Senaste Kommentarer

  • Olof on Assholes off screen

    Intressant ämne. Svårt att överblicka. Vill vi ha en nolltolerans, eller var sätter vi gränsen? Ett sätt att lösa problemet,...
    Posted 26 juli, 2017
  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Filmtips på Göteborg Film Festival

Inlägg av Jonas Derne den 26 januari 2017 i

Göteborg Film Festival Onyanserat

gff-40

Imorgon drar den fyrtionde upplagan av Göteborg Film Festival igång, och om du inte har en aning om vad du vill se kommer här några tips från Onyanserats redaktion.

liberation-day

Liberation Day

Den slovenska, provokativa konst- och musikgruppen Laibach är närapå husgudar hos mig så när det nu dyker upp en dokumentär om deras uppseendeväckande besök i Nordkorea är Liberation Day ett givet filmval för mig. Laibach är inbjudna att spela i Pyongyang i samband med nationens firande av befrielsedagen, och det kan bara bli alldeles underbart och konstigt. /Jonas

raw

Raw

En av filmfestivalens mer udda filmer bör vara Raw. En veterinärstuderande vegetarian, 16-åriga Justine, får plötsligt smak på människokött efter en köttig upplevelse på skolans nollning. Det hela sägs vara en relativt sansad kannibalfilm, där mer traditionella utmaningar när vuxenlivet bankar på dörren får mer fokus än de minst sagt avvikande matvanorna. Hur nu det ska gå till blir mycket intressant att se. /Jonas

heartstone

Heartstone

Hederlig diskbänksrealism och vidunderliga miljöbilder från natursköna Island tror jag mig finna i Heartstone, ett drama om två oskiljaktiga pojkar vars vänskap sätts på prov när sexualitet börjar bli en aktualitet. Jag brukar uppskatta isländska filmer; vacker natur, ofta ganska karga människor men med en hjärtlig värme mitt i kylan. /Jonas

TO

The Ornithologist

Det är fokus Gudar och Människor i år och som, skall vi kalla det ”ytterst begränsat troende” faller mitt genreval på en provokativ fågelskådare från Portugal, The Ornithologist. Enligt förhandssurret en av festivalens mest ohämmade rullar och varför inte? Potentialen finns där helt klart. Filmen beskrivs som ”storyn om en hunkig ornitolog på en Golgatavandring, som inte liknar något vi tidigare sett.” Jo man tackar. Under en fotojakt på den sällsynta svarta storken går det mesta fel och Fernando stöter på allt från festande vildar till en vacker fåraherde vid namn Jesus. Det låter ju helcrazy och härligt. Och så finns det fåglar. Jag gillar fåglar. /Lindman

RD

Radio Dreams

Metallica är inbjudna till en lokalradiostation i Iran, dyker de upp? Ingen jävla aning men jag tänker ta reda på det. Hyllade Radio Dreams låter oerhört lovande på pappret. Inte bara för att Metallica skall lira live i Pars trånga studio, dessutom tillsammans med Afghanistans mest hajpade rockband, utan för att filmen spänner brett över ständigt aktuella ämnen såsom konst och kommersialism, tradition och assimiliation, mötet mellan öst och väst. Ämnen som normalt tenderar att bli tunga att processa för många men Babak Jalali har utlovat både lågmäld humor, sköna cameos och ett bra häng i studion, en iransk NileCity helt enkelt. Och så innehåller den förstås (förhoppningsvis) Metallica. Jag gillar Metallica. /Lindman 

M

On the Milky Road

Emir Kusturicas Zigenarnas Tid är en fantastisk rulle enligt min mening men ändå är den sorgligt okänd hos den breda massan. Förhoppningsvis kan man ändra på det nu när både den och nya filmen On the Milky Road spelas på festivalen. Den sistnämnda skall enligt regissören själv innehålla ”det mesta.” Det är en burlesk saga med politiska undertoner där ett udda kärlekspar ser förfallet av mänskligheten pågå i realtid. Kusturica har lovat att inte snåla i framställningen av människan som djurisk och i kontrast har vi den pastorala naturen och tydligen skall sceneriet vara något utöver det vanliga. Mina förväntningar är sjukt höga! Och så spelas den kvinnliga huvudrollen av Monica Bellucci. Jag älskar Monica Bellucci. /Lindman

Dröm Vidare

Dröm vidare

Jag känner att jag är sugen på nordiskt i år, och börjar med den svenska filmen Dröm vidare av regidebuterande Rojda Sekersöz. Om ett kompisgäng vars vänskap och drömmar sätts på prov när en av tjejerna, Mirja, kommer ut från fängelset. ”Aldrig tidigare har fyra kvinnor tagit så stor plats i en svensk långfilm” står det i katalogen, och det låter ju jävligt lovande! /Ingrid

Sameblod

Sameblod

Amanda Kernells debutfilm Sameblod är kanske vårens mest omtalade svenska premiär, och det känns verkligen som att man inte får missa den här filmen. Det handlar om den samiska tonårsflickan Ella Marja, som trakasseras och utsätts för rasbiologiska undersökningar, men drömmer om ett annat liv. Utspelar sig på 30-talet, men lär säga mycket om vår samtid också. /Ingrid

rift

Rift

Rift, av Erlingur Óttar Thoroddsen, beskrivs som en förtätad psykologisk thriller bland de mest vidunderliga isländska miljöer. You had me at vidunderliga isländska miljöer, säger jag. Storyn om en man som kontaktas av sin före detta pojkvän, som säger att han har en känsla av att han inte är ensam i familjens ensligt belägna sommarhus, låter också lockande. Suggestiva stämningar utlovas, och jag gissar att det inte bara har med de vidunderliga miljöerna att göra. /Ingrid

rosemari

Rosemari

Tuva Novotny måste vara en ultimat nordisk medborgare, hon verkar röra sig helt obehindrat mellan att skådespela i Sverige, Norge och Danmark. Mäktigt att kunna skådespela på så många olika språk, tycker jag! Nu har hon en av huvudrollerna i norska Rosemari , där hon på sitt eget bröllop hittar en övergiven bebis på toaletten. 16 år senare söker flickan Rosemari upp henne, och vill få hjälp att leta upp sin biologiska mamma. Rosemari spelas förresten av Ruby Dagnall, som hade en liten roll (som karaktären Emma) i säsong 3 av serien Skam. /Ingrid

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg