Senaste Kommentarer

Top Commenters

Seriemördare på vita duken – Aileen Wuornos

Inlägg av Måns Lindman den 8 april 2018 i

Onyanserat

Män är skyldiga till våldshandlingar i världen och den direkta orsaken till att det ser ut som det gör på vår planet, det är inget man kan hymla med eller på något sätt debattera bort. Det är hårda fakta och även om givetvis ”inte alla” är våldsverkare så är det vi män som är roten till det onda. Betyder det att det inte finns några kvinnliga seriemördare? Svar Niklas Erik Jesus men de är få till antalet. Dock finns det faktiskt en högre andel kvinnliga seriemördare än kvinnor som utför ”vanliga” mord. Totalt sett står kvinnor för 17 % av alla seriemord i USA, där motsvarande siffra för mord är 10 %. Stereotypen av en seriemördare är som bekant annars en psykiskt sjuk vit man som lever ensam men som denna artikelserie bland annat försöker utröna är det en myt som odlats av underhållningsindustrin och att det inte skulle finnas kvinnliga förövare inom denna kategori bottnar bland annat i den urlakade traditionella genusmyten om att män är aggressiva och kvinnor passiva av naturen, vilket givetvis inte är med sanningen överensstämmande, även om det som sagt var är en ytterst ojämn fördelning. Hur som haver, när man snackar kvinnliga seriemördare är det alltid samma namn som dyker upp, Aileen Wuornos och det är ett livsöde så tragiskt att det knappt går att greppa.

Mördaren

Aileen Wuornos (The Florida Highway Killer)

Visst, Aileen Wuornos var en seriemördare som hänsynslöst slaktade sju män och det råder inga tvivel om att hon var en livsfarlig individ som var skyldig till ett av de grövsta brott man kan begå, dock kan man ställa sig frågan om det gick att undvika med rådande omständigheter som facit. Med en fruktansvärd bakgrund fylld av isolering, misshandel, incest och sexuellt tvång med oönskad graviditet som följd var det förmodligen mer eller mindre omöjligt för Wuornos att lita på någon karl och var det dessutom fråga om bedrägliga hallickar så sjönk garanterat den procentuella möjligheten ännu ett par snäpp. Med all fakta på bordet kan man ganska enkelt konstatera att hon var dömd redan från födseln.

Aileen Wuornos föddes 29: februari 1956 i Rochester, Michigan och det var katastrof redan från start. Hennes föräldrar var i tidiga tonåren när Aileen kom till världen och morsan Diane övergav sin dotter när hon fyllde fyra år. Farsan satt på kåken för flera sexbrott mot barn när Aileen föddes. Han skulle senare diagnostiseras med schizofreni och hängde sig i cellen utan att lämna något avskedsbrev. Aileen hann aldrig träffa sin far, vilket i det här specifika fallet förmodligen enbart var positivt. När morsan inte ville ha med sin dotter att göra fick hon leva hos sina morföräldrar där hon blev sexuellt utnyttjad av både brorsan och gubben och dessutom gravid vid tretton års ålder efter att morfadern plötsligt känt sig generös och ”lånat ut” sitt barnbarn till en bekant som fick göra vad han ville med barnet. Hon födde pojken och lämnade bort honom för adoption, efter det korsades aldrig deras vägar.

Aileen Wuornos i unga år

När Aileen fyllde fjorton tyckte gubben att hon var vuxen nog att klara sig själv och kastade således ut henne från huset. Hon bodde i en närliggande skog och för att klara livhanken såg hon inget annat alternativ än att prostituera sig. Hon började lifta runt i olika stater och hamnade till sist i Florida där hon träffade en välbärgad man i övre sextioårsåldern, Lewis Well. De gifte sig ganska omgående men det varade inte länge då Aileen slog ner honom med hans egna vandringskäpp efter ett hetsigt bråk. Skilsmässan var ett faktum och hon blev åter lämnad åt sitt öde utan en spänn på fickan. Det var också nu hon började bli en regelbunden kund hos Floridapolisen som ständigt arresterade henne för fyllekörningar, prostitution och väpnade rån. Hon dömdes till ett år i finkan och kom ut efter gott utförande 1983.

Strax efter frigivningen ramlade hon rätt in i nästa destruktiva förhållande. Hon träffade Tyria Moore i en MC-bar i Daytona Beach och de inledde ett stormigt förhållande som innefattade inbrott och butiksstölder. Trots att hon var tillsammans med Tyria fortsatte hon att sälja sin kropp, något flickvännen visserligen misstänkte men inte hade några bevis för.

Mordvapnet som Aileen bar med sig i handväskan

Det första mordet begick hon i Clearwater i november 1989. Enligt Aileen var det dock i självförsvar som hon sköt ihjäl 51-årige Richard Mallory efter att ha blivit attackerad av nämnde torsk. Mellan juni och november 1990 sköt hon ytterligare sex män till döds runt om i Florida. Samtliga offer var män som velat köpa Aileens sexuella tjänster. Hon hävdade att alla mord var självförsvar men bevisen sade annat, samtliga offer hade blivit rånade och i ett av fallen var mannen skjuten med nio skott genom vitala organ. Det stod helt enkelt klart att hon kallblodigt skjutit för att döda och att allt det hat hon gått och burit på sedan barndomen nu blommat ut till rent vansinne. Hennes modus operandi var alltid detsamma, flertalet dödande skott från en 22-kalibrig revolver och den 9:e januari 1991 arresterades hon i en bar efter att hennes fingeravtryck hittats i en av de mördade männens bil. Dagen efter arresterades även Tyria som kört den aktuella bilen och hon gjorde omgående en deal med Floridapolisen där hon fick Wuornos att erkänna sina dåd i ett riggat telefonsamtal. Hon stod dock på sig och sade att det var i självförsvar. Nu hade man dock tillräckligt på fötterna för att gå till rättegång och året därpå dömdes hon för mordet på Richard Mallory. Eftersom Florida är en av de delstater som fortfarande praktiserar dödsstraff så var det inget snack. Senare adderades ytterligare fem dödsstraff till räkningarna, ett av offren kom aldrig att återfinnas.
Wuornos gjorde ett psyktest och det rådde inga tvivel om att hon var en extremt instabil individ och hon led med största sannolikhet även av borderline samt ett gäng andra diagnoser som ett direkt resultat av en fruktansvärt traumatisk barndom men det ändrade inte utfallet. Man ansåg att hon var fullt medveten om vad hon gjorde och kände till konskvenserna av sina handlingar, något som stärktes under rättegången då hon skrev det numera berömda erkännandet till Floridas högsta domstol. “I killed those men, robbed them cold as ice. And I’d do it again, too. There’s no chance of keeping me alive or anything, because I’d kill again. I’m competent, sane, and I’m trying to tell the truth. I’m one who seriously hates human life and would kill again.”

Aileen Wuornos satt tio år på death row innan hon avrättades medelst giftinjektion den 9:e oktober 2002 med ett kryptiskt filminspirerat meddelande som sina sista ord. ”I’d just like to say I’m sailing with the rock, and I’ll be back like Independence Day with Jesus June 6. Like the movie, big mother ship and all. I’ll be back.”

Filmen

Monster (2003)

När pressen namedroppade Charlize Theron rasade pöbeln över valet men jävlar vad hon visade världen hur fel den hade. Medias eget fokus låg istället i att rapportera om hur en så vacker kvinna som Charlize plötsligt kunde förvandlas till överviktig, nersupen och psykotisk Wuornos men det snackades inte så mycket om hur vansinnigt bra hon var i rollen som Aileen. När hon sedan vann den där statyetten svängde pendeln snabbt och det hyllades både vitt och brett. Alla som har sett Patty Jenkins Monster vet att det är ett porträtt som är oerhört trovärdigt på alla plan. Det är bara att titta på Therons ögonrörelser, emotionella utbrott, ansiktsuttryck och gångstil genom hela filmen så förstår man att det ligger vansinnigt mycket research och dedikation bakom arbetet. Nu tycker jag visserligen att filmen är både välgjord, välspelad och intressant och den har dessutom berikats med ett grymt tungt soundtrack men den skrapar egentligen bara på ytan och det ges verkligen inte mycket till förklaring. Den nämner faktiskt ingenting om hennes tragiska bakgrund med den vidriga familjesituationen jag just beskrivit, något som ger tittaren en möjlighet att försöka förstå varför Aileens liv blev som det blev. Monster fokuserar på tiden då hon begick morden och det gör den med bravur men hade jag gått in på biografen och inte vetat det jag vet hade jag helt klart haft betydligt färre empatiska känslor för huvudpersonen. Dock, en fantastisk rulle i genren som lyckas med det mesta så en slät fyra är given.

Monster finns att hyra eller köpa på SF Anytime

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg