Senaste Kommentarer

  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Men gud vad spännande! Visste inte detta. Ja alla dokumentärer borde sluta som Jinx egentligen, men för de som inte...
    Posted 12 juni, 2018
  • Lindman1 on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Körde precis igenom denna på Netflix och redan par avsnitt in kände jag igen storyn men kunde först inte riktigt...
    Posted 11 juni, 2018
  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Eh, hur fasen kunde jag skriva fel? 2 ggr dessutom. Skäms som en HUND. :D
    Posted 10 juni, 2018
  • Daniel S on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Finns på Netflix också! Och han heter ”Peterson”. :)
    Posted 8 juni, 2018
  • Lindman1 on Deep Blue Sea 2 – Hajar som pajar

    En helt rimlig frågeställning. Jag har alltid plats för hajar, dinosaurier, seriemördare och rymdvarelser. En härlig blandning men tyvärr också...
    Posted 4 juni, 2018

Top Commenters

Galan som inte borde finnas.

Inlägg av Embla Sue Panova den 11 februari 2018 i

Onyanserat

Efter Mellon igår var vi nog många som såg fram emot den betydligt mer underhållande QX Gaygalan. Men i vanlig ordning smolkas kärleksfesten av vetskapen om att det finns en unken anledning till att den behövs alls.

Det är såklart 99% underbart. Shima Niavarani beskriver sig själv som kvällens cirkusdirektör, sjunger Piaff som om hon aldrig gjort annat och är naturligtvis så magiskt närvarande och träffsäker att man vill att hon ska vara med i allt man ser from now on. Artisterna skojar man inte bort med namn som Mel C och Harpo. Manus är så tajt och roligt att jag som copywriter känner frustration över att vara oförmögen att ens få ur mig ett av skämten. Att Pekka Heino som hämnd för att Lindarw dissade honom som kvinna i Gokväll ska starta ett nytt dragnummer med namnet After Eight (eftersom han är så jävla yummy) med taglinen It’s dark enough After Eight är helt ofattbart kul. Till exempel. Det är fun and games nästan hela vägen. Nästan.

Men så kommer de där små sakerna som liksom går som en röd tråd genom hela galan. Och det är en viktig sådan. Vi ska inte tro att allt är glitter och glam till vardags. Tvärtom. 14-åriga Viktoria Harrysson (youtubestjärna) som vann priset för bästa trans tackade sina skolkamrater för att inte de inte mobbar. Så modigt och starkt att förse jämnåriga med en kunskapsbank/ventil/arena för att se någon vara sig själv trots att det är svårt. Tacksamheten är VÅR, Viktoria. Shima pratade med rätta om de idiotiska (ja, idiotiska) uttalandena man ser här och var om att heteros borde ha en egen gala. Som om inte varenda jävla hetero lever med galaliknande privilegier – varje dag. Nog kan vi unna de vi förtrycker en kväll om året, eller?

Om man tvivlar på det vider som många HBTQ-personer utsätts för blir det tydligt att vi inte lever på samma villkor trots att många gärna ser Sverige som extremt tolerant. Gaytenoren Richard Söderberg tar ton i inledningsnumret för kvällen. Som ett av våra mest kända gayansikten utåt, älskad av så många, sjunger opera med kajal och bakar tårtor på tv – what’s not to love – får han ändå ta emot hatiska, homofoba, meddelanden dagligen (för att inte tala om att få sin cykelsadel nedsmetad med bajs). Och tidigare i SVTs debattprogram Opinion Live omnämndes Nånting måste gå sönder, där Saga Becker spelar Sebastian/Elle, som en film som räddat liv. Ren suicidprevention. Så vanligt är det att transpersoner inte blir accepterade. Och att de tar livet av sig. Och att se någon annan, som de känner igen sig i, på film ger dem hopp. Kom sen inte och säg att representation inte är svaret på hur vi ska nå jämlikhet.

Och det där med representation gäller oss alla. Vi behöver se andra som är och ser ut som vi. På film, på tv, i reklam… Fast de som är norm ser ju sig själva hela tiden ändå och har kanske svårare att fatta vikten av det. Men det gör det inte mindre viktigt. Det finns också en annan viktig sak med att se olika slags folk representeras. Att de som tillhör normen ser olikheter. Till slut blir vi alla den mix vi faktiskt är – vare sig vi får synas eller ej. Och därför är gaygalan på tv så viktig. Och Pride. Och alla andra sammanhang där de som sällan får synas, får synas.

Helena Bergström berättade i sitt tal igår om den under 2017 bortgångne Rickard Wolff och att han en gång har sagt ”Det bästa med gaygalan är att den finns.”. Jag håller med honom. Med tillägget att det sämsta är att den behövs.

Här är alla vinnarna, listan stulen från SVT.

Årets homo/bi: Christer Lindarw

Årets trans: Viktoria Harrysson

Årets hetero: Anders Nilsson

Årets klubb: Backdoor

Årets restaurang/bar: Mälarpaviljongen

Årets keep-up-the-good-work: Martin Kallur

Årets svenska låt: Mariette: ”A million years”

Årets utländska låt: Clean Bandit & Zara Larsson: ”Symphony”

Årets film: ”Moonlight”

Årets svenska tv-program: ”Vår tid är nu”

Årets utländska tv-program: ”Skam”

Årets tv-stjärna: Petra Mede

Årets duo: Kajsa Bergqvist och Peter Häggström

Årets bok: Christer Björkman: ”Generalen (bara jag vet vem som vinner)”

Årets drag: Admira Thunderpussy

Årets scen: ”The book of Mormon”

Årets hederspris: The Moscow Community Center

Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg