Senaste Kommentarer

Top Commenters

Onyanserats årslista 2017 – Embla

Inlägg av Embla Sue Panova den 28 december 2017 i

Onyanserat Onyanserats årslista 2017

Så har turen kommit fram till mig att summera året och inse att mycket av det man trodde hände under 2017 faktiskt hände tidigare. Jag ska göra mitt bästa för att vara korrekt. Here goes!

Årets mäktigaste: #metoo. Vem kunde tro att nyheterna om svinet Harvey Weinstein skulle bli startskottet till en revolution där man efter man skulle komma ut i ljuset och avslöjas? Inte minst här i Sverige har historia efter historia inom alla yrkesgrupper kommit fram. Men det är inte ens det viktigaste med metoo. Det är att vi kvinnor har enats och vare sig det handlar om filmvärlden eller inom någon annan bransch eller helt fritt från arbetsrelaterade upplevelser så är tiden då övergrepp var vardag och offrets skam förbi. Precis som när Buffy Summers ska besegra all världens ondska och måste ta hjälp för att klara sig. Se klippet, fast jag vet att det är lite långt (1:38 – jag är väldigt otåligt lagd.).

Årets comeback: Stranger Things. Det var svettigt att börja kolla, oron att uppföljaren till en av de bästa serierna i modern tid skulle vara skit var ju enorm, men det gick ju långt över förväntan. (Förutom avsnittet om Eleven i stan med punkgänget, mycket märklig transportsträcka.

Årets svensk: Ruben, who? Jag svarar Alexander Skarsgård. Big Little Lies är överlag en otroligt bra serie med kvinnor i alla huvudroller, så välspelade att man lämnas med en gapande mun och tårarna rinnande nerför kinderna. Alex insats är helt makalöst ruskig och obehaglig med så små medel att man verkligen kan förstå hur det fungerar i verkligheten. Han visar inte bara hur svaga män fungerar utan också att svenskar i Hollywood inte behöver vara anledning till falsk patriotism – utan faktiskt kan ge en anledning att sträcka på sig på riktigt.

Årets gäspning: Twin Peaks-återkomsten. ”I see you in 25 years” – och så gör man det! Det är ju mäktigt på pappret, men hajpen kom liksom aldrig riktigt igång. Synd.

Årets läsning: Herman Geijers Överlev katastrofen 12 sätt att förbereda dig är bara en i genren zombie/överlavnads-böcker hemma hos mig, men kanske den allra mest matnyttiga. Herman blandar konkreta tips med en berättelse som skildrar postapokalypsen och löper parallellt genom hela boken. Läs den och försök sedan att inte börja preppa. I dare you.

Årets mest hypade: Jag vet inte om jag ska skriva SKAM här eller Sameblod. Båda var för mig lika ointressanta, men jag inser ju att jag uppenbarligen har missat någon som alla andra fattar. Aja, som tur var följde jag både Bachelor och Ensam mamma söker, så jag hade ändå att göra.

Årets mest överhajpade: Rellik. Det började ju kul, att berätta en historia baklänges. Men sen blev det rätt snabbt trött. Möjligheten till överraskningar var ju hyfsat nollade när man redan hade fått se allt som komma skulle. Det tillsammans med en oerhört ocharmig huvurollsinnehavare gjorde att det blev 2,5 avsnitt, sen ådjeh!

Årets orkar inte: film överlag. Jag ser oerhört lite film, inser jag. Efter alla år av serietittande inser jag att 1,5h känns för kort att börja bry sig samtidigt som det känns övermäktigt länge att planera för tittande. Att man sedan kan kolla på 6 serieavsnitt i rad är tydligen en helt annan sak. När jag summerar året inser jag dock att det finns extremt mycket att missa när man inte ens tittar åt filmutbudet. Skärpning!

Årets barnunderhållning: Det måste bli Home. Även om det finns enormt mycket bra är Home både roligt och smart för liten som stor. Och svensk dubbning ska det vara.

Årets (barn)bok: Godnattsagor för rebelltjejer. En bok om en samling starka kvinnor och deras berättelser om hur de har gått mot stormen för att göra det alla sagt är omöjligt. Jag skulle vilja ändra titeln bara, för det här är en bok alla BARN borde läsa. (Även många vuxna för all del!)

Årets tapp: Glow. Jag började med enorm entusiasm och sen bara dog det. Lite som att äta dålig choklad, ganska gott först, men sen undrar man vad man håller på med. Möjligen ett exempel på att jag hade fel ovan – att alla historier inte alls tjänar på att bli längre?

INFÖR 2018 SER JAG FRAM EMOT…

  1. Att spela ”nya” Resident Evil. Med ett barn som slutat sova på dagen och dessutom har sena vanor är det svårt att få till ett bra spelkoma. Det tar ju ärligt talat lite emot att döda zombies innan lunch.
  2. Bron. Sista säsongen, dock. 🙁 Det får bli gravöl att dricka till.

 

 


Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg