Senaste Kommentarer

Top Commenters

Superdupervalåret!

Inlägg av Emil Viksell den 25 mars 2014 i

Onyanserat

Partiledarna 2

Supervalåret 2014. Det har väl knappast undgått någon.

Filmarkivet.se har därmed givetvis pushat för de valfilmer de har i sitt arkiv. Med medföljande visdomsord av Lenin: ”Av alla konstarter är filmen för oss den viktigaste.” Inget går upp mot en gammal diktator när det gäller att droppa insiktsfulla citat om propaganda och masskommunikation.

Överlag är filmarkivet.se ett fantastiskt initiativ. Skattepengar in good action. Det är ett samarbete mellan Svenska Filminstitutet och Kungliga biblioteket, som resulterat i en historisk filmträdgård att botanisera i. De har också samlat en del av rullarna och klippen i lättillgängliga teman, till exempel Bergmans reklamfilmer. Och nu även då valfilmer.

Alla behövs

”Va?” ”Jag sa: ALLA BEHÖVS!”

Moderaterna släppte nyligen sin första film inför årets val, Alla behövs. Bilder av bizniz i en thaikiosk till ljudet av Reinfeldts berättelse om densamma och fantastisk [sic!] musik. Va fan hände med Da Buzz undrar vän av ordning osökt? Man får sig en liten funderare dock. Reinfeldt påpekar att vi kanske hört det förut, de ”slitna klyschor om mod, visioner, entreprenörskap och arbete” och att det kanske ”står dig upp i halsen”. Tanken är väl att de ska förekomma kritik som kan tänkas uppstå, eller redan finns i det mediala bruset och i snacket runt kaffeautomaterna. Men när de gör detta sår de också fröet, om nu tankarna inte redan fanns där – borde det kanske stå mig upp i halsen? Är det någonting jag borde tänka och känna?

Valåret 1

Bra val.

De allra äldsta valfilmerna på filmarkivet.se är rätt långa historier. Folkpartiets valfilm från 1948, De valde friheten, är till exempel 36 minuter – orka liksom. Bondeförbundet och SLU:s (Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund) valfilm från 1942, Fosterlandet blir vad du gör det till, är dock ”bara” 16 minuter. Och innehåller mycket folklivsforsknings-vibbar (”… trevliga spelmanspojkar gnider taktfast sina felor…”), gammal byråkratsvenska och fascistiskt färgad retorik. Några av de bärande begreppen låter ju rätt daterade idag: Plikt, sanning och skönhet. Andra tankegångar i de olika filmerna känner vi igen väldigt väl, även om de kommer i lite annan tappning i dessa dagar. Socialdemokraternas valfilm från 1934 heter kort och gott Arbete! Något mera pang på än dagens arbetslinje-modifiering av språket, men samma bärande idé: arbete är allt.

Valfilmer 3

Frågor på det…?

Filmerna är otroligt spännande, som tidsdokument och historielektioner. Framför allt är det som sagt att se hur idéerna som byggde detta land fortfarande är bärande än idag. Det är bara retoriken som har tweakats något. Högerpartiets Vi vill från 1946 är rena nationalekonomilektionen, pedagogiskt förklarar speakerrösten hur det förhåller sig. Och skatter är givetvis bara hämmande för utveckling, ”som man röstar får man skatta”. Skatterna är ju också något som kommer igen hos Moderaterna genom seklet, både i 1975 års valfilm och i 1994 års. Den senare utspelar sig i en rättegångssal där den åtalade är en äldre herre, såsse kan man anta, som propagerar för högre skatter. Den korsförhörande unga strebern däremot har ”förstått” att skatter är någonting riktigt ont. Det är ju först post-Bo Lundgren som Moderaterna tonat ned det som tidigare var deras vanligaste paroll: lägre skatter. Och det gick ju ganska bra, dessutom kunde man på köpet därtill faktiskt utföra rejäla och faktiska skattesänkningar. Det handlade tydligen bara om att inte tjata om det, klä det i annan språkdräkt. Skickligt, om man ser det utifrån ett strikt strategiskt perspektiv. Lurendrejeri, om man är av den mer kritiska skolan. I valfilmen från 94 pratar strebern också inte bara om ”jobb”, utan ”riktiga jobb”, man får väl anta att det inte har något med dagens Fas 3 att göra.

Valåret 2

The good ol’ Högerpartiet.

En riktig pärla i sammanhanget är Miljöpartiets valfilm Partiledarna från 1988. Med tecknade figurer föreställande ”Sulan”, Bildt och Westerberg som rappar till rytmiska fabriksljud. Poängen är att visa ett Miljöparti som går på tvärs med den traditionella höger-vänster-skalan. Då använde de sig också av valspråket ”innan det är för sent!”. Den där typen av retorik, det annalkande hotet, är ju rätt vanlig inom politiken. Miljöpartiet grundades ju mer eller mindre på hotet från kärnkraften. Valfilmen från 1987 heter just Innan det är för sent! Där leds vi först att tro att ett älskande par diskuterar huruvida de ska använda preventivmedel, sedan visar det sig att diskussionen gäller gasmaskerna de har på sig i sängen.

MP

Miljömuppar nuppar.

”Det annalkande hotet” är en risky taktik. Funkar ibland, och under kort tid. Men människor vill sällan ändra sina vanor, vi svarar ofta bättre på en politik som uppmuntrar ett redan befintligt beteende, men på något sätt hävdar att det kommer att lösa sig ändå. Teknik stavas många gånger löftet som ska ordna allt. Förståeligt att det är attraktivt för en förment intelligent medelklass.

Folkpartiet

Liberaler on ice.

Annars är Folkpartiets valfilm från 1994 en riktig goding. ”Sulan” och Bildt är bordshockeygubbar som inte når pucken där de befinner sig på planen, ”i sina gamla spår”. Fram rycker Bengt Westerberg, norpar åt sig pucken och sicksackar fram till målburen och skjuter in den. Tydlig och fyndig. Och fånig, när Westerbergs inklippta nuna blinkar till publiken efter målet.

Petter

”Ey checka Petter.”

Sedan kan man kolla in Petter innan han blev Petter i sossarnas valfilm Slöseri från 94. Behöver jag nämna att spörsmålet gäller jobb…

I övrigt gäller ju som vanligt Bo Krogvigs nu bevingade ord:

”I svenska val vinner alltid de för tillfället fräschaste socialdemokraterna, vilket oftast är s. Men inte alltid.”

Trevligt superdupervalår!

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg