Senaste Kommentarer

Top Commenters

Slutet gott, allting gott? Analys del 1 – Lyckliga slut

Inlägg av Måns Lindman den 20 september 2016 i

Onyanserat

end

Man snackar ofta om att en film måste ha ett bra slut men måste den verkligen det, förstörs en i övrigt bra filmupplevelse totalt av ett dåligt slut och vad är egentligen ett bra slut? Är det ett mysigt slut där alla lever lyckliga resten av sina dagar eller är det kanske ett överraskande slut som fullständigt knockar dig ur biofåtöljen? Kan man egentligen ranka filmslut? Det är med viss ångest jag nu tar mig an fenomenet filmslut för att försöka bringa lite klarhet ämnet.

Om jag väljer att måla med den riktigt breda penseln så finns det tre generella typer av ”bra” filmslut. Det lyckliga slutet, även kallat Hollywoodslutet, det tragiska slutet, även kallat deppslutet och det överraskande slutet, även kallat twisten eller mindfucket. Dessa tre typer av slut passar givetvis olika bra i olika typer av filmer. Man vill till exempel inte ha Hollywoodslutet i en gastkramande skräckrulle, lika lite som man vill ha deppslutet i en gullig rom-com. Summa summarum – man behöver samtliga. Det finns också det som benämns som  det dåliga filmslutet, även kallat det ofullständiga slutet eller budgetslutet eller det trötta slutet. Vad skall man med det till egentligen? I bästa fall används det för att signalera att ”det kommer en uppföljare gott folk!” men tyvärr används det allt oftare för att filmskaparen är lat eller har bränt all cash på Mark Wahlbergs lön och fräsiga CGI-effekter och då får det bli som det blir.

I olika sociala sammanhang får jag ibland frågan; vilket är det bästa slutet? Det sker inte lika ofta som ”vilken är tidernas bästa film?” men frågan dyker upp då och då och jag försöker alltid ducka för denna typ av frågor eftersom det är så svårt med den typen av ranking då det skiljer sig så otroligt mycket över genrer, period, budget und so weiter men jag har i alla fall lovat en lista så nu finns det inte längre någon återvändo. Jag har därmed plockat ut mina fem favoriter inom varje kategori av filmslut och analyserat varför de enligt mig är världens bästa respektive sämsta filmslut. Som bonus avslutar jag serien med snyggaste slut, bara för att jag kan.

Vi börjar med lyckliga slut. Vad som är ett lyckligt slut kan givetvis variera sett ur betraktarens ögon men föga överraskande återfinns dessa vanligtvis i romantiska komedier där konceptet är rätt generiskt. Boy meets girl, där ena parten är ett ganska hopplöst fall som helt saknar klass medan den andra partens familj är välbärgad och har oerhört fina manér. Det är lite stökigt på vägen men i slutändan skär de unga tu ändå upp bröllopstårtan, champagnen flödar och glädjetårarna sprutar. Det kan så klart vara ytterst härligt men personligen föredrar jag lite mer substans och en underbygd story där slutet inte redan är helt förutbestämt. Jag märker att mina val genomgående handlar om tragiska livsöden som sedan slutar lyckligt. Lite som livet självt (förhoppningsvis) So without further ado, utan inbördes ordning:

JAG PASSAR REDAN NU PÅ ATT VARNA FÖR ATT ANALYSEN GIVETVIS KOMMER ATT VARA FULL AV SPOILERS

gwh

Good Will Hunting (1997)

I hela sitt liv har Will knuffat bort människor av rädsla för att de skall såra honom. Han har aldrig släppt någon inpå livet och byggt en solid mur kring sitt hjärta, omöjlig att bryta ner. När han i slutet har beslutat sig för att ta det där jobbet som Professor Lambeau har erbjudit honom, ett jobb som han utan tvekan hade totaldominerat i, ett jobb som hade inneburit att hans fulla potential äntligen hade fått blomma ut i all sin prakt lämnar han Boston i sin risiga kärra och lämnar endast en enkel lapp ”Sorry, but I had to go see about a girl.” I detta ögonblick kastar han bort det trygga och väljer kärleken. Han är redo att riva muren och kasta sig in i det osäkra men underbara och en framtid av lidelse och lycka. När Chuckie en morgon knackar på dörren, som han gjort så många gånger förr och med glädje inser att Will äntligen lämnat lägenheten, ölpolarna och byggarbetsplatsen som stulit så många år av hans uppenbara talang är det så förbannat vackert att huden knottrar sig.

sr

Nyckeln till Frihet (1994)

Filmen som alltid återkommer i debatten ”tidernas bästa film”, om detta tvista ständigt de lärde men den har åtminstone ett av filmhistoriens mest lyckliga slut. Under filmens väl tilltagna speltid byggs det lyckliga slutet successivt upp för att i filmens sista skälvande minuter explodera i en känslococktail som det är fullständigt omöjligt att inte svepa. Strandscenen blir således effekten av en väl uppbygd story där Red följer en mer eller mindre snitslad bana till det slutgiltiga målet. Efter att ha njutit av en länge efterlängtad frihet orkestrerad av Andy hittar han till sist den där avgörande stenen som innebär ett nytt liv. Det välkända temat ”att aldrig ge upp sina drömmar” genomsyrar hela filmen och där andra valde att ta den enkla vägen ut biter Red istället ihop, håller ut, överlever ett rent helvete och skapar därmed sin egna framtid i en idyllisk värld. Ett fulländat filmslut.

tpoh

The Pursuit of Happyness (2006)

Orden ”Based on a true story” skall man alltid ta med en rejäl nypa salt men The Pursuit of Happyness är gripande på så många sätt att det är svårt att hålla tårarna borta och det är enkelt att placera sig själv i rollen som Chris Gardner. Det är en verklighet som kan drabba vem som helst, när som helst. Paniken och smärtan över att inte kunna försörja sina kära och att ständigt slå huvudet hårt i den där betongväggen när livet gång på gång ger dig sin absolut sämsta hand. När kvinnan i Chris liv slutligen inte längre klarar av motgångarna och lämnar honom och sonen åt sina öden med bara en uppfinning som ingen vill investera i är misären total. Han klarar inte av att betala hyran och får bo på härbärgen och donera blod för att de skall ha mat för dagen. Han försöker hålla masken för sin sons skull men i Chris ögon lyser hopplösheten igenom. När han slutligen lyckas vända på steken och blir framgångsrik på aktiemarknaden jublar jag med honom. The Pursuit of Happyness är en hjärtslitande sannsaga om kärlek, sorg, kamp och slutligen också lycka.

iawl

It’s a Wonderful Life (1946)

Vad vore en lista med lyckliga slut utan en julfilm? Frank Capras berättelse om George Bailey är dock lika tragisk som lycklig. Ah, juletider! En tid av konsumtion och samkväm men också en tid där pressen kan vara omänsklig. När pengarna tar slut beslutar George sig för att hoppa från en bro och göra slut på lidandet. Han önskar att han aldrig blivit född, en ängel hör hans bön och uppenbarar sig men istället för att ta honom av daga har han beslutat sig för att rädda Georges liv och visar honom en värld där han aldrig hade blivit född. George förstår plötsligt sin plats på Jorden och ångrar sig. Han springer gata upp och gata ner för att önska alla en god jul och när han kommer hem till sin fru och barn är julkänslan överväldigande. It’s a Wonderful Life har ett oerhört upplyftande slut som inte bara visar vad julen egentligen står för utan också livets mening och rollerna vi spelar i detta ödets lotteri. Den visar hur många liv vi faktiskt påverkar bara genom att existera och att mäta rikedomar i familj, kärlek och lycka istället för monetära medel. I fel händer en oerhört sliskig amerikansk dussinrulle men Capra balanserar den här klassikern med mästerlig hand.

ts

The Truman Show (1998)

Truman Burbank satte satte djupa spår i mitt hjärta när han för första gången äntligen klev ut genom den där dörren. Den briljanta och innovativa berättelsen om den älskvärda mannen som levde i sin falska verklighet liknade ingenting jag tidigare sett och den är lika aktuell i dag som då. I en tid då vi till stor del lever genom sociala medier, visserligen till största delen självvalt var Truman en försökskanin, ett grymt experiment fångad i fejkstaden Seahaven. Lyckligt och perfekt på ytan men helt utan äkta känslor. När det slutligen går upp för honom att han inte alls har en egen vilja eller ett självvalt liv börjar han slå tillbaka mot sin skapare. Trots sin inprogrammerade rädsla för vatten navigerar han sin lilla båt genom den artificiella stormen mot friheten och möjligheten att äntligen få styra över sitt egna öde, oavsett utfall.  Känslan av katharsis har sällan varit större.

Hedersomnämnande: Chef, Måndag Hela Veckan, The Secret Life Of Walter Mitty, Hugo
——————————————————————————————————————————-
Och visst älskar vi väl lyckliga slut? En kamp mellan ondska och godhet, skillnaden mellan orättvisa och upprättelse som gör att vi kan gå ut från biosalongen med ett leende på läpparna. En film med ett lyckligt slut kan också fungera som terapi och få oss att i alla fall tillfälligt glömma bort vardagens utmaningar med stress, krav och nedstämdhet. Lyckliga slut ger oss en chans till återhämtning och ny energi som vi alla behöver då och då så hurra för lyckliga slut helt enkelt! Men det kan också gå helt fel. Jag nämnde i inledningen hur olika slut lämpar sig olika bra beroende på vilken genre man rör sig i. Ibland kan en film fullständigt spolieras av ett lyckligt slut och det värsta exemplet är utan tvekan:
game

The Game 1997

David Finchers The Game är en typisk Fincher-rulle. Mörk, bisarr och omskakande. Det vill säga ända fram till finalen som är ett antiklimax utan dess like. Nicholas van Orton, sitter stenrik, asocial och uttråkad framför sina bildskärmar fyllda av diagram och staplar och håvar in miljoner på sina investeringar. Hans enorma mansion ekar tomt och han somnar ensam med cigarren och whiskeyglaset i chesterfieldfåtöljen. Han fyller visserligen år denna dag men han avskyr allt och alla. Då dyker brorsan upp och ger honom ett mysko visitkort som skall komma att förändra hela hans liv. En topphemlig organisation tar plötsligt över hela hans liv och ställer allt på ända. Konstiga nycklar, kapade TV-sändningar, tömda konton, läbbiga clowner och läckande pennor. Nu har varken han eller vi en susning om vad sjutton det är som pågår och i takt med att Nicholas tillvaro raseras dras vi djupare och djupare in i ett mysterium där ingenting verkar vara vad man tror. Naglarna är sönderbitna och kroppen skakar som ett asplöv och tanken är hela tiden att det här aldrig kan sluta väl. Det är just nu rakt igenom en helt lysande film, den har verkligen allt och teorierna kring det ofrånkomliga filmslutet hopar sig i skallen men vad händer då? Jo karlfan trillar helt sonika genom ett tak och där står alla polarna i partystass, skålar och skriker SURPRISE! Brollan räcker över en tisha med skojsigt tryck och tidernas dyraste, mest välregisserade och orealistiska överraskningsfest är ett faktum. It was just a prank bro.

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg