Senaste Kommentarer

  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017
  • Therese Wåtz on Dr Who – Alla tiders doktor

    Ja, han är onekligen väldigt populär (med rätta). Jag ska ta en till titt på Baker, för han har fått...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Onyanserat summerar Göteborg Film Festival 2016

Inlägg av Jonas Derne den 13 februari 2016 i

Göteborg Film Festival Onyanserat

gff-39

Då var ännu en filmfestival i Göteborg avverkad. Onyanserat såg inte riktigt alla 450 filmer, men här kommer en genomgång av några guldkorn. En del av dem kommer det längre recensioner på framöver.

Den andra mamman
Klassamhällets oskrivna regler utmanas i denna brasilianska diskbänksrealism när hembiträdets dotter gästar herrskapets hus, och slitningar uppstår när mamman Val förfäras av Jessicas i hennes ögon respektlösa beteende. Men samtidigt sätts det också ett frö till egen personlig utveckling och frigörelse från konventioner. Ypperligt skådespel i denna jordnära skildring av ett Brasilien i förändring. Svensk premiär 26 februari. /Jonas

land of mine2

Minröjning i Danmark i Under sanden

Under sanden
Danskt drama som vann festivalens stora pris för bästa nordiska film! Om en inte särskilt välkänd del av andra världskriget, då danskarna efter krigsslutet använde tyska krigsfångar som arbetskraft till den livsfarliga uppgiften att rensa stränderna från de miljontals landminor som tyskarna grävt ner. Gripande och extremt nervigt, och anspänningen i att aldrig veta om, eller snarare när, det skulle smälla gjorde att filmen verkligen kändes fysiskt i mig. Fantastiskt skådespeleri från de unga tyskar som spelar krigsfångarna, och från danske Roland Møller som deras sergeant. Kommer på svensk bio 15 april, missa inte! Hel recension här. /Ingrid

Ivy
I detta turkiska drama bjuds det på rejält pressad stämning ombord på lastfartyget när rederiet går i konkurs. Kvar på båten i väntan på att situationen ska ordna upp sig lämnas sex besättningsmän. Men tiden går, och irritationen ökar i takt med att matförrådet minskar. Att överge skeppet är inget alternativ. Till slut är galenskap och hallucinationer det enda som håller dem samman. Sevärd psykologisk thriller där tålamodet över varandras olikheter prövas. Oklart premiärdatum. /Jonas

Yarden
Måns Månsson har gjort film fritt baserad på Kristian Lundbergs hyllade roman Yarden. Huvudpersonen är en författare vars texter ingen längre läser, och för att klara sin försörjning ser han sig tvingad att börja jobba på en enorm bilomlastningsplats i Malmö hamn. Filmen skildrar den utsatta tillvaron i den mest utsatta arbetarklassen. Där kollegorna ifrågasätter varför huvudpersonen ens är där, han som är svensk, kunde han verkligen inte få något annat jobb? Arbetarna har noll rättigheter och meningslösa arbetsuppgifter. Till råga på allt uppmanas de ange sina kollegors fel för att få bonuspengar.  Förfärande frustrerande film. Bra skådespeleri från Anders Mossling i huvudrollen, men jag saknar ändå lite mer must i filmen. Biopremiär 11 mars. /Ingrid

the-brand-new-testament

Udda kärlekspar i Det helt nya testamentet

Det helt nya testamentet
Det är ingen slump att kön man väljer i mataffären alltid är långsammast eller att mackan alltid hamnar med sylten ned om man tappar den på golvet. Det har nämligen Gud som bor i Bryssel ordnat. Framför datorn sitter han i långkalsongerna och gör upp universella lagar med avsikt att jävlas så mycket som möjligt med folk. Det helt nya testamentet är en klart skruvad och surrealistisk religionssatir med en magnifik scenografi. Svensk premiär 11 mars. /Jonas

Pojkarna
Baserad på Jessica Schiefauers Augustprisvinnande roman. Annorlunda ungdomsfilm som förenar klassiska ungdomsfilmsingredienser med både mer komplexa och mörkare bitar. Tre tonårstjejer och bästa kompisar upptäcker en magisk växt som förvandlar dem till pojkar. Plötsligt upplever de en helt annan frihet än tidigare, och den utsatthet och de påhopp de upplever i vanliga fall försvinner. En film om vänskap, kärlek, maktstruktur och könsidentitet som jag gillade mycket (det kanske lät torrt, men det är det inte!). Även om regissören Alexandra-Therese Keining inte riktigt lyckas gifta ihop filmens olika toner – fantasy, mysungdomsfilm och socialrealism – fullt ut. Biopremiär 19 februari. /Ingrid

The Childhood of a leader
Amerikanske skådespelaren Brady Corbet (Melancholia, Moln över Sils Maria), 27 år, regidebuterar med extremt ambitiöst filmprojekt med höga pretentioner. Det är första världskrigets slutskede och vi följer en familj där mannen är inblandad i förhandlingen om Versailles-freden. I centrum står sonen i familjen, ett barn som blir mer och mer psykopatiskt, och tanken är att det hela ska skildra hur han liksom formas av samtiden och är en framtida diktator under uppväxt.  Vilket jag inte riktigt känner går fram. Ändå väldigt fascinerande film på något sätt, inte minst för att Brady Corbet lyckats få Scott Walker att skriva det olycksbådande – stundtals öronbedövande – soundtracket! Robert Pattinson syns i en mindre, men viktig, roll. Numera verkar han satsa helt på arthouse-filmer, och jobbar med såna som David Cronenberg och Werner Herzog, så det här att han fortfarande identifieras som Twilight-killen känns som det borde vara övergående. Märklig film, som jag gärna skulle diskutera med någon annan som också sett den. Biopremiär i maj. /Ingrid

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg