Senaste Kommentarer

Top Commenters

Mina 2 cent till Bert-gate

Inlägg av Embla Sue Panova den 8 oktober 2017 i

Onyanserat

I veckan kunde man läsa att ”SVT stoppar avsnitt av kultserien Bert”. Känslorna svallar förstås på nätet, precis som när man beslutade att Pippis pappa inte skulle ha ett yrke som innehåller rasistiska slagord eller när Kalle Ankas julkollage inte behövde befästa fördomar om svarta. Nu får man nämligen varken vara rasist eller sexist i det här jävla landet.

Upprörda röster menar på att det är censur att bara 10 av 12 avsnitt av serien ligger i SVT’s Öppet Arkiv. Det handlar om att Bert använder n-ordet, b-ordet och tidigare kritik mot scener som att Bert fick alla killar att tafsa på tjejerna (men det avsnittet tror jag är kvar). Sånt man kallade ”pojkstreck” innan man visste bättre. Och jag är den första att säga att censur är skit. Eller vet ni, ibland tycker jag faktiskt att det är riktigt bra. I samma takt om antalet idioter omkring en ökar, vill säga. För, motsatsen till censur är inte alltid demokrati. Det var till exempel inte demokrati i Göteborg när en enorm massa människor fick låta bli att gå in på bokmässan, var tvungna att stanna kvar inne på bokmässan eller inte kunde ta den vanliga vägen hem för att nazisterna skulle utöva rätten att demonstrera. Det var faktiskt tvärtemot demokrati skulle jag säga som var en av dem som stod där mitt i smeten och inte kom någonstans alls. Rätten att kränka andra får liksom aldrig bli viktigare än rätten att slippa bli kränkt. Frågan är bara var gränsen går när det kommer till konst och kultur.

Definitionen av censur är att staten kontrollerar material innan vi får se det. Men låt oss för diskussions skull skita i semantiken idag och prata om att uttrycket inte är fritt. Och låt oss begränsa oss till kulturella röster. När det är vuxna människor tar del av kultur kan jag känna att censur är skit. Ibland är “the greater good” något man själv inte fattar men det betyder ju inte att andra har samma upplevelse. Dock. Tycker jag inte att barnböcker eller barnfilm behöver beivra skit som vi vuxna inte har kunnat värja oss emot. Historien kommer att komma ifatt kidsen ändå, vilken reaktion vill vi då att de ska ha: “ja vaddå, är det fel?” eller “men gud, tyckte man så, så sjukt.”. Det handlar liksom inte om att introducera dem till gamla unkna saker som V-jeans eller smutsig discomusik, det handlar om att vi inte behöver plantera sexism, rasism eller andra fördomar mot människor oavsett vad.

Låt mig förklara. Vi har ett val. Antingen skickar vi ut dem i den kalla verkligheten direkt, säger n-ordet och i de bästa fallen låter det bli en diskussion om allas lika värde. Oftast med motiveringen att man ska ta diskussionen, att det är så verkligheten ser ut. Men. Grejen är att barns umgänge är begränsat till att umgås med sina vuxna och andra barn. Har inga andra barn lärt sig att kalla tjejer för hora eller folk som inte är rosa för n-ordet så kommer det där att dö ut. Kanske inte i och med en enda generation, men snabbare. Vi kan alltså påskynda processen genom ett aktivt val. Och det handlar om att tänka till lite kring allt som sker omkring de små – inte bara att välja barnprogram med vett, utan också om att motstå frestelsen att nypa sig i magen och säga att man är ful för att man är tjock. Osv, ni fattar grejen. Skit går i arv, det är bara så.

Till och med på förskolor idag, och på lågstadiet, kallar småkillar tjejer för hora. Och de som är ickevita och inte har mött rasism i någon form är nog extremt få. Varför ska vi, precis som folk på Facebook som slåss för rätten att slippa säga chokladboll och förvånande ofta har gått i Livets Hårda Skola, tvunget slåss för rätten att kränka? Vad är det vi försvarar? Varför är det så viktigt? Och varför vill vi ge det till våra barn?

Återigen. Vi pratar om barn. Mjuka hjärnor som suger åt sig som svampar. Varför sätter vi dem inte framför Saw och förklarar att det bara är film? Eller ännu ärligare, att det finns folk som gör onda saker här i världen? För att det är för mycket ansvar, förstås! För att deras begreppsvärld inte är tillräcklig för att hantera det. Varför i hela världen tror vi att de ska ha en vuxnare relation till sexistiska skämt och rasistiska nidbilder?

Jag kan nog på något sätt förstå oron för en moralpanik. Man vill ju inte ha skräcken för hårdrock all over igen. Det jag inte förstår är bristen på nyans, att det faktiskt KAN vara ganska schysst att utsättas för sådant man är mogen för att också bearbeta? Någon jämförde Bert-gate med Snipp- och snopplåten som kom för några år sedan. Men hur jag än kämpar förstår jag faktiskt inte likheten mellan att informera om det barnen ändå inte har undgått (att de har något mellan benen och möjligen att vi ser lite olika ut) och att visa dem program där sexism och rasism ingår – utan vidare kommentarer.


Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg