Senaste Kommentarer

Top Commenters

Onyanserats årslista 2016 – Eduardo

Inlägg av Eduardo den 4 januari 2017 i

Onyanserat Onyanserats årslista 2016

2016-kopia

Personligen (och det är ju en personlig lista så passar ju bra) tycker jag inte 2016 var något vidare filmår, massa uppföljare i vanlig ordning och få av dom bra egentligen. Å andra sidan var det mycket filmer som jag missade i år och de enda TV-serierna jag hann plöja var egentligen Skam och House of Cards (några år sent men väl värt det). Snarare blev det det året då jag tog mig igen på gammal film och i mycket uteslöt nya filmer – mycket på grund av allt snack i sociala medier om filmer och serier till höger och vänster vilket gör att förväntningarna redan varit för höga innan eller intresset mättat när väl filmen rullar på biograferna. Filmbolagen verkar i övrigt bli sämre och sämre på att göra trailers så att när en väl sitter i salongen så vet du redan vad som väntar.

Nej 2017 måste bli året då jag kopplar bort mer om jag ska kunna njuta mer av film känns det som. Nåväl! Här är lite listplatser för vad jag hann se under 2016:

Ej rolig

Ej rolig

Årets sämsta Netflix: Gabriel Iglesias skulle kunna dra ett skämt om chokladbollar på ett SD-möte och fortfarande inte generera ett enda höhöhö. Hans komiska behållning ligger enbart på hans vikt vilket även avspeglas i namnens på hans shower (I’m not fat… I’m fluffy och Netflixexklusiva I’m sorry for what I said when I was hungry) vilket säkert var edgy för 20 år sedan (och mindre edgy direkt efter). I sina bästa stunder får han till ett kollektivt småfniss i publiken men oftast är den som skrattar mest enbart Iglesias själv. Efter att ha kollat 30 minuter så vill jag bara avsluta mitt Netflixkonto och samtidigt förbannar jag funktionen ”fortsätt där du slutade” som aldrig tycks försvinna. Bubblare här: Russel Peters Netflixexklusiva show Almost Famous.

 

Bra jobbat Netlifx

Bra jobbat Netlifx

Årets bästa NetflixStranger things i all ära men jag vill ändå slå ett slag för The Get Down som den snyggaste och coolaste serien dom kastat ut sig på senare tid. Men en ganska larvig budget på 10 mille per avsnitt så märks det hur påkostat det är. En New Yorksaga med extra allt kommer undan med musikalinslag och klyschigt manus. En andra säsong är på ingång och denna lovar jag att jag kommer sträckkolla på under 2017.

Bra återkomst

Bra återkomst

Årets förlåt: Star Wars: Rouge One. Jag var inte speciellt förtjust i förra årets The Force awakens som jag tyckte mest var larvig och enbart hade massa nostalgitrippar som i slutändan inte klarade stå på egna ben. Rouge one läxade upp mig och med ens känner jag att jag kanske ska ha lite tilltro till Dinsey och deras 1-film-om-året-strategi och ändå bibehålla viss kvalité. Lyckades även se den som samma dag som C. Fisher gick bort och kan tycka det låg något väldigt fint i det hela.

Årets gäsp: Mr Robot säsong 2. Vet inte riktigt men jag orkade inte, brydde mig inte och pallade inte se mer än 2-3 avsnitt innan jag var lika trött på den som jag var fångade av den första säsongen. Kanske ger jag den en chans till någon dag men antagligen inte.

 

Årets andliga uppföljare

Årets andliga uppföljare

Årets uppföljare: 10 Cloverfield lane. I ett år som smockats med uppföljare var det egentligen Cloverfield den enda som var något att ha. Med en stor respekt till sin föregångare så lyckades 10 Cloverfield lane göra sin helt egna grej och John Godmans frustande steg i en underjordisk bunker var bland det kusligaste det hår året pallade frammana.

 

Börjar bra men sen - nja.

Börjar bra men sen – nja.

Årets äpplet faller långt ifrån trädet: Morgan. Luke Scott (son till Ridley) samlar en helt ok cast (Kate Mara, Paul Giamatti m.fl) och gör en AI-skräckis i skogen (lite som Ex-machina) men fallerar på så många punkter. En bra plot och intressant början försvinner ganska snabbt och det enda en vill göra är att kolla om Ex-machina istället. Pappa Ridley som executive producer hjälte inte här tyvärr.

 

Go gubbe

Go gubbe

Årets western: The Magnificent Seven! Nä. Verkligen inte. Istället blev det Bone Tomahawk som utan någon större konkurrens kickade hem detta med sin absurda take på western. Kurt russel svingade pistoler och rockades en redigt snygg mustasch och med honom i huvudrollen så  tror jag kallade den en andlig uppföljare till Tombstone. Det var nog att ta i men årets bästa western lätt.

Flaskepost

Flaskepost

Årets dansk: Svårt! Eller nä. Skulle gärna säga den danska versionen av Tillsammans (kollektiv sen tar väl likheterna slut) – Kollektivet men den gjorde sig lite bättre på papper än på film. Istället blir det Flaskepost fra P som tar sig in på listan. Fares Fares tar på sig danskan och gottar loss i dansk mörkt kriminaldrama. På det hela ett ganska svagt danskt år men vi är tålmodiga som alltid!

Årets trötthet: Superhjältar. Dags att gå vidare nu – Batfleck är cool men pallar vi verkligen Justice League, Guardians of the Galaxy 2, en tredje reboot på Spindelmannen, X-men vs något osv osv. Möjligen Deadpool 2 men sen får det vara nog. X-men apocalypse var skit,

Woooooho

Woooooho

Årets bästa funktion: Netflix anammar nedladdning! Från att ha lovat att aldrig köra på offlinematerial så gjorde Netflix en 180 (eller en 360 enligt George Costanza) i frågan och tillätt nedladdning på delar av utbudet. Istället för att sitta och föra över massa filer så är det bara klicka vilka filmer du vill ha och låta Internet ännu en gång köra sin magi – långresor underlättades med 300% på en gång.

Årets fråga: När blir CGI-skådisar standard? Carrie Fisher och diverse andra skådisar i nya Star Wars var purunga tack vare lite datorkraft. När går bästa skådespelarinsats till en tekniker?

 

 

Årets förväntningarBlade Runner 2046. Om det är något som vi aldrig lär oss är det att nostalgin oftast gör sig bäst som ett minne och inte i form av ny biobiljett. Ford lever på avkastningen från sina storhetsdagar och kommer igen här. Mästerfotografen Deakins sammanstrålar med Denis Villeneuve återigen (andra gånger har varit Sicario, Priosners) så att det blir snyggt vet vi men kommer det finns tillräckligt med substans?

Årets hoppas: Att Ridley Scott får lite tid över och filmatiserar (typ omöjligt) romanen The forever war. Kommer bli pannkaka om det sker antar jag men låt det ske ändå.


Skrivet av Eduardo

Fascinerad av det ostrukturerade och det hopplösa. Stadsplanerare som anser att fler filmer borde ses i sin rätta urbana miljö – filmen är bara en del av upplevelsen. Tycker allt blir bättre på danska. Gillar överlag inte TV-serier.

Fler inlägg av Maila Eduardo
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg