Senaste Kommentarer

Top Commenters

Produktplacering och fiktiva varumärken

Inlägg av Emil Viksell den 17 februari 2014 i

Onyanserat

Walter Mitty

The Secret Life of Walter Mitty (2013)

The Secret Life of Walter Mitty rullar på biograferna as we speak. Utöver att vara en duglig film är den ett veritabelt smörgåsbord av varumärken. Med den stora skillnaden mot det traditionella smörgåsbordet att man här inte har möjligheten välja bort det man inte gillar. Det sköljer över en vare sig man vill det eller inte. Det är också detta marknadsförarna och reklamfolket är ute efter: elimineringen av möjligheten att kunna välja bort. Den tekniska utvecklingen har ju gjort det förhållandevis enkelt att hoppa över reklamer. Produktplacering i filmer och tv-serier – samt även dataspel, böcker och musik – omöjliggör i stort sett det där hoppet. Det är dessutom ett billigt sätt för annonsörer och underhållningsproducenter att ”nå ut med sitt budskap”. Därtill, hävdas det, att det ”skänker realism till underhållningen”. Det sistnämnda argumentet visar vilken central plats varumärken intar i våra liv – en kulturupplevelse känns inte verklig och sann om någon inte snaskar på den där specifika hamburgaren eller sörplar den där specifika läsken, eftersom det är så vi beter oss i det verkliga livet.

Femte Elementet

Det femte elementet (1997)

Andra intar nog motsatt ståndpunkt angående varumärkens bidrag till realismen. Att de snarare bryter den realistiska känslan. Eller mer specifikt, bryter den genom fantasi skapade realistiska känslan. Jag menar, minns Statoil i Hamilton eller Jägarna. Något år sedan såg vi ju också ett flagrant exempel på realismbrytande produktplacering i en svensk tv-serie, Fredde i Solsidan hade skaffat sig en Volvo V60. Utöver produktplaceringens sedvanliga problematik för filmkänslan bröt också denna varumärkesexponering mot den bild som tidigare tecknats av rollfiguren. Fredde är en man som brottas med manlighet och kompenserar sitt mindervärdeskomplex med konsumtion. En Volvo V60 är många saker, men det är knappast en penisförlängare. Om han nu nödvändigtvis ska ha en Volvo, så hade XC90:n varit mer passande. Måhända möjligtvis en XC70 – den som spoken word-artisten Zlatan rattar runt i på YouTube.

Jack Ryan

Jack Ryan: Shadow Recruit (2014)

Ett aktuellt exempel på en film med produktplacering är Jack Ryan: Shadow Recruit – vill här, precis som i min recension, varna för att detta är en fullkomligt urusel film. Vissa av varumärkesexponeringarna är här bättre gjorda än andra, jag uppehåller mig vid den sämsta: en smartphone från ett finskt bolag. Inte nog med att telefonen ljuder och plingar detta företags karakteristiska toner, produktens specifika egenskaper interfolieras också med handlingen. Därmed får vi inte bara se produkten, utan också en uppvisning som vore det TV-shop.

Agenthistorier tycks synnerligen lämpade för utsvävningar i varumärkesexponering. Dels beror det väl på att saker ska sprängas och stadsdelar raseras – det brukar vara ett dyrt nöje. Men förmodligen också på att dessa filmer riktar sig till en målgrupp om vilken man tror besitter vissa karakteristika, förenklat uttryckt: män mellan 10 och 65 som antingen köper, ämnar att köpa, eller önskar att de kunde köpa dyra leksaker som ger illusionen av att penis växer.

Lone Survivor 2

Lone Survivor (2013)

I den verklighetsbaserade krigsfilmen Lone Survivor (2013) är produktplaceringen subtil men ändå tydlig. Frågan är om det här egentligen är bättre än när Hamilton (Peter Stormare) dyrkar lås med Statoil-kortet. Exempelvis fokuserar bilden i ”onödan” på ett märke – det vill säga bilden hade inte fokuserat så om reklam inte var i görningen. Det är inte själva varumärket som syns, utan beskrivningen av vilken specifik modell det är, som sitter på varje sådan kamera. Det räcker att ha ett hum om kameror för att veta exakt vilket märke det gäller. Och förutsatt att man har något slags grundläggande förståelse för varumärkesexponeringen så blir man medveten om att det just förekom en produktplacering. Med följden att man tänker mer på det än den aktuella scenen. Vidare promotas en specifik satellittelefon – det första varumärket inom den produktkategorin jag lär mig. Om jag nu av någon outgrundlig anledning skulle behöva en sådan telefon kan ni ge er fan på att det är det märket jag ska ha!

Produktplaceringen i film och tv lär knappast minska i framtiden. Kulturen är nog tyvärr dömd till beroendeställning gentemot kapitalet. Såsom den allt som oftast varit genom historien, med vissa få undantag. Förr var det mecenater, nu är det företag som ser till att konstnärliga drömmar kan förverkligas. Nä, det är knappast idealt.

Big Kahuna Burger

Pulp Fiction (1994)

Jag saknar de fiktiva varumärkena. De poppar upp ibland, men alltför sällan. Minns Quentin Tarantinos Hawaii-inspirerad hamburgerkedja Big Kahuna Burger, som förekommer i flera av hans filmer. Bland annat i Pulp Fiction, vilket kanske också är det mest kända exemplet. ”Hamburgers, the cornerstone of any nutritious breakfast”, som Jules (Samuel L. Jackson) säger i sitt obskyra tal om skräpmat och med bibelreferenser, innan han och Vincent (John Travolta) skjuter ihjäl killarna som försöker blåsa Marsellus Wallace. Tarantino har också inkluderat Red Apple i några av sina filmer. Ett fiktivt cigarettmärke. Framför allt gillar jag stringensen i detta, att Tarantino bygger upp en värld som liksom lever vidare genom att hoppa från film till film. Som att han skildrar samma värld hela tiden. Hjalmar Söderberg gjorde likadant i sina böcker, fast då med rollfigurerna. Bland annat förekommer Martin Birck som bifigur i Doktor Glas och som huvudperson i Martin Bircks ungdom. Liksom hos Tarantino upplever man att Söderberg bygger en värld som lever vidare, även efter att man slår igen boken.

Ablixa 1

I andra lägen kan det vara nödvändigt att motionera fiktiva varumärken. Jag tänker på Steven Soderberghs Side Effects (2013). En hygglig film, som börjar bättre än vad den slutar. Här förekommer det fiktiva läkemedlet Ablixa, en medicin med oanade bieffekter – knappast något som verkliga läkemedelsbolag vill förknippas med. Läkemedlet har en egen hemsida där Jude Law spelar den psykolog han porträtterar i filmen. Man kan genomföra en kortare utvärdering på sidan och Law ställer frågorna. Oavsett svar kommer han antingen fram till att man behöver Ablixa eller att man trots nekande svar på depressions-frågorna kan behöva Ablixa ändå. Det är svårt att inte se kritiken mot läkemedelsbranschen här. Snyggt. Det här fenomenet hakar också på en trend som förmodligen inte började med Donnie Darko (2001), men det var likväl ett tidigt exempel på hur en film kan leva vidare efter att den tagit slut. Donnie Darko-hemsidan innehöll massa gåtor som man kunde svara på med hjälp information från filmen, den var uppbyggt som något av ett datorspel.

Duff

Duffman uppmanar dig att dricka Duff!

En klassiker i sammanhanget fiktiva varumärken är ju annars ölmärket i The Simpsons, Duff. Eller ”Düff, from Sweden” som varumärket blir när Moe sätter två prickar ovanför u:et då Homer helt plötsligt fått för sig att det är importerad öl som gäller. Duff är också ett sådant fiktivt varumärke som tagit ett steg ut ur tv-apparaten och blivit ett riktigt varumärke. Förmodligen kan produkten antagligen inte konkurrera med något av Anheuser-Busch InBev eller SABMillers varumärken. Men ett spännande fenomen. Det finns givetvis ett begrepp för detta: ”reverse placement”.

Tru Blood

Ibland kan det ju också vara så att den riktning fantasin tidigare tagit fordrar att man hittar på varumärken. Exempel på ett sådant är Tru Blood, det syntetiska blodet från serien True Blood. Här måste man hitta på ett märke då produkten inte existerar i verkligheten. Tru Blood har också gjort samma resa som Duff, ur bilden och in i verkligheten. Men då är det givetvis inte i form av syntetiskt blod, utan apelsinläsk – inte riktigt lika spännande. Och knappast heller det en konkurrent att räkna med för de verkliga varumärkesjättarna inom samma bransch.

Fiktiva varumärken är verkligen fascinerande, såsom också film är fascinerande. De båda lånar av verkligheten på det sätt konst gör, och skapar en fantasiprodukt. Precis som det ska vara.

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg