Senaste Kommentarer

  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Men gud vad spännande! Visste inte detta. Ja alla dokumentärer borde sluta som Jinx egentligen, men för de som inte...
    Posted 12 juni, 2018
  • Lindman1 on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Körde precis igenom denna på Netflix och redan par avsnitt in kände jag igen storyn men kunde först inte riktigt...
    Posted 11 juni, 2018
  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Eh, hur fasen kunde jag skriva fel? 2 ggr dessutom. Skäms som en HUND. :D
    Posted 10 juni, 2018
  • Daniel S on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Finns på Netflix också! Och han heter ”Peterson”. :)
    Posted 8 juni, 2018
  • Lindman1 on Deep Blue Sea 2 – Hajar som pajar

    En helt rimlig frågeställning. Jag har alltid plats för hajar, dinosaurier, seriemördare och rymdvarelser. En härlig blandning men tyvärr också...
    Posted 4 juni, 2018

Top Commenters

Onyanserats Årslista 2013 – Ingrid

Inlägg av Ingrid Forsberg den 27 december 2013 i

Onyanserat Onyanserats årslista 2013

årslista-2013

Årets icke-amerikanska-eller-brittiska-tv: Ytterst sällan ser man tv-serier från någon annanstans än Sverige, USA och Storbritannien, men i år var faktiskt två av årets tv-upplevelser från annat håll. Både nyzeeländska Top of the lake och franska Gengångare (Les revenants) var suggestiva, vackra, mörka och brutala. Olika på massor av sätt också, men väldigt sevärda. Gengångare hade ett lite otillfredsställande slut , men säsong 2 är på gång, så förhopningsvis får vi svar på en del av frågorna den lämnade oss med nästa år.

Årets anti-klimax: Arrested Development säsong 4. Återkomsten efter sju år blev ett ganska stort ”nja”.. Och det var väl kanske inte så överraskande, men ändå en besvikelse. Visst var det roligt, ibland skitroligt till och med, alla originalskådisar var med och det var samma folk som skrev och producerade nu som då. Men efter de inledande avsnitten som jag kollade med stor entusiasm märkte jag att det gick längre och längre tid mellan gångerna jag kollade, och när jag sett sista avsnittet fattade jag först inte ens att det var slut. Nja, det funkade inte riktig, men det var ju kul att återse karaktärerna förstås…

Årets utanförskap: Jag har inte sett Breaking Bad. Inte en endaste minut. Ett stort svart hål i min populärkulturella sfär är vad det är.

Årets McConaugheisannce: Mannen med det omöjliga efternamnet har fått en renässans! Egentligen har jag bara sett två filmer med Matthew McConaughey i år, men båda (Mud från i år och Paperboy från förra året) fick mig att verkligen omvärdera honom, han är ju grym! Och nu syns han lite överallt, i flera lovande sammanhang, som till exempel HBO-serien True Detective som kommer i januari, filmen Dallas Buyers Club som kommer hit i mars, och inte minst i teasern till Christopher Nolans Interstellar som kom häromdagen. Den där texasrösten passar ju ypperligt till voice overs, så är det bara.

Årets vampyrer: Visst, jag kollar fortfarande på True Blood, dock med väldigt mycket mindre entusiasm än tidigare. Men årets vampyrer är ju helt klart Adam och Eve i Only Lovers Left Alive! Tom Hiddleston och Tilda Swinton är så perfekta i rollerna, det är grym filmmusik, det är både suggestivt och roligt, och så lanseras vampyr-snackset ”blood on a stick”, det vill säga blod-glasspinne. Smaskens.

Årets bitterljuva återseende: Att återse Jesse och Celine i Before Midnight,  tredje delen i Richard Linklaters Before-trilogi, var verkligen bitterljuvt. Nio år efter att de träffades igen i Paris hade de bildat familj, och nu var det inte lika enkelt romantiskt och ungdomligt längre. ”Du kommer dansa hela vägen hem” stod det i nån recensions-blurb på affischen, men då känns det väl ändå som man missat nåt, för det var ju verkligen inte bara feelgood det här. Men för att låta lite klyschig – så är det ju inte i livet heller. Återstår att se om vi får träffa dem igen, Richard Linklater har tydligen inte stängt dörren helt för en eventuell fortsättning.

Årets svenska filmnyhet: att boken Cirkeln ska bli film! Det ursprungliga filmprojektet las ner när författarna till Cirkeln-trilogin inte längre kunde ställa sig bakom det, fansen sörjde, men sen kom nyheten att det blir en film i alla fall, finansierad av självaste Benny Andersson. Och där författarna i allra högsta grad är delaktiga i processen, vilket bådar väldigt gott (en av dem, Sara Bergmark Elfgren, är dessutom manusförfattare från början). Åh vad spännande det ska bli att se hur det här blir!

Årets svordomar: Helvete vad jag älskar Julia Louis Dreyfus som vicepresidenten Selena Meyers i HBO-komedin Veep. Och det fullkomligt briljanta svavelosande svärandet. Så jävla roligt. Manusförfattaren Armando Ianucci är väl närmast kung av förolämpningar, vilken han tidigare bland annat visat i brittiska serien The thick of it, där Peter Capaldi svär fruktansvärt fort, på obegriplig skottska. I Veep har vi bland annat fått höra klassiker som:  I was trying to use Jonah for intelligence. – That’s like trying to use a croissant as a fucking dildo. It doesn’t do the job, and it makes a fucking mess (se här). Har aldrig förstått mig på folk som ogillar svärande.

Årets 3D: Jag tycker ofta att 3D är rätt onödigt, tillför inte så mycket, gör bilden lite för mörk, och dessutom är det inte direkt bekvämt att som glasögonbärare ha dubbla glasögon på sig. För att inte tala om biljettpriset sen, herr-e-gud vad dyrt det är. Men i Gravity var det fantastiskt, och tillförde verkligen en extra dimension till känslan av att befinna sig i tyngdlöst tillstånd i rymden. Och inga överdrivna 3D-effekter i stil med ”pil som flyger ut ur duken” eller dylikt. I kombination med den suggestiva ljudbilden blev det verkligen en total helhetsupplevelse att se Gravity i 3D.

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg