Senaste Kommentarer

Top Commenters

Så minns vi Magnus Härenstam

Inlägg av Embla Sue Panova den 14 juni 2015 i

Onyanserat

magnus

Igår kom nyheten att Magnus Härenstam gått bort i sviterna efter skitsjukdomen cancer. Det kan väl knappast finnas någon som inte har en relation till Magnus – för oss sjuttiotalister började det redan som barn när han tillsammans med Brasse och Eva underhöll oss kungligt i Fem myror är fler än fyra elefanter – ett barnprogram som fortfarande slår de flesta andra på fingrarna och nu senast kunde vi se honom i Showen Morsning och Goodbye. Vi ägnar en liten stund åt att minnas Magnus karriär och några av sakerna vi håller extra varmt om hjärtat (Utöver de givna Fem myror är fler än fyra elefanter och naturligtvis Varning för barn).

CHRISTOPHERS VAL: LITE SOM DU & LAGT KORT LIGGER

lagt kort

Det hade varit enkelt att lista Fem myror… serien som jag älskade och fortfarande älskar och ska visa min dotter när det är dags. Men för mig var Härenstam Ralf Sundin – Pappa till Niklas i den mest underskattade svenska tv-serien (någonsin?) “Lite som du”. Magnus var dryg och elak och utövade härskarteknik mot sin stackars son så fort han fick chansen. Allt det där som man inte var van att se honom som. Han spelade rollen med en finkänslighet och på ett sätt som gjorde att hur jobbig han än var så kunde man känna för honom. Jag kan inte heller glömma “Lagt kort ligger” – ett program som jag definitivt inte förstod då, säkert inte nu heller, men det var ändå en milstolpe i mitt tv-tittande. Det var serien då min lillebror gick och lade sig och jag fick sitta uppe med mamma och kolla. Magnus blev på något sätt min biljett in i tvns vuxenvärld och det må låta larvigt, men för mig var det riktigt stort.

LINDMANS VAL: JEOPARDY

jeopardy

För egen del hade jag svårt för Fem myror är fler än fyra elefanter. Anledningen ser ni längst ner på sidan. Jag var livrädd för nu-är-det-slut-elefanten, till mina föräldrars stora nöje. Nej, istället är det som programledare för frågesportsprogrammet Jeopardy jag minns Magnus. Det kan ju låta konstigt att mina största intryck kommer från ett underhållningsprogram på TV4 men då skall man betänka att Jepoardy under Härenstams ledning gick i hela 14 år och hade inte någon trist jeppe på TV4 velat ”föryngra” programmet genom att byta ut mysfarbrorn Magnus mot flamsgöken Adam Alsing så hade han säkert stått kvar bakom programledarpulpeten to the bitter end. Magnus var så där folklig och trevlig och han gick hem hos alla, gammal som ung. Trots detta var han ändå inte klibbigt enerverande som en del andra folkkära programledare (Läs: de flesta programledare för Allsång på Skansen) kan vara, nej han var i sanning en favorit för många och kommer att vara saknad för även i en simpel frågesport var Magnus ett härligt inslag i en i övrigt ganska trist programtablå.

EMBLAS VAL: TUPPEN & VUXNA MÄNNISKOR

tuppen

Mitt första minne av Magnus (efter Fem myror då förstås som var mitt absoluta favoritprogram när jag var liten – det måste ändå sägas) var som ingenjörn i filmen Tuppen. Jag minns fortfarande slutscenen (SPOILER ALERT) där de doppar honom naken i tjära och fjädrar – som taget ur en Tom & Jerry-tidning! Filmen kom 1981 och jag var 7 år. Vet inte om jag egentligen fattade så mycket av handlingen då, men när jag sett filmen i efterhand var det ju med betydligt mycket mer behållning än den där scenen. Efter att ha sett klipp ur filmen på tv i morse tror jag bestämt jag ska se den en runda till. Jag är säker på att den fortfarande håller måttet, mycket tack vare Magnus såklart som var briljant som pressad chef på en fabrik full av kvinnor! Man ska heller inte glömma bort Magnus roll i Vuxna Människor där han spelar Franks (Felix Herngrens) ganska skarpa chef. En roll han gjorde med precis samma självklarhet och lika bra komisk tajming som allt annat han var med i. Och slutligen bara en påminnelse om att det klassiska citatet från Sällskapsresan ”jag kan flyga jag är inte rädd” faktiskt är Magnus replik. Odödlig är nog bara förnamnet.

slut

 

 


Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg