Senaste Kommentarer

Top Commenters

Onyanserats årlista 2014 – Embla

Inlägg av Embla Sue Panova den 26 december 2014 i

Onyanserat Onyanserats årslista 2014

årslistar41

Årets finaste – Ska vi göra slut

Tv-programmet Ska vi göra Slut, där Filip och Fredrik besöker par som har det tufft och försöker hjälpa dem, är ta mig fan det finaste sen jag konfirmerades. Det finns inte ett uns av lyteskomik, ironi eller liknande, utan ett ärligt program om hur tufft det är att leva i tvåsamhet. SE

Årets mysigaste på tv – Julbak med dessertjuryn

December kan vara en svår månad om man inte som jag är tokig i jul. Det blir ju lätt lite too much, särskilt kanske alla dessa myyyysiga julprogram på tv. Ett program som inte blev för mycket utan tvärtom: bara skapade mersmak är Julbak med dessertjuryn – där Magnus, Roy och Sebastién från Dessertmästarna bakade söta och salta godsaker som hör julen till. Tror det handlade om att det kändes så oregisserat, man ville liksom krypa in till Magnus hus i Eskilstuna och vara med när det sovs lite på sofflocket mellan baken och skrattades åt att Sebastién kallade ingefära för ”ingen fara”. Jag kan tänka mig att se andra bullar utöver bara julbak.

Årets good riddance – Sons of Anarchy

Jag vet inte hur det är med er, men jag börjar bli trött på alla dessa adieux som ska göras i olika serier. Det började med Dexter vars slut gjorde att jag inte ens vill nämna serien som nåt jag nånsin gillat, och nu senast var det Sons of Anarchy som sabbade helhetsintrycket med ett (enligt mig) helt uselt slut. Jag ser riktigt fram emot att aldrig se Gemma och Jax igen.

Årets live – Meningen med livet

Jag har förmodligen inte skrattat så mycket under 90 minuter i hela mitt liv. Alex och Sigge är briljanta och träffsäkra samtidigt som de utelämnar sig själva på ett fantastiskt roligt sätt. Showen kommer fortsätta in på 2015 – passa på att se den i Sthlm eller Gbg om du får chansen.

Årets pinsammaste tv-ögonblick

Paolo hos Jenny Strömstedt. Det handlade om kvinnor som får stryk och männens roll. Fatta Man var där, Reuben Östlund var där och allt gick bra. Tills Paolo kontrade med att tjejer minsann slår killar också och blev helt kungen av kungsan när folk inte höll med. Snälla, Paolo, jag vill inte behöva kasta alla mina kokböcker av dig. Jag gillar dina recept för mycket! Men var den där sköna killen som brassar pasta och refererar till the old country. Machokulturen kan väl bara få gå och dö 2015, för alla köns skull.

paolo

Paolo förklarar hur lite feminismen behövs.

Årets ”den ska jag aldrig se”

”Kontroversiell” är kanske det mest provocerande ordet jag vet – just för att det nästan alltid känns så otroligt uträknat att man ska bli just provocerad. Nymphomaniac är en sån film där jag blir förbannad bara av att läsa beskrivningen.

Årets debatt – Jareds Oscar

En av årets bästa rullar, Dallas Buyers Club, som handlar om hur hiv/aids-drabbade i sjukdomens linda blev behandlade (och medicinskt ickebehandlade) rörde väl allas hjärtan och gav till och med en Oscar till Jared Letho som spelade transkvinna. Efter det rasade debatten över att Jared inte hade tackat transrörelsen i sitt tal och att hans karaktär borde spelats av en äkta transkvinna. Även om jag förstår hur en grupp som alltid känner sig åsidosatt inte ens fick vara med när den gällde dem hoppas jag att det som kom ut av ut grymt gripande film ändå var värme, omtanke och lite större förståelse.

Årets förluster – Philip Seymore Hoffman, Rik Mayall och Robin Williams

Många bra dog i år. Först ut var Philip, sen kom Rik och så Robin. Det kan ju kännas lite falskt ibland med alla dessa RIP’s i statusuppdateringar, ofta rörande folk man ändå inte visste att de levde. Men dessa tre har i alla fall i mitt filmbibliotek spelat ganska stora roller och ingen av dem kändes riktigt ålders- eller karriärsmässigt redo att försvinna så: RIP.

Årets har vi sett den förut – The trip to Italy

Gud vad jag tyckte att The Trip var rolig! Rob Brydon är ju alltid briljant och Steve Coogan blir en rolig balans i duon som ger sig ut i britannien för att smaka lyxmat. I år kom serien med exakt samma innehåll fast i Italien. Och ja, det är imitationer av Michael Caine och Bond igen. Så jäkla synd.

Årets besvikelse på tv – Historieätarna

Jag har sagt det förut och jag kan säga det igen: även om det brittiska originalet ”Supersizers go …” och svenska Historieätarna är väldigt lika i uppbyggnad är det som så ofta fler mil än man tror mellan Sverige och britannien. Jag visste att jag föredrog englands version men jag blev om möjligt ännu mer besviken på den svenska versionen i år. Gillar ni serien tycker jag genast ni ska youtuba och kolla in originalet – sen ses vi nog på min sida ringen.

historie

Till vänster: originalet, till höger: inte.

Årets borde gå i repris – Raskortet

Ingen har väl missat hur kallt det har blivit i Sverige. Och då pratar jag inte om att det är vinter. Nej, det blåser bruna vindar och det är tydigen lätt att glömma allt vi lärt oss sen senast det var okej att gillar Hitler. SVT’s Raskortet borde vara obligatorisk tittning för alla som tycker att det är en bra idé att omvärdera det här med huruvida vi alla är lika mycket värda.

 

Inför 2015:

… förbereder jag mig inför nästa års ”den ska jag aldrig se”, nämligen 50 Nyanser av honom och undrar stilla om det är 1955 som kommer istället för 2015. Hade nämligen varit fräscht med en film om kvinnlig sexualitet som inte baseras på att vi vill få smisk av en rik affärsman. Zzzzzz.

… önskar jag att HBO gör så man kan streama till Apple tv. (Allt annat känns lite 2005.)

… ser jag EXTREMT MYCKET fram emot This is England ’90.


Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg