Senaste Kommentarer

Top Commenters

Filmerna man älskade då men hatar nu

Inlägg av Therese Wåtz den 21 november 2017 i

Onyanserat

Vi bad nyligen er läsare lista de filmerna som ni tycker inte riktigt har åldrats med behag. Filmer ni älskat, men när ni ser dem idag bara skakar på huvudet åt. Embla skrev nyligen om Hundtricket, och om hur den fortfarande håller efter alla dessa år. Vad är det då som gör att en film håller? Finns det några gyllene regler?

Min syster ringde mig och frågade om jag sett Femte Elementet nu i vuxen ålder, en film som vi båda älskade när den kom ut i slutet av nittiotalet. Hon fortsatte med att bryta ner ganska många av de komponenter som var så coola då, när jag gick på högstadiet. Kan det möjligtvis ha varit så att jag såg på livet med lite andra ögon då, och att kanske även jag skulle tycka att filmen var dålig om jag såg den idag. Skulle jag köpa att Korben Dallas, en taxichaufför, anlitas för att rädda världen, istället för någon som faktiskt är kvalificerad för jobbet? Oklart.

Men nu kommer vi ner till min sakfråga. Vad gör att en film åldras bra? Jag själv tror att det egentligen inte är något hemligt recept för att lyckas med detta. Det är nog helt enkelt så att om du skapar en film med en genomtänkt och logisk plot, med respektfulla kärleksrelationer (där kärleksrelationer förekommer) och utan för mycket fördomsfulla stereotyper (om det inte är hela poängen med filmen), så kanske du endast kommer kunna gnälla på att specialeffekterna inte håller.

De filmer som ni nämnde var t ex Top Gun, vilket jag kan förstå fullt ut utan problem. Det blev dock lite friktion när kultfilmen Conan the barbarian togs upp som ett exempel. Blade, Matrix, Indiana Jones och Youngblood fick också sina potatisar varma, och även om jag inte håller med om alla (vilket jag tror främst beror på att jag inte älskat någon av dem ens när jag var yngre), så kan jag ändå se några gemensamma nämnare. Alla filmer kretsar kring män och klassiskt manliga saker. Någon kvinna förekommer, men de stora rollerna är få och mest förpassade till att vara en attraktion för huvudrollen. Fördomsfulla stereotyper förekommer i de flesta av filmerna, och allra helst machobilden av hur en man ska vara (med råge!).

Logisk plot då, vad säger vi om det. Vad är ens en logisk plot? För mig är det när karaktärernas motivation för hur de beter sig känns verkligt och naturligt. När händelseförloppet inte blir för krystat och vi inte blir lämnade med allt för stora luckor. Ganska straight forward och utan krusiduller med andra ord.

Vad gäller framtidsskildringar så har nog några filmer mest tur i hur de väljer att skapa sin framtidsvärld. I Running man från 70-talet, så är framtiden år 2017 ganska annorlunda än den vi faktiskt ser idag. Precis så som framtiden för Orwell i 1984 såg annorlunda ut än den gjorde för oss 1984. I de båda verken får de båda ändå poäng för en häftig och logisk framtid, vilket gör att de fortfarande håller även idag.

Vad tror vi om dagens filmer då, kommer vi att se tillbaka om 15-20 år och undra varför i helskotta vi älskade de filmer som vi älskar idag? Jag själv tror att det kommer se ut lite då som det gör idag, men att fler filmer kommer att hålla. Vi ser fler och fler kvinnliga roller som inte endast bidrar med ett vackert ansikte, vi ser vänskap och släktskap ta plats där det tidigare förväntades kärlek, och snart kan vi nog inte ens gnälla på specialeffekternas åldrande.

Vad tror ni läsare om de filmer som släpps idag, kommer de att hålla måttet när ni ser dem igen om 10 år?


Skrivet av Therese Wåtz

En biolog som vill känna sig invigd och därför alltid letar efter detaljer och dolda budskap. Älskar riktigt bra karaktärsbeskrivningar men hatar övertydlighet. Har även en förkärlek till Will Ferrell och tecknat.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg