Senaste Kommentarer

Top Commenters

Fruntimmesveckan -All the nasty ladies!

Inlägg av Emma Stormdal den 21 juli 2018 i

Onyanserat

Idag vill jag hylla den dåliga kvinnokaraktären! Hon som är feg, ljuger, skvallrar, klagar, snubblar i ett kritiskt ögonblick, eller drar i fel snöre.  Jag menar inte den riktigt onda karaktären, hon som är smart och har en agenda (alla Disneyhäxor ever), utan hon som genom sin person kan få publiken att bli så arg att det bildas hatgrupper. Hon som själv tycker att hon är ganska god. Disneyhäxan eller motsvarande måste också hyllas, men det har gjorts den här texten vill jag ägna åt de okynnesdåliga.

Karaktären som fick en hatklubb uppkallad efter sig. Brenda (Shannen Doherty) i Beverly Hills

Bland alla jobbiga och fega karaktärer har jag en absolut favorit som jag blev kär i första gången jag såg henne. Sansa Stark. Möjligtvis blev jag så mycket mer kär i henne eftersom andra verkade tycka att hon var så jobbig och dum. Men det är just därför jag älskar henne. Just för att hon är jobbig, tar fel beslut, är egoistisk och feg. Som serie tycker jag att Game of Thrones mest är underhållande att skälla på, det är mycket som är dåligt med den. Men det var Sansa som fick mig att fortsätta se alla säsonger.

Sansa! Mitt hjärtas fröjd och glädje! (Sophie Turner)

Det finns något politiskt viktigt i dessa karaktärer. I ett samhälle som historiskt sett delats upp i människa och kvinna får kvinnokaraktärerna representera sitt kön, på ett annat sätt än män. Detta fenomen gäller självklart inte bara kvinnor, utan alla som räknas som ”andra”, de utöver ”människa”. Det kan handla om invandrare, svarta eller homosexuella – alla som över huvud taget räknas som utanför normen på det ena eller andra sättet. De som på något sätt måste stå till svars för hela sin grupp.
Som exempel kan man ta hur olika terrorister tolkas:
En terrorist som är muslim representerar alla muslimer. ”Muslimer runt om i världen måste ta avstånd!”
En vit, kristen terrorist representerar bara sig själv, aldrig alla vita eller alla kristna.  ”Han är sinnessjuk, hans barndom var svår” och så vidare. 

Rut (Viveka Seldahl) i Änglagård gränsar till Disneyhäxa, men hon är underbar i sin skvallriga, främlingsfientliga person.

Jag skulle nog inte vilja hänga med säsong 1:s Sansa Stark, hon verkar vara en skitjobbig, egoistisk och högfärdig liten brat. Men som karaktär är hon underbar och hennes linje och utveckling är överraskande och spännande. Även när man tror att hon har mognat och blivit vuxen, så gör hon något som får en att högt utbrista ”nej!” Men jag hejar ändå på henne. För att hon är människa, med fel och brister. Jag skulle till och med hävda att Game of Thrones handlar om Sansa.

Det riktigt stora är att jag förstår Sansa. Varför hon gör som hon gör och är som hon är. I säsong 1 är hon en produkt av sin kontext. Jag har förståelse för alla felaktiga beslut, och det är stort. Till och med revolutionerande. Att jag över huvud taget känner så får mig att tro att vi rör oss mot mer komplexa kvinnokaraktärer. Hon måste kanske inte vara god, uppbygglig och modig, eftersom hon räknas som individ.

Leve den dåliga kvinnan!

Skrivet av Emma Stormdal

Sykunnig exskådis och filmvetare som gillar roliga replikskiften, snygga dramaturgiska linjer och medveten välgjord kostym. Letar efter det överraskande familjära.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg