Senaste Kommentarer

Top Commenters

Onyanserats årslista 2015 – Ingrid

Inlägg av Ingrid Forsberg den 29 december 2015 i

Onyanserat Onyanserats årslista 2015

årslista2015

Onyanserats skribenter summerar sitt 2015, och idag är det dags för Ingrids lista. 

Årets ljuvligaste komediserie: Aziz Ansari tog sig an livets stora – och riktigt små – frågor i sin Netflix-serie Master of None. Ansaris halvsjälvbiografiska alter ego Dev hankar sig fram som skådis och dealar med livets alla mödor, som dating, relationen till föräldrarna, sociala koder, etnicitet och beslutsångest över vilket tacoställe man ska gå och käka på. Och allt är väldigt roligt och träffande – och sympatiskt. Plus för ett grymt soundtrack (följ den officiella playlisten på Spotify, funkar finfint som festsoundtrack med härligt oförutsägbara låtar)

Läs recensionen här.

Årets svensk: Är fortfarande osäker på om Mr Robot höll sig på rätt sida om förvirringen, eller om det faktiskt var för förvirrande. Men ett som är säkert är att Martin Wallström gjorde en helt briljant insats i rollen som Tyrell Wellick, denne karaktär som är som en blandning av ett obstinat barn och en asobehaglig psykopat. Med en touch av absurd humor spelade han Tyrell Wellick så det var en ren njutning att kolla på. Det borde bli mer Martin Wallström på tv nu!

Läs TV-Klubbens hela bevakning av Mr Robot här.

tyrell wellick

Martin Wallström briljerade som Tyrell Wellick.

Årets rese-tv: Filip och Fredrik lyckades riktigt bra med sitt påkostade program Jorden runt på 6 steg, där de testade teorin om ”6 degrees of separation”, som går ut på att inga människor på jorden är längre än sex kontakter ifrån varandra. De reste kors och tvärs över världen, träffade intressanta människor och var sådär härligt snacksaliga och neurotiska som de brukar. Bra innehåll, som de själva brukar uttrycka det. Och att döma av deras instagram-flöden verkar det vara en ny säsong på gång.

Läs recensionen här.

Årets antiklimax: Ja, jag vet att jag nog var den mest ihärdige försvararen av True Detective säsong 2 i TV-Klubbens diskussioner, men i ärlighetens namn blev det ju faktiskt inte särskilt bra. Det fanns delar som var minst lika bra som första säsongen, men när allt var slut blev det tydligt att det inte funkade som helhet. För ofokuserat, för mycket mörker för mörkrets skull, för mycket konstiga sidospår, och ett för ointressant kriminalfall. Men – jag vidhåller att både Colin Farrell och Rachel McAdams var jävligt bra. Särskilt McAdams, som jag tidigare mest förknippat med rollen som skitstörig flickvän till Owen Wilson i Midnight in Paris, här visade hon en intensivt nervig sida av sitt skådespeleri som jag hoppas få se mer av.

Läs TV-Klubbens hela bevakning av True Detective säsong 2 här.

Årets mys-rysare: Det skräckromantiska smörgåsbordet Penny Dreadful blev bara ännu bättre i säsong 2, och Vanessa Ives en ännu starkare karaktär. Eva Green är magnifik i rollen, man blir nästan hypnotiserad av hennes mörkt knarriga röst och hur hon pendlar mellan utsatthet och att vara en av de mäktigaste karaktärerna jag sett. Säsong 2 blev än mer känslomässigt engagerande än första, och slutet var rent hjärtskärande! Suget inför säsong 3 är enormt.

Årets upplevelse: Rätt otippat att jag skulle gilla Mad Max: Fury Road så mycket, som inte sett nån av de tidigare Mad Max-filmerna och dessutom brukar tycka att biljakter är skittråkiga. Här har vi en film som i stort sett består av en enda lång biljakt och inte jättemycket till story, men att se Mad Max: Fury Road på bio var hypnotiskt, storslaget och en närmast fysisk upplevelse. Och Charlize Therons Imperator Furiosa – vilken oerhört mäktig filmkaraktär. Det går inte att beskriva Mad Max: Fury Road, den måste upplevas!

Läs Emils recension här.

Mad Max 13

Imperator Furiosa.

Årets svenska tv:  Jordskott var en frisk fläkt inom svenskt tv-drama. Mystiskt, spännande, knäppt och snyggt. Och kul att se en historia med varelser från den nordiska mytologin, som kontrast till alla vampyrer, varulvar och zombies. Nu vill vi ha en säsong 2.

Läs TV-Klubbens hela bevakning av Jordskott här.

Årets bästa nya tv-karaktär:  Henrik Sabroe i Bron hade det lite svårt i början. Herregud vad Embla och jag var skeptiska när Bron 3 började, och Saga inte längre hade sin radarpartner Martin Rodhe (Kim Bodnia) med sig. Hur skulle det funka egentligen, Martin var ju lite av en förutsättning för att Saga skulle funka, och det kändes lite som ”Beck utan Gunvald”. Men oj oj vad Thure Lindhardt levererade som Henrik Sabroe! När hans bakgrund rullades fram mer och mer, hur relationen växte fram mellan honom och Saga, hur de kompletterade varandra, och så slutet på säsongen sen, där vill man ju verkligen ha mer!

Årets guilty pleasure-upptäckt: Jag var däckad i nån slags superförkylning och började kolla på Shonda Rimes-serien Scandal. En vecka senare hade jag sett 30 avsnitt och var helt marinerad i den göttiga blandningen av snaskiga relationer, politiska intriger, Vita Huset-miljöer och Olivia Popes klanderfria byxdräkter. Nu är jag halvvägs in på säsong 3 (alltså fortfarande inte ikapp), och det spårar verkligen mer och mer, allt är helt osannolikt, och världshistoriens längsta on and off-kärleksrelation börjar bli lite påfrestande, men det är ändå fortfarande en perfekt serie att slänga på när man vill ha nåt snaskigt underhållande.

Årets extremt efterlängtade som faktiskt levererade: Star Wars: The Force Awakens gjorde mig inte det minsta besviken, utan var precis ett sånt där klassiskt filmäventyr jag ville ha. Både nostalgitripp och uppdatering av Star Wars-konceptet. Och Daisy Ridley som Rey, vilken jäkla stjärna!

Läs Christians recension av Star Wars: The Force Awakens här.

Star_Wars_EPISODE_VII

Ingen besvikelse.

 

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg