Senaste Kommentarer

Top Commenters

Onyanserats årslista 2018 – Emma

Inlägg av Emma Stormdal den 26 december 2018 i

Onyanserat

Som varande en velig person är jag notorisk usel på att göra Bästa/Sämstalistor. Min lista består därför av anmärkningsvärda händelser och ögonblick i de rörliga bildmedierna under 2018. Det kanske låter som en snarkfest, men jag lovar, det är ganska kul.  

Årets 180 grader
Buhu, min pappa vill inte låta mig ta över familjeföretaget, buhu. Det är så jobbigt att vara rik. Efter första avsnittet av Succession tänkte jag inte fortsätta se. Vad var det här för ointressant dravel? Men redan i andra avsnittet gjorde jag (eller serien) en helomvändning och snart var jag helt besatt av denna mediaägarfamilj bestående av skithögar. Alla har dolda agendor, alla säljer ut varandra, alla slickar uppåt och sparkar neråt. Och det på ett oväntat sätt. Och vad är grejen med Marcia? Vem är hon, vad vill hon egentligen? Absolut den mest välgjorda, intrikata och roliga dramaserien på länge. Väntar otåligt på säsong två. 

Årets hårdstart
Säsong två av The Handmaid’s tale menade allvar. Den nästintill olidliga skenavrättningen i första avsnittet verkade pågå i en evighet. Flera gånger fick jag påminna mig om att det är bara är första scenen i första avsnittet av en hel säsong – hon kommer inte dö! Efter att scenen var över upptäckte jag att jag hållit andan. Det kallar jag bra, kompromisslös tv.

Årets Queerbating
Att recensera Fantastic Beasts – Crimes of Grindelwald är onödigt. Vad någon tycker om J.K Rowling-filmatiseringarna är helt ovidkommande, det är inte därför jag ser dem. Däremot är det intressant att diskutera fenomen i filmerna, så som att det varken var särskilt många odjur eller Grindelwaldbrott att för att rättfärdiga titeln. Intressantast är dock den queerbating och att den gamla hunken Jude Law fått axla rollen som Dumbledore. – Eller DumbleDAMN som han numera kallas. Sedan Rowling lät avslöja att Dumbledore är gay, har det stormats ordentligt på twitter. Det hintas väldigt mycket om relationen mellan Dumbledore och Grindelwald i filmen – men bara hintas. ”You and Grindelwald where close like brothers” säger en person i ministeriet. ”We were closer than brothers” svarar Dumbledore. Om det inte är queerbating så vet jag inte. Även om det sker något slags mirakel och flashbackscener mellan Dumbledore och Grindelwald blir explicita i Fantastic Beasts 3, så kommer det aldrig vara i Jude Laws version. Ah well. 

Årets “Oh, nooo!”
Upptrappningen vad gäller reveals och stunts har inte varit nådig i Rupauls Dragrace-finalen på senare år. Det är därför lätt att förstå att Asia O´Hara kanske kände pressen att göra något minnesvärt. Svårare att förstå hur hon kunde gå bort sig så så kapitalt att hon inför sin lipsync-battle fick för sig att stänga in levande fjärilar i klänningen. De skulle sedan skulle släppas lös under låten och de flyga mot taket och allt skulle vara magiskt. Ingen fattar vad som händer, varför hon håller på och blåser på sitt armband, och vad det är för stora grå nät hon har över tuttarna. Sedan kommer närbilderna på fjärilarna som klafsar omkring på scenen… Monique Hearts ansiktsuttryck är obetalbart. Alla visste redan innan låten var slut att Asia hade förlorat.



Årets sexscen
Det är inte Call me by your names persikoscen jag tänker på, utan trollsexscenen i den innovativa och snyggaste svenska filmen Gräns. Även om den tidigare var anmärkningsvärd, är det kärleksmötet mellan Tina och Vore som för evigt är etsat i mitt minne. Så queer, så nyskapande, frustande men jämlikt har väl aldrig sex skildrats. 

Årets comeback
Efter några år av tveksamma framträdanden gick Joaquin Phoenix fram som en ångvält över publiken i You where never really here. Som den livströtta yrkesmördaren gör han en av sina bästa rollprestationer. Kanske den allra bästa. Vi vet nu att han är en skådespelare i en annan liga en övriga röset. Det återstår att se om han kan bräcka Heath Ledgers Joker nästa år.

Årets snyggaste intro
Om inte annat är det ett tusan till intro som Chilling adventures of Sabrina har. Och det är verkligen inte mycket annat. Men serietidningsretro är ett enkelt sätt att få mig vänligt inställd.

Årets milstolpe
Dramaserien Pose, om ballroomscenen i New York på, blev en historisk händelse. När en stor del av produktionsteamet som ska skildra transpersoners liv består av transpersoner, framför allt manusförfattare och skådespelare, då har ett märkbart kliv tagits. Det går framåt!

Årets Guldgosse
Det står väl klart för de flesta att Donald Glover är en renässansmänniska som kan allt. Skådespela, manusförfatta, göra musik med mera. Under sitt musikeralias Childish Gambino hade han i maj nästan sönder internet när han släppte låten ”This is America” samt den brutalt snygga musikvideon. Jag står redan i hyllningskören.

Årets hämnd
Mitt ibland alla pingviner sitter hon där på Nobelfesten 2018 och läser ett program – Sara Danius, den numera avskedade ständige sekreteraren i Svenska Akademien. Som någon slags hovlig superhjälte i chockrosa sidencape med orange foder samt klänning. Som en remarkabel fågel Fenix stiger hon upp, ur hela den geggiga sörjan med våldtagande kulturprofiler, nepotistiska Horace Engdahlar och jäv. Själv arbetar hon inte längre med akademien, men har fortfarande kvar sin stol. Vad som är hennes endgame är oklart, men det är en sjuhelvetes dramatisk och instagramvänlig bild.

 

Analys 2018: Livskrisande yrkesmördare

2019 är jag nyfiken på: 

Succession säsong två
Big little lies säsong två
Att få se den eminenta Olivia Colman som Elizabeth II i säsong tre av The Crown
Med bävan ska jag nog våga mig på att se Joaquin Phoenix version av Jokern.
De tre live action-versionerna av Dumbo, Lejonkungen och Aladdin. Mest för att det är roligt.

Skrivet av Emma Stormdal

Sykunnig exskådis och filmvetare som gillar roliga replikskiften, snygga dramaturgiska linjer och medveten välgjord kostym. Letar efter det överraskande familjära.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg