Senaste Kommentarer

  • Olof on Assholes off screen

    Intressant ämne. Svårt att överblicka. Vill vi ha en nolltolerans, eller var sätter vi gränsen? Ett sätt att lösa problemet,...
    Posted 26 juli, 2017
  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

På andra sidan en dålig recension

Inlägg av Embla Sue Panova den 10 april 2016 i

Onyanserat

recension

Att skriva recensioner är inget jag har som yrke. Ganska långt ifrån, faktiskt. Jag är copywriter och lever på att skriva positivt om saker. Även när jag skriver andra texter, som serietidningsmanus eller barnböcker, handlar det om att vara positiv i första hand. Det är med lite lätt illamående jag letar i minnesbanken om jag i recensionsform har fallit för frestelsen att helt osakligt dissa saker för att jag hittat en kul formulering. Usch, förresten. Jag VET att jag har gjort det.

Den mörka sidan ÄR roligare. Fråga vilken skådespelare som helst om hen vill spela god eller ond. Det är roligare att få vara lite elak eftersom det är mer förbjudet, något vi annars inte får vara eller ge utlopp för. Men det finns tillfällen då det tydligen är okej. Som när man skriver recensioner, till exempel.

Jag minns med ångest när jag skrev en text där jag helt glömde bort att jag skrev om en svensk person som faktiskt skulle kunna tänkas läsa det jag fått ur mig och gick loss med elaka formuleringar. Egentligen tyckte jag inte ens som jag skrev, men jag tyckte jag fick till något riktigt kul och i all min ovana att skriva elakt tryckte jag ut texten utan vidare tanke på det. Sen kom det till min kännedom att personen i fråga faktiskt HADE läst och dessutom blivit ledsen. Såklart. Jag ville bara vrida tillbaka klockan och skriva något mer nyanserat. Jag tog reda på adressen och skrev ett mail till personen, förklarade min jävla dumhet och justerade sen i texten. Men även om det kändes bättre så vet jag att det inte går att radera ut något sånt. Hur lite jag än menade det så fastnar såna där ord.

Jag har en handfull filmfolk i min umgängeskrets. Jag ser blodet, svetten och pja, inte så mycket tårar för all del, men det kämpas från alla håll när en film eller serie ska göras. Långa dagar, mycket övertid, kreativ klåda, kompromisser och alla inblandades yttersta bästa. Jag vet också hur de, med hälften spänning hälften oro, läser recensionerna som skrivits. Och det gör mig rätt illa att se vad jag tror är beteende som jag just beskrev att jag själv föll offer för: att man får en idé till ett upplägg eller formulering som känns så himla rolig och elak och sen kör man bara. Och förmodligen har inte en tanke ägnats åt att det kanske varken blir särskilt nyanserat eller att människorna det berör kommer läsa sen.

Låt oss prata om mitt jobb igen. Jag är ju inte konstnär, så även om mitt jobb är kreativt ska resultatet gå hem. Precis som för de som gör film och tv. Om ingen gillar ett konstverk kan man alltid hävda att de inte förstår. Men det är omöjligt när man ska tilltala en viss målgrupp. Går det inte hem så har man ju gjort fel. Men skulle någon ge mig samma respons på mitt jobb som skådespelare och regissörer får ta skulle jag förmodligen byta yrke samma dag.

Jag menar förstås inte att man inte får ogilla något eller att man ska uttrycka sig mellanmjölkigt när man skriver. Inte alls. Men när man ser effekterna av formuleringar som mest känns snärtiga, snarare än motiverade, önskar jag att fler recensenter kunde ta sina texter igenom det där filtret som gör att man kan stå för sina ord även om/när upphovshensen läser.

Men ett kan man ju alltid trösta sig med. Att vi recensenter långt ifrån alltid är målgrupp för allt vi skriver om. Och även om mina vänner som fått sig en dålig recension inte kommer kunna glömma de snyggt snickrade orden, som är skrivna av en annan slags kreativa människor, så är det först när målgruppen har sagt sitt som de får sin verkliga recension.


Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg