Senaste Kommentarer

Top Commenters

Om regler på film.

Inlägg av Embla Sue Panova den 13 februari 2013 i

Onyanserat

Min pojkvän och jag är rörande överens om vilka filmer vi gillar och vilka serier vi vill koma ner oss med. Men det finns en sak som jag bryr mig extremt mycket om – och som inte alls har samma betydelse för honom. Reglerna. 

Ni vet vad jag pratar om. Zombies som kan springa likt maratonmän och vampyrer som kliver in och ut hos folk de inte fått nån inbjudan av. Man stör sig. Och i världar man inte känner till, som nu senast i franska serien Gengångare, känns det extra viktigt att man får veta lite om de regler som gäller.

Det handlar inte om att liksom få för mycket information för att filmen ska fortsätta vara spännande, men i en värld där ALLT kan hända går spänningen lite förlorad. Och värst är filmer där man helt bryter mot sånt alla vet inte ”kan” hända. Jag vet när jag såg 28 Dagar Senare första gången. En av de bästa zombiefilmerna nånsin enligt mig. Men. Jag är old school när det kommer till zombies. Jag tycker att de ska röra sig långsamt. Som en skräckvärldens pirayor – en och en helt (nästan) ofarliga men i grupp: dödliga (åtminstone för ett tag). I 28 Dagar Senare kunde de plötsligt springa. Och inte sådär vingligt och planlöst som man annars kunnat hoppas på, utan rakt fram med ett mål i blicken. Det skulle ju betyda att de i grupp vore helt omöjliga att övervinna. Inget kul. Nu är dock den snabba zombien rätt ofta förekommande och delar in fanskaran i två delar, de som är gammaldagsa och de som köper en utveckling av arten. Numera kan vissa zombies till och med tänka i flera steg, vilket även det är en utveckling av regelverket.

Slowly slowly catchy monkey.

De här reglerna är väl förmodligen gjorda för att ge folk hopp. Det måste liksom finnas en chans till att klara sig. Att vampyrer inte kan kliva hem till vem som helst när andan faller på, utan behöver en inbjudan, är väl för att ge folk en chans att gömma sig och smida planer på hur man ska få ut dem i solljuset alt. skjuta så många träpåkar in i en hord som möjligt. Hur rolig vore en vampyrfilm där de kan ta sig i var de vill, färdas i blixtens hastighet och dessutom har övernaturlig styrka? Steget till att de inte ens skulle kunna dödas känns nära och då pratar vi ju knappast vampyrfilm längre utan postapokalysm. (Inte så pjåkigt det heller för all del!)

"Får man komma in?"

Jag har försökt prata om det här vid middagsbordet någongång, då min mamma (som hävdar att hon inte kan se sci-fi ”för att hon inte har någon fantasi”) menar på att det ju ändå är en overklig värld och att det här med regler inte är viktigt. JO! Säger jag till henne – och till dig som sitter där och håller med. Det är klart att det är. Det är ju precis samma sak som att Jax i Sons of Anarchy plötsligt skulle kunna flyga, för att sedan återgå till det normala bikerlivet: kolla strippor och lyssna på Born to be Wild. Man blir alltför förvirrad!

Det finns dock några undantag. Jag tänker på filmen Shooting Fish, en högt ”verklig” film med undantag för när Stuart Townsend, efter att olagligen tagit sig in i en lägenhet, blivit upptäckt och är fasthållen i byxbenet när han försöker klättra över staketet, plötsligt får möjlighet att skjuta sig ur sina egna byxor! Det funkar, av nån konstig anledning, i den filmen. Samma är det ju i filmer som Crouching Tiger Hidden Dragon då folk plötsligt inte bara är utomjordiskt bra på kung fu utan även kan utöva sina skills svävandes.

Köra lite kung fu, sådär som man gör.

Här är ju nästan allting verkligt, med undantag för levitationen då, men då handlar det om att få en överenskommelsen med publiken – att man är i en värld där sådant är möjligt. En sån överenskommelse går fort att sätta, men krävs ändå för att den ska gå igenom. Och frågan är om inte hela grejen med spöken, zombies, vampyrer och annat övernaturligt i sig är en överenskommelse vilket gör att ytterligare utveckling känns störande? Jag ställer mig till exempel fortfarande frågan om spöken kan skada människor eller ej.

Jag inser förstås att det fina med den här sortens overkliga världar på ett sätt är att personen som skapar får ha all fantasi i världen, men jag för mig känns fortfarande ett mackätande spöke som en overklighet. På grund av mackan, alltså.

Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Reglerna är väldigt viktiga för mig i filmer med.

    Zombies ska INTE springa. Fast jag tycker ändå Dawn of the Dead är en riktigt bra film.
    28 dagar senare ser jag inte alls som en Zombie film, då de bryter mot den viktigaste ”zombie regeln”, de dör ju aldrig innan de börjar jaga folk, de är kort och gott bara infekterade av något galet virus.

  • EmblaMalmenlid

    Jag håller med i allt! Man slukar ju zombiefilmerna som ges, liksom. Det där med att dö och komma tillbaka är en annan sak jag borde tagit med. För det är ju verkligen en regel det har tummats på, så att man nästan accepterat den nya regeln..

  • Regler är vad mig anbelangar ytterst viktiga, FRAMFÖRALLT i filmer som hanterar någon form av förhöjd verklighet. I en film som klart och tydligt utspelar sig i vår egen värld, där de lagar och regler vi känner till, behöver ingen tydlighet i vad som gäller eftersom vi alla vet hur det ser ut runt omkring oss. När man däremot ska röra sig i en värld där verklighetens lagar tänjs eller inte gäller alls så är det ytterst viktigt att etablera den överenskommelsen med publiken så tidigt och tydligt som möjligt. Där igenom inte sagt att det ska skrivas på näsan men publiken måste få veta vad som gäller: Vad är möjligt och vad är inte möjligt? Kan till exempel en vampyr kliva över tröskeln utan en inbjudan? Om inte vad händer om han gör det ändå? Är en Zombie kapabel till kognitiva handlingar? I så fall hur pass intelligent är den då? osv.

    När en film som utspelar sig i en annan verklighet än vår egen inte är tydlig med sina regler så blir vi som publik oftast förvirrade och i vissa fall fruktansvärt irriterade över att det som inte verkade vara möjligt plötsligt är det för att historien kräver det eller liknande. Har man för många olika regler så kan det också lätt bli rörigt. Ta till exempel den svarta sörjan i Prometheus, den har så många olika egenskaper att det till slut blir löjligt: Den upplöser en blek jättebebis till atomer, den förvandlar en mask till en huggtandad ormvagina, den förvandlar en haschrökande biolog till en ryggbruten människospindel, den får en biologhunk att utveckla små ögontentakler och ejakulera aliensperma… och säkerligen några saker till som jag förträngt. Helt enkelt… för många regler, eller snarare bristen på konsekvens i reglerna, gör att det blir osammanhängande och svårt att köpa. 

    Jag har själv jobbat med ett projekt det senaste året som utspelar sig i en förhöjd verklighet, som förvisso grundar sig i vår egen som har en annan verklighet ovanpå. En verklighet som har andra regler och lagar än vår egen. Där har jag och mina kollegor varit otroligt noga med vad som gäller och är möjligt, och att se till att vi är konsekventa och inte skapar nya regler och möjligheter allt eftersom för att historien blir enklare att hantera då. Vi använder just Prometheus som ett skräckexempel på hur dåligt det kan bli när man inte är noga med reglerna och vi har flera gånger yttrat frasen ”blir det inte lite Prometheus då?”. Visst kan det vara svårt att hålla reda på allt när man skapar en helt ny verklighet, men desto noggrannare bör man då också vara under arbetsprocessen.

    När det kommer till de mer etablerade genrereglerna som Embla var inne på och som jag nämnde i första stycket, alltså huruvida Zombies kan springa eller vampyrer komma in utan inbjudan så är jag inte lika konservativ som en del andra genrenördar. Jag tycker att man absolut får experimentera och ändra på dem från film till film, även om jag absolut föredrar det ”vanliga”, men då bör man tillföra något som tjänar historien. Ibland så kan jag se filmer där reglerna tycks ha ändrats och tänjts på ”bara för att”, filmer som vill vara annorlunda bara för att det är coolt och häftigt att inte följa reglerna och då blir jag bara förbannad. Så med risk för att vara otydlig trots att jag framhävt vikten av tydlighet så gillar jag att de satta reglerna gäller men älskar när man bryter dem på ett innovativt sätt.

  • Tomas

    Jag håller med om att zombies inte ska springa, men angående 28 dagar blir jämförelsen lite konstig eftersom det uttryckligen inte handlar om zombies utan just en virussmitta. Jag tycker de kommer undan ganska bra med den förklaringen. I zombiefilmen ges ju sällan några förklaringar till varför de döda går igen, men i 28 dagar senare är det ganska klart hela tiden.

  • EmblaMalmenlid

    Du har förstås rätt, även om 28 dagar ändå ofta räknar till kategorin pga att det är så många andra zombielika ingredienser. Men om vi då hoppar 28 dagar vore kanske Dawn of the dead (den från 2004) ett bättre exempel? Nu har jag 4 ex av filmen men har bara sett den 2 ggr – men minns det som att man dör och vaknar igen?
    Att man går igen beror väl oftast på en slags smitta? Egentligen tänker man ju zombies som att de hinner begravas och sen reser sig (lite som affischen till Zombie Flesh Eaters), men nuförtiden går det ju mycket snabbare även när de dör och ”går igen”, eller vad tycker du?

  • Tomas

    Ja, så är det nog. Jag kommer inte säkert ihåg just nyinspelningen av Dawn of the Dead då det var längesen jag såg den, men någon form av ”zombiesmitta” brukar det förstås vara. Men ibland ges ju tafatta försök att förklara (kärnvapen etc) men bäst är ju då den frågan lämnas helt. Jag ville bara försvara 28 days lite, bara. Och jo, du har nog rätt i att själva transformationen från död till ”levande” generellt går fortare idag.

    Och visst! I sak håller jag ju med dig. Jag gillar verkligen inte att ”zombies” springer – egentligen – men ändå gillar jag det. Också. Förvirrande, det där.

Fler onyanserade inlägg