Senaste Kommentarer

Top Commenters

Ett axplock från årets Way Out West

Inlägg av Jonas Derne den 13 augusti 2018 i

Onyanserat WOW 2018

Som vanligt är tiden ens värsta fiende när filmfestivaler går av stapeln. Och som många av er vet vid det här laget brukar Way Out West inte bara erbjuda konserter utan också visa en hel del intressant film. Här är några korta omdömen på tre nya filmer som jag såg i helgen.

Gräns

Det är som om naturen vill ta tillbaka Slottsskogen från de tusentals festivalbesökarna när ett massivt hällregn drar in över Göteborg under lördagskvällen. När de flesta nog skulle se detta som ett ganska jobbigt läge när filmen Gräns visas på utomhusbiografen på Höjden tänker jag tvärtom. Det blir istället en starkare upplevelse, och kanske att manusförfattaren John Ajvide Lindqvist håller med om det. Han brukar i alla fall återvända till naturens vidunderliga kraft som tema i sina böcker; att naturen inte kan styras, att naturen inte alltid är naturlig, att det övernaturliga är det som är det naturliga egentligen.

Gräns rör sig mycket riktigt över gränserna. Uppenbart då tullpolisen Tina bevakar den nationella gränsen för att inte släppa in knark eller annat kriminellt i landet. Men Tina hamnar också i läget, i det mentala gränslandet, där hon inte längre vet vem hon är. Eller kanske snarare VAD hon är.

Det här är en folkloristisk fullträff med väldigt fina skådespelarinsatser (Eva Melander är särskilt strålande som Tina) och ett manus som har den stora fördelen att vara baserat på Ajvide Lindqvists verk.

Gräns har svensk biopremiär 31 augusti. Filmen tilldelades Grand Prix Un Certain Regard i Cannes tidigare i år.

Leva. Älska

I Mette Aakerholm Gardells dokumentär Leva. Älska får vi följa ett antal personer som flyttar in i Sveriges första seniorboende för HBTQ-personer, Regnbågen på Gärdet i Stockholm. Det är varsamt och kärleksfullt regisserat när Agneta, Ingbritt och Thomas får berätta om sina liv. En del kretsar givetvis kring hur det de facto är att väl våga komma ut ur garderoben, men jag ser faktiskt inte detta i huvudsak som en HBTQ-film utan en film där de livsöden vi får ta del av, som skulle kunna hända vem som helst av oss oavsett läggning, är det som berör. Möten mellan människor, familjetragedier, övergrepp, vänskap och kärlek. Detta är avskalat, äkta, innerligt, och väldigt sevärt. Också det oavsett läggning.

Den sommaren

Filmaren Göran Hugo Olsson fick en exklusiv möjlighet att gräva i obearbetat filmmaterial från Peter Beards arkiv, och resultatet blev dokumentären Den sommaren. Beard, känd fotograf bland annat för hans jobb tillsammans med Karen Blixen, rörde sig på 60–70-talet i kretsarna kring Andy Warhol, Mick Jagger och andra kändisar, och via hans vän Lee Radzivill som råkar vara syster till Jackie Kennedy kom han att en sommar filma hemma hos Jackies kusiner, två societetslejon av rang, nämligen Edie Bouvier och hennes dotter som för enkelhets skull också hette Edie.

Dessa kvinnor får vi följa i allehanda bestyr, i deras stora, en gång väldigt exklusiva herrgård, men som nu är nedgånget och i förfall. Trots att de nog kunde välja en mer fashionabel vardag genom att sälja kåken vägrar Edie x 2 att lämna. Jackie Kennedy fick till och med rycka ut och såg till att några städade ut huset och installerade nya rör.

Materialet till Den sommaren är ömsint bearbetat och filmen har en självsäker stilrenhet. Och det är förstås alltid roligt att lyssna på principfasta tanter som möjligen också har en skruv lös.

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg