någon borde ha sagt ifrån till honom och la därmed skulden även på offren), medan Virtanen erkände sig till skaran “tölpar” (och med det antar jag de som drack för mycket pilsner på film under 30-talet?). Kevin, ja han tog tillfället i akt att komma ut. Alla älskar ju en bra komma-ut-historia. Eller? Nej, i Hollywood gick faktiskt inte på den gubben, vilket vid en första anblick kanske kan kännas bra.

Men när man tänker på saken kommer en annan fråga fram. Varför tror alla på Anthony?

Jag har verkligen älskat Kevin Spacey. Allt ifrån De misstänkta och K Pax till House of Cards. Men inte så mycket att jag ”bara inte vill tro att det är sant”. Det är inte på något vis så att JAG inte tror på Anthony. Men varför tvivlar ingen på honom så som alla gör när en kvinna berättar om övergrepp? Även under #metoo.

Jag hoppas att alla vid det här laget har fattat att alla vi som har skrivit under med våra namn inte har blivit utsatta av några särskilda män i maktposition eller just från mediaindustrin. Det är helt vanliga praktarslen på stan det handlar om och på dem går det tretton på dussinet (hej du, unga läsare, det där ålderdomliga uttrycket betyder att det är för många för vad som är rimligt. Ett dussin är ju som bekant bara 12.). #Metoo är ett bevis för att det är er och inte oss det är fel på och att vi varken kan eller ska bli ifrågasatta. Ändå har det skett. Elisabeth Höglund är dessvärre inte ensam om att skriva om att kvinnorna själva bär skuld, det pratas i dagarna om att vi trivs i offerkoftan och att det är farligt för feminismen när starka kvinnor berättar om sina upplevelser. (Mitt raseri mot sådana dumheter är en helt annan krönika). Men i Kevins fall är det en man mot en man. Då blir det tydligen mycket tydligare alternativt knepigare, helt plötsligt.

Jag kan bara se två skäl till att ingen tvivlar på att Kevin Spacey är ett övergreppande svin. Antingen handlar det om att en mans röst alltid hörs klarare än en kvinnas – Anthony har helt enkelt mannens pondus i sin berättelse. Det ger ju i sig dubbla känslor. Eller så handlar det om en fördom mot homosexuella? ”Där ser man ju hur de är ändå – inte som vi andra män!”. Det är ju ingen tvekan om hur komplicerat det skulle vara!

Men vet ni vilken den gemensamma nämnaren är? Män. Kan vi nu en gång för alla se detta faktum och hoppa över påhittiga ursäkter som sexuell läggning, offerkoftans vara eller icke eller styrka i den övriga vardagen som skulle göra det orimligt att vara offer i övrigt och lägga energin där den hör hemma – att hitta en ny serie att följa nu när man inte kan se House of Cards utan känna sig medskyldig.

Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Olof

    Skulle kunna bli en intressant diskussion, om man enbart ska se till vad skådespelarna presterar eller om man också ska väga in deras moraliska kompass/leverne (vad man nu vill kalla det). Bägge ståndpunkter har sina problem. Man kommer att behöva bestämma sig för var gränsen går; ska man bojkotta alla skådespelare som under sin livstid gjort något moraliskt förkastligt, blir det snart ganska få filmer/serier kvar som man ”kan” se.

  • Embla

    Vi har snuddat vid ämnet flera gånger, då med Roman Polanski, Johnny Depp och Woody Allen som exempel (bland annat) http://onyanserat.se/onyanserat1/assholes-off-screen/

    Men visst ÄR det ett svårt dilemma. Det jag tycker är värst är faktiskt de som blir drabbade ändå. Kevin varken kan eller ska man ju uppenbarligen ha ”on set” eftersom han inte kan låta bli att kladda på folk han jobbar med, men jag tänker på alla andra som är inblandade i produktionen som nu inte får göra mer av House of Cards. Bara som exempel. Svinerierna drabbar ju så många i förlängningen.

    Personligen har jag faktiskt ganska svårt att se t.ex Johnny Depp på film nu vilket gör att jag undviker det (sjukt synd med tanke på att jag älskar Tim Burton). Man kanske kan öppna upp för det som redan är filmat och hoppas att de som är stora as i alla fall inte får filma mer.

Fler onyanserade inlägg