Senaste Kommentarer

Top Commenters

Jag är ute i Nobelkylan.

Inlägg av Embla Sue Panova den 15 oktober 2016 i

Onyanserat

dylan

Det pratas fortfarande om Nobelpriset i litteratur och att det var Bob Dylan som tog hem vinsten. Bob har fortfarande inte kommenterat sin vinst (no shit) men det ger ju extra utrymme för alla oss andra att spela på. Och på Onyanserat-redaktionen, där vi alltid slåss mot finkulturens nedlåtande fejs, är det särskilt intressant att se litteratur ur ett annat perspektiv.

När det i veckan tillkännagavs att Bobban vunnit priset delades Sverige in i två läger. De som jublade: ”äntligen ett pris för folket, äntligen någon man kan läsa!” och de som blev besvikna “Bob är inte litteratur!”. Men det saknas ett perspektiv, tycker jag. Vi som är glada för att priset kanske har blivit lite mera folkligt – men som helt enkelt inte gillar Dylan.

Jag har aldrig någonsin har läst (eller kommer att läsa) en enda Nobelpristagare. Detsamma gäller dock tydligen även att lyssna på dem. Det finns nämligen få artister som ger mig sånt kli som Zimmy. Det första som hände i mig när jag hörde att Bob Dylan vunnit var: ”Sedär, populärt!”. För annars brukar namnen vara mig helt främmande. Det andra som hände, och detta skedde en nanosekund senare, var dock: ”Varför fucking Bob Dylan?”. För mig är han nämligen en av de där artisterna som liksom ÄR sina fans mer än de är artister. Ni kanske förstår vad jag menar – man känner till dem mer genom fansen, än för vad de i själva verket gör. Kent är ett sånt exempel och Håkan Hellström. Hajpen kring dem blir så irriterande att man inte ens hör om musiken är bra eller inte, man ser liksom bara framför sig en stor massa som är fem minuter ifrån att dricka Kool-Aid.

Jag känner uppenbarligen massvis med människor som älskar Dylan. Hela min feed var full av starka inlägg om hur bra han är. Ja och sen en del om hur icke-litterär han är, förstås. Jag känner nämligen inte bara folk med trälig musiksmak utan även folk som älskar böcker. Min enda tanke var bara: det måste ju finnas andra skrivande musiker som är mer intressanta?

Så jag började tänka på mina egna gamla hjältar. Vem kunde vara förtjänt av ett pris? Elvis postumt? Nja. Möjligen i fysik under Las Vegas-åren – älskar tjocka Elvis. Dean Martin? Mja. Samtliga artister som kan sorteras in under Northern Soul? Verkligen inte! Zappa – absolut rent politiskt och underfundigt, men litterärt – kanske inte. David Bowie – ja, kanske. Planet Earth is blue and there’s nothing I can do? Eller låg hans storhet kanske mer i artisteriet ändå? Timbuktu? Ja, varför inte. Viktiga ämnen och han har påverkat sjukt många, särskilt unga killar, att tänka politiskt. Men såklart, att jämföra med Dylan och kultureliten han ändå tillhör i någon slags musikskrud – svårt. Och med detta tänker jag inte ens nämna Ulf Lundell.

Flera av mina lärarvänner använder tydligen Dylan i undervisningen. Så bra är texterna, tydligen. Jag har ju aldrig kommit över det som Frank Zappa gjorde sig rolig över, nämligen Bobs halsmandlar, så jag kan inte säga att jag egentligen har koll på texterna. Det är lite som när Jocke Berg skriver texterna i Paus och låter Peter Svensson sjunga – det blir så larvigt bra. Eller när de svenska artisterna gjorde om Pluras låtar på ett album inför hans 50-årsdag. Paus (igen) och Kärlekens Tunga – plötsligt fattade jag hela grejen med Plura. Det slog mig igår – jag har ju lyssnat jättemycket på EN Dylanlåt. Stones som gör Like a Rolling Stone så man får rysningar över hela kroppen. Så kanske är det då rentav så att Dylan HELLRE ska avnjutas i textform? Eller åtminstone via andra.

Så ja, trots att jag retar mig på Dylans kritikbefriade fans och trots att jag stör ihjäl mig på att han inte ens har fått sitt management att kommentera vinsten så kanske det ändå är så att det är genom honom vi töjer på ramarna och för Nobelpriset in i 2000-talet där litteratur är till för alla. Och jag tror, Blowing in the Wind på gitarr på hemmafesterna till trots, att det är viktigt ur en demokratisk aspekt. Och KANSKE kan vi på sikt också få se en viktig kvinnlig musiker ta emot ett pris? Eller skulle man rentav kunna se en manusförfattare framöver? Har ni några tips på vem det skulle kunna vara? *Duckar*


Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg