Senaste Kommentarer

Top Commenters

Seriemördare på vita duken – Dennis Rader

Inlägg av Måns Lindman den 6 maj 2018 i

Onyanserat

BTK, tre bokstäver som var för sig inte betydde någonting mellan 1974 och 2004 men så fort man satte ihop dem frös blodet genast till is hos varje invånare i Wichita, Kansas. Bind, Torture, Kill – metoden som användes då 10 män, kvinnor och barn fick sätta livet till när en av historiens mest svårfångade serimördare gäckade myndigheterna ända fram till gripandet. Dennis Rader chockade en hel värld med sitt hänsynslösa modus operandi men det var inte bara det som fick den lilla staden mitt i USA att plötsligt sätta morgonkaffet i halsen. När identiteten avslöjades var det nämligen många som inte trodde sina ögon och öron och när storyn om Dennis Rader rullade upp i sin helhet serverades vi bilden av en tragisk individ, lättkränkt, megalomanisk och egocentrerad som få.

 

Mördaren

Dennis Rader (BTK)

 

 

Dennis Lynn Rader föddes 1945 som äldst av fyra syskon. Han hade ingen svår barndom präglad av misshandel, övergrepp eller isolering som ”ursäkt.” Enligt honom själv var han helt enkelt född ond och det var han sannerligen inte ensam om att hävda. Andra kända seriemördare som Dahmer och Berkowitz har också hävdat att de föddes onda och har till och med jämställt sig med Djävulen själv. Rader var både regelbunden kyrkobesökare och familjefar men varken prästen eller frugan kände till att han redan i tonåren ägnade sig åt att hänga katter och hundar i närliggande lador eller att han hade en svår fetish för kvinnounderkläder där han på regelbunden basis gick igenom innehållet i morsans tvättkorg. Han var en tickande bomb men han lyckades i alla fall ta sig igenom både utbildning och militärtjänst innan han mördade sina första offer. Under sin tid som stridspilot hann han vara stationerad i Texas, Okinawa, Inchon, Grekland och Turkiet. I samtliga länder ägnade han sig åt att smygtitta på kvinnor som bytte om och gjorde sedan inbrott i deras bostäder för att stjäla underkläderna. Så fort han avslutat sin tjänst gifte han sig och fick snart två barn, en pojke och en flicka. Det här var 1970, fyra år senare skulle han slå till för första gången och det var ingen vacker syn som mötte den tonårige sonen Charlie Otero när kom hem från skolan den 15:e januari 1974. I ett avloppsrör hängde hans 11-åriga systers livlösa kropp och på golvet låg både föräldrarna och hans bror med plastpåsar trädda över sina huvuden. Rader erkände att han hade suttit på en stol och sett dödskampen pågå och att han aldrig hade känt sig så levande. Nu hade Dennis fått smak för mord och det dröjde bara ett par månader innan han krävde ännu ett liv. Kathryn Bright hittades knivhuggen i sitt hem och hennes skador var så omfattande att hon senare dog på sjukhuset. När han senare blev konfronterad gällande mordet sa han bara ”I’m sorry, I know this is a human being, but I’m a monster”

Dennis Rader arresteras år 2005

Sedan var det tyst i tre år och Rader har i förhör erkänt att hans uppehållsperioder inte alls var så kallade ”cool-down periods” som polisen först trodde utan helt enkelt ”pappaledighet.” I samband med att barnen föddes hade han helt enkelt inte tid att åka runt och leta offer att strypa, tortera och mörda. Istället stod blöjbyte och inköp av barnmat på agendan. Mellan dessa aktiviteter hann han dock med att tillfredsställa sig själv iförd de stulna damunderkläderna och en grotesk mask, som han även använde vid flertalet av sina dåd. Fick han tillräckligt med tid över klämde han även in en lätt bondagesession med sig själv, allt för att inte tappa greppet om vem han verkligen var. Så fort ungarna var tillräckligt stora började han jaga kvinnor igen. Det var nämligen i princip enbart unga kvinnor som Rader riktade in sig på, även om varken män eller barn gick säkra. Han smög omkring i Wichita efter mörkrets inbrott och letade lämpliga offer som han sedan bröt sig in hos, men inte förrän han hade gjort sin hemläxa ordentligt. Morden var nämligen ytterst välplanerade och han hade noga kartlagt sina offers liv för att kunna utföra sitt dåd så ostört som möjligt. Han visste vilka som levde ensamma och arbetsschemat hos de som inte gjorde det. Han slog helt enkelt till när det kändes säkert och med sig hade han precis rätt verktyg, både för inbrott och mord. Silvertejp, kniv, rep och en skruvmejsel var hans måsten vid varje attack och han hade alltid kapat telefonlinan innan han skred till verket. De gånger han använde skjutvapen var det en 22-kalibrig Colt eller en .357 Magnum.

Eftersom Rader var en sadistisk lustmördare ville han inte att offren skulle dö direkt. Han blev upphetsad av kampen och lät därför sina offer dö långsamt. Han band dem och ströp dem eller kvävde dem med en plastpåse. När de var på väg att dö, släppte han lätt trycket och lät dem kippa efter andan för att sedan börja om. Vid två tillfällen masturberade han på offrens kroppar men eftersom han var ostraffad och DNA-tekniken inte direkt låg i framkant vid den tiden så gick fynden inte använda, de skulle dock fälla honom vid ett senare tillfälle. Wichita var på gränsen till kollektiv kollaps och varje man och kvinna fruktade nu för sina liv.

Masken Dennis Rader använde till både mord och självbefläckelse

Under hela den här tiden avverkade Dennis Rader arbetsplats efter arbetsplats och när han slutligen greps hade han bland annat hunnit jobba på Walmart, Cessna och som säljare av inbrottslarm på ett säkerhetsföretag, vilket naturligtvis hjälpte honom i sin parallella mörka profession. Under 80-talet var han dessutom scoutledare och hundfångare, en av de mest brutala sådana vittnades det om i efterhand. När han greps var han fortfarande ledare av den Lutheranska kyrkan i regionen.

Det är högst troligt att Rader hade klarat sig om han inte hade haft ett monumentalt bekräftelsebehov och ett vådligt stort ego som ständigt behövde födas med uppmärksamhet. Under hela sin seriemördarkarriär skickade han brev till media och myndigheter där han hånade dem för sin inkompetens. Det rådde inga som helst tvivel om att det var BTK som hade skickat breven eftersom de innhåll grafiska detaljer kring morden och efter ett par års skrytande började han också föreslå namn på sig själv. Alla seriemördaresa av rang måste ju ha ett slagkraftigt namn hävdade Rader och han namedroppade det ena fåniga alternativet efter det andra. ”The Asphyxiater”, The Wichita Hangman” och till slut blev det alltså BTK, och som om inte det var patetiskt nog att kalla sig själv Bind, Torture, Kill så skickade han ett brev med avsändaradress Bill Thomas Killman. Dennis Rader trodde att han var oövervinnerlig men han gjorde misstaget som de flesta serimördare slutligen gör, han blev alltför kaxig och oförsiktig och 2005 kom polismyndigheten och knackade på dörren. Anledningen? Han hade skickat en diskett till media, avsändare var kyrkan där han själv var överkucku och dokumentet kunde enkelt spåras till en Dennis. Ridå.

Floppyn som sänkte sadistmördaren Dennis Rader

Dennis Rader dömdes till 10 livstidsdomar och han sitter fortfarande inspärrad på El Dorado. Han kan förvisso ansöka om benådan 2180 men chansen att han fortfarande lever då får nog anses vara lägre än mikroskopiska då han för dagen är 73 barre. Tills dess får han spendera tiden i isoleringscell 23 timmar om dagen, med en timma utomhus och tre duschar i veckan.

 

Filmen

The Hunt for the BTK Killer

Det finns dessvärre ingen film värd namnet om den mytomspunne BTK. De som finns är riktiga B-rullar som knappt är värda en direkt-till-video-stämpel. Det enda som är någorlunda coolt är väl att Dennis Rader spelas av självaste Kane Hodder, mer känd som Jason Vorhees men det räddar inte B.T.K. från att vara en riktig dyngspridare. Men skall man välja mellan pest, kolera och ebola så får det ändå bli The Hunt for the BTK Killer från 2005. När en film som inte får viktimologin rätt, missar viktiga datum, tar fel på årtal och platser och bjuder på ett skådespeleri som får en vilja gråta och hoppa från balkongen är det bästa alternativet så fattar man att urvalet är rätt jävla risigt.

The Hunt for the BTK Killer finns att köpa eller hyra på iTunes

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg