Onyanserats favoritfilmer 2016

Som vi brukar säga: Alla år är ju egentligen bra filmår, ibland behöver man bara lite hjälp att vaska fram guldkornen. Därför går vi igenom våra favoritfilmer, år för år från och med år 1974. Här hittar du redaktionens favoritfilmer från det fantastiska filmåret 2016. Håller du med oss eller saknar du din favoritfilm?

Anettes val:

La La Land

La La Land fick 14 Oscarsnomineringar och belönades med 6 Oscarsstatyetter! Var den värd detta? Utan tvekan! Jag tycker att den borde ha vunnit ännu mer. Vilken fantastisk film! Den första gången jag kom ut från biografen efter att ha sett La La Land ville jag bara släppa allt, köpa mig en gul klänning (och en blå och en grön…), sjunga och dansa loss på gator och bilar samt lyssna på jazz. Sen dröjde det inte många dagar innan jag köpte en ny biobiljett och återupplevde magin. Därefter har jag sett den flera gånger till. Tröttnar aldrig! Perfektion är ett av orden som dyker upp då jag tänker på denna film. Jag var otroligt nöjd, med precis allt från den makalösa inledningsscenen som var en enda lång tagning till filmens underbara slutscen och allt däremellan. Det här är filmen som bara fortsätter att ge. I månader efteråt följde jag med stor glädje hur fans postade egna tolkningar av filmens sång och dansnummer i sociala medier. Måste se om den igen snart.

Ingrids val:

Moonlight

Och då blir övergången naturlig till Moonlight, filmen som faktiskt fick Oscarn för bästa film, till skillnad från La La Land. Det är en otroligt vacker, men smärtsam, film från regissören Barry Jenkins. En coming of age-historia om Chiron, en svart kille som växer upp i ett utsatt område i Miami, och som kämpar med sin identitet, sexualitet och sin väg i livet. Filmen är berättad i tre akter: barndom, tonår och början av vuxenheten.

Alla tre skådisar som spelar Chiron är fantastiska, och Mahershala Ali fick en mycket välförtjänt Oscar för bästa biroll. Han spelar den godhjärtade knarklangaren Juan som får en väldigt viktig roll i Chirons liv som ung pojke. Scenen som bilden ovanför kommer ifrån, när Juan tar med Chiron till havet, är en av filmens starkaste. För är det nån gång jag tänker använda ordet stark om en film så är det om Moonlight! Otroligt känslosamt, vackert och sorgligt är det.

Thereses val:

Arrival

Inför bioåret 2016 var jag allra mest taggad på sci fi-filmen Arrival. Och den levererade. Arrival förenar rymden med forskning och lyckades få till en realistisk och ostressad handling, som samtidigt var enormt spännande. Och jag älskade att vi vid sidan av den huvudsakliga handlingen fick följa en familjeskildring som hade hög igenkänning tillsammans med ett hemskt mörker. En fantastisk film som jag varmt kan rekommendera.

Emmas val:

Love & Friendship

Jane Austen är kanske inte först och främst känd för sin cynism, dock är det när hon visar den sidan som jag älskar henne. I brevromanen Lady Susan tar hon ut svängarna rejält i elakhet, cynism och elak humor. Filmatiseringen av denna i regi av Whit Stillman, Love & Friendship är en absolut fullträff. Det är en odelad fröjd att se skådespelare som Kate Beckinsale och Chloë Sevigny spela osympatiska överklasskarikatyrer samt strössla med elaka, trångsynta och extremt roliga repliker. En film jag har sett om och om och om igen och som jag hittills inte tröttnat på.

Cissis val:

Deadpool

Marvels rappaste käft fick en egen film detta år till min stora förtjusning. Deadpool är klippt och skuren för charmknutten Ryan Reynolds, som med sin komiska tajming är den bästa rollbesättningen jag bevittnat sedan Christian Bale kröntes till Batman. Det är en actionfest utan dess like med våldssplatter, action deluxe, en pluttinuttig kärlekshistoria, metahumor när den är som bäst, populärkulturella referenser högt och lågt. Allt detta paketerat i ett dyrt och mycket underhållande paket som fortsätter skänka glädje långt efter öppning.

Eduardos val:

Tha handmaiden

Med största respekt till mina kollegor så har dom alla helt fel – den film som inte bara var den bästa under 2016 utan även gjorde narr av all konkurrens det året var The Handmaiden. Nej inte The Handmaids Tale (aldrig sett), utan den koreanska sexuella thrillern. Jag såg att jag faktiskt utsett den till 2017 års bästa film vilket var lite konstigt eftersom den hade premiär 2016 men skitsamma – jag står fast vid det och citerar mig själv ”Det finns få – om någon – som beskriver uttrycket ‘bida sin tid’ så vackert som Chan-wook Park gör. Oavsett om det gäller att bygga upp den perfekta hämnden såsom i Old Boy eller tiden för det perfekta brottet som i The Handmaiden så känns väntan aldrig för lång utan helt perfekt – varje sekund har vägts på guldvåg och i slutändan är det förlösande vackert när tiden slutligen är inne – oavsett motivet.”. Koreansk psychosoftknullfilm när den är som finast. Något som alla behöver mer av i livet.

Emblas val:

Stranger things

Okej, sist ut och instämmer med Eduardo – alla har fel. Men däremot skrev han nog fel, för bästa filmen är ju inte ens en film utan en serie: Stranger Things. Kan inte ens fatta att den fanns kvar som val eftersom det borde vara allas förstaval! Men okej. Jag tror kanske att de flesta som skulle kunna gilla serien redan har sett den men om du mot förmodan inte har sett den, älskar 80-talet, sci-fi och tycker att Goonies är en topprulle – kolla genast in denna.

Skrivet av Anette Hamel

Filmvetare som jobbar på världens bästa kommunikationsskola. Älskar Hollywoodgalor. Väldigt intresserad av casting. Har en förkärlek till skådespelare som brister ut i sång. Ser helst filmer och serier som utspelar sig i kontorsmiljö, på en skola eller i rymden.

Fler inlägg av Anette Hamel Maila Anette Hamel