Senaste Kommentarer

  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017
  • Therese Wåtz on Dr Who – Alla tiders doktor

    Ja, han är onekligen väldigt populär (med rätta). Jag ska ta en till titt på Baker, för han har fått...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Franska revolutionen? You talkin to me?

Inlägg av Embla Sue Panova den 9 april 2013 i

Onyanserat

deniroooooo

Det sägs att vi bara använder en liten del av vår hjärna. Att vår kapacitet egentligen är så mycket högre men att vi av någon anledning inte ids utnyttja den fullt ut. Jag undrar om man då har räknat bort den delen av hjärnan som memorerar filmrepliker?

Jag tror det började 1987 när jag var med mamma på jobbet (hon jobbade på Sagabiografen i Linköping) och genom de skinnvadderade biodörrarna hörde Galenskaparnas film Leif vareviga kväll. Jag kan nog fortfarande ”Rotum”-låten om jag tänker efter. (Konstpaus) Japp, där sitter den.

När sedan min kompis Jenny och jag streck-kollade på Hemma Värst (Young Ones) fullkomligt fyllde jag huvudet med citat och kan än idag rabbla Ricks badrumsmonolog om ”pollution”. Jag slår vad om att Jenny också kan det. Om någon däremot frågar oss om datumet för franska revolutionen eller något annat som kom på proven runt den här tiden är det nog dessvärre helt kört.

Det är ju inte så konstigt att man, när man som barn ser en och samma sak om och om igen, lägger saker på minnet. Men jag har fortfarande nån sjukdom som gör att jag inte bara minns vad folk säger på film utan ofta hur. Behöver jag däremot komma ihåg tre argument till varför ett företag ska anlita just min reklambyrå är det desto svårare. Risken att jag under nervositeten skulle ropa You look like a mexican teenager! har betydligt bättre odds. Trots att jag förmodligen inget hellre vill än att få förtroendet att axla uppdraget. Är det då tvånget snarare än brist på intresse som gör att det är så svårt att komma ihåg nyttiga saker istället för de helt meningslösa? Eller identifierar man sig så mycket med film och serier att man lägger coola och roliga sägningar på minnet för att man önskar att man var där? Så att detta inmundigande av filmprat till och med är ett sätt att lite bli sina favoritkaraktärer? Typ som alla filmgestaltningar av knäppgökar som härmar DeNiro i Taxi Driver ”You talkin to me?”. För: confession time. Mer än en handfull av mina ”kvicka” kommentarer är stulna. Om nån annan sagt det klockrent finns liksom ingen anledning att inte ta det igen: den här gången på östgötska.

Jag har faktiskt oroat mig så pass för allt värdelöst vetande jag fyllt huvudet med att jag googlade: är skallen full av Friends-citat så jag liksom en hårddisk inte kommer kunna lagra mer nu? Svaret var nej. Tydligen är hjärnan som en muskel – ju mer man tränar på att komma ihåg saker, även om det är exakt vad som sas i hela första episoden av Mighty Boosh, så är det bara bra för de små grå. Och vad beträffar det där med personligheten vet jag att jag efter nästa säsong av Dexter kommer få med mig en handfull sköna kommentarer att sprida omkring mig – mer eller mindre medvetet. Och känner du igen dem kan du ha i åtanke att en liten, liten del av mig just då kan bestå av en psykopatisk mördare utan empati. Men att resten av hjärnan mår bra.

Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg