Senaste Kommentarer

Top Commenters

Jonas festivaltips – Göteborg International Film Festival

Inlägg av Jonas Derne den 15 januari 2014 i

GIFF2014 Onyanserat

The Zero Theorem

Terry Gilliam levererar estetisk scifi – The Zero Theorem

Att gå på en filmfestival av Göteborg International Film Festivals storlek kräver en hel del planering när ambitionen är att se så mycket film som möjligt. Ca 500 filmer från 80 länder skall visas, och bittert inser jag väl att jag inte riktigt kommer hinna med alla dem. Åtminstone inte under festivalen.

Processen för att komma fram till de filmer jag vill se såg ut såhär:

  1. Skaffa ett fysiskt festivalprogram, ni vet ett sådant där av papper som man kan bläddra i.
  2. Lägg er i en lämplig säng och läs programmet. Ha ett papper och penna nära till hands för att anteckna intressanta objekt. Jag skrev på baksidan av en faktura, det gick bra och jag kunde nästan läsa allt dagen efter.
  3. För över anteckningarna i Excel. Lägg in alla visningstillfällen i kolumner, som tur är visas de flesta filmer flera gånger, och sortera på tid.
  4. Rödmarkera de filmer ni verkligen, verkligen vill se. I mitt fall valde jag ut åtta av de urspungliga 25 filmerna så räkna med att 32 % av er lista är kvar efter gallring. Här inser man också när det är olösliga krockar och man blir tvungen att göra filmoffer.
  5. Dags för workshopen jag härmed kallar filmtetris. Det handlar helt enkelt om att pussla till sitt schema. Själv använder jag Outlook så alla visningstillfällen läggs in där. Det stora problemet är att kalendern tyvärr inte är tom i övrigt. Filmerna krigar med jobb, matcher med Arsenal, fruns konferens, hämtning på dagis, tandläkartid (den måste flyttas) och barnvakt skall säkras upp där så krävs.

Jag gissar att det finns andra sätt.

En sak jag i alla fall vet med mig säkert är att det kommer skita sig. Jag kommer inte se alla dessa filmer under festivalen. Någonstans kommer jag inte orka, barnvakten blir sjuk, jag blir sjuk, jag behöver jobba över, barnen blir sjuka, jag behöver äta precis då och det är kö till kebaben, spårvagnen är sen, ja, det andra livet kan tränga sig på helt enkelt.

Men jag skall banne mig göra vad jag kan för att lyckas se dessa filmer:

Patema upp och ner – Det här animerade äventyret från Japan verkar vara en fartfylld historia i höjdled. I programmet refereras det till Det levande slottet och är det bara hälften så magiskt som Studio Ghiblis alster räcker det gott.

The Zero Theorem – Terry Gilliam följer upp Brazil med en ny dystopisk upplevelse. Datorgeniet Qohen Leth (spelad av karismatiske Christoph Waltz) försöker räkna ut meningen med livet, om det nu finns någon.

The Sunfish – Danske Sören Balle långfilmsdebuterar med en dramakomedi om en fiskeindustri i kris. Fiskaren Kesse tvingas ta till ohederliga metoder för att överleva i branschen, och att få en marinbiolog ombord som skall studera fisket är inte direkt önskvärt.

Ryska farbröder som dricker vodka, spelar schack men framförallt bygger synthar - Elektro Moscow

Ryska farbröder som dricker vodka, spelar schack men framförallt bygger synthar – Elektro Moscow

Elektro Moscow – En dokumentär om sovjetiska ingenjörer som efter arbetspassen på krigsmaterialfabrikerna i hemlighet byggde synthar av allehanda skrot och reservdelar. Förväntar mig gåshud av alla vackert elektroniska ljud, men även att få ta del av spännande levnadshistorier från det gamla Sovjet.

The Best Offer – En film om förförelsens konst med regi av Giuseppe Tornatore (Cinema Paradiso) och musik av Ennio Morricone. Upplagt för rörande romantik alternativt passionerat psykbryt. I huvudrollen ser vi Geoffrey Rush som alltid brukar vara sevärd.

Sepideh

Iransk flicka som drömmer om rymden – Sepideh

Sepideh – Dansk dokumentär om Sepideh som är besatt av rymden. Men att vara intresserad av astronomi och nära drömmar om att bli astronaut är inte helt förenligt med vad en iransk, fattig flicka förväntas göra, men måhända kommer en del fördomar ändå på skam.

Locke – En vad det verkar tät, minimalistisk historia där Ivan Locke under en 90-minuters bilfärd får hela sin tillvaro rämnad. Tom Hardy i huvudrollen sägs göra en magnifik insats, och det får man hoppas då han är ensam i bild nästan hela filmen.

Koyaanisqatsi – Möjligen det coolaste bildspelet någonsin, och 30 år senare tämligen visionärt fortfarande. Med storbild i Scandinavium och livemusik av kompositören Philip Glass med ensemble, Göteborgs Symfoniker och Göteborgs Symfoniska kör lär det bli episkt.

För festival- och biljettinformation kan ni klicka på titlarna ovan. Hela festivalprogrammet hittar ni här.

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg