Senaste Kommentarer

Top Commenters

TV-klubben – Homeland s.03 ”Uh … Oo .. Aw”

Inlägg av Måns Lindman den 8 oktober 2013 i

Onyanserat TV-Klubben

homeland_wallpaper_3-normal

Homeland säsong 3

I går sändes det andra avsnittet av säsong 3. Ett avsnitt som har förärats den något luddiga titeln Uh … Oo .. Aw.

Det har med andra ord blivit dags för TV-klubben att sätta tänderna i Homeland igen. Två gånger Måns och en Embla vred och vände på varenda vinkel och vrå och vi analyserade tills vi fick gråa hår. Slutsatsen var väl ungefär att vi var ganska överens om att vi inte var helt nöjda med starten men att cliffhangern ändå lockade.

SPOILER ALERT

Homeland säsong 3 avsnitt 2 Uh … Oo .. Aw

Lindman: Om Tin Man is Down vilade på hanen så tryckte man av rejält här i senaste avsnittet och levererar väl en av de hårdaste episoderna i serien. Hårdaste som i deprimerande och iskallt. Absolut inte att förväxla med bästa.

Som ni säkert minns slutade förra avsnittet med att Saul hängde ut Carrie inför allmänheten och det var givetvis riktigt svinigt gjort men frågan är om inte Carrie blir ännu mer brutalt backstabbad här, i alla fall enligt henne själv. Enligt henne själv är nämligen alla är emot henne. Rättsväsendet förstås men också hennes vänner, alla på jobbet och till och med familjen.

Hon vet ju egentligen hur det ligger till men tror fortfarande att Brody är oskyldig och att de som verkligen ligger bakom dådet alltså fortfarande är på fri fot. Carrie är sekunder från ett totalt nervsammanbrott, och det redan i andra avsnittet och hon blir ju också mycket riktigt både nerdrogad och inslängd på psyket.

Innan dess hinner hon dock ragga upp en journalist som tar hennes parti. Dar Adal får reda på detta, berättar för Saul att han tänker sätta stopp för planerna och mycket riktigt, precis innan Carrie skall börja berätta så dyker de upp med den långärmade tröjan och sprutorna. ”To the loony bin you go!”

ustv-homeland-season-3-trailer-still-21

Pressat läge

Carrie förklarar för psykdoktorn att hon slutat med sina mediciner eftersom de får henne att missa saker, stora explosioner, mordförsök och annat som hon tycker är viktigt att hänga med på. Quinn hälsar på och säger åt henne att vara försiktig. Det finns nämligen saker som hon inte vet om och hon kan sväva i livsfara. Ännu fler hemligheter alltså. Varningen uppfattas dock som ett hot av en svårt paranoid och sviken Carrie och hon misstänker genast att Quinn har blivit ditskickad av Saul. Hon skriker hysteriskt att hon vill bli lämnad ifred. Saul duperar Carries föräldrar om att han står på hennes sida.

Ja det är väl ungefär så här det ser ut. Det är som en tennismatch. Bollen går fram och tillbaka och där har man fastnat. Den ena konspirationsteorin avlöser den andra och snart får man väl börja föra anteckningar om man skall orka hänga med i svängarna.

Även upphovsmakarna insåg väl att det inte funkade att traggla Carrie och Sauls minst sagt infekterade relation i ett helt avsnitt till och lämnade därför över stafettpinnen till Dana. Hon är nu i fokus och det kan man säkert ha en hel del åsikter om. Jag vet i alla fall att jag har det.

Vi har varit inne på tuttbilderna tidigare men nu hettar det till bland lakanen och snart får vi se Dana spela ut hela sitt register. Hon växlar från dyngkåt, till förälskad, till skitförbannad på en imponerande snittid. Hon hinner dessutom hitta en bönematta och börja testa lite random positioner. Om detta är för att hon kommer att konvertera till Islam så småningom eller om det är ett tecken på att hon är vilsen och försöker förstå vad hennes far gick igenom och varför återstår väl att se.

EUW1cPXiRv

Brody – alltid närvarande

Eftersom det tydligen inte var rörigt nog så slänger vi väl in en komplex karaktär till i leken tänkte någon. Fara, en internationell bankspecialist kallas in för att analysera datan Quinn samlat in. Fara är en ung oerfaren muslim i hijab. Intelligent, ambitiös och rejält med skinn på näsan. Hon låter sig inte bli utnyttjad av män med makt. Under sitt uppdrag upptäcker hon att 45 miljoner dollar är borta. Vem har stulit dem tro? Saul?

Avsnitt två slänger ut ännu fler lösa trådar att knyta ihop och frågan är om man hinner lyckas få ihop allt. Jag tror nämligen att publiken snart börjar tröttna. Kanske inte nödvändigtvis vi på den här breddgraden men Amerikaner vill ha enkla, slagkraftiga serier med bra drag i. Tempot i Homeland börjar bli alldeles för segt och dialogdrivet. Det är för mycket rättssalar och vardagsångest. Som jag var inne på tidigare så saknas nerven. Nu är det bara mörkt, hårt, dystert och rätt tråkigt.

d03ab_F.-Murray-Abraham-and-Mandy-Patinkin-in-Homeland-Broken-Hearts

Satan och Satan

Lindén: Avsnittet, var som Lindman påpekade, mörkt och väldigt deppigt. På flera sätt kändes det som Tin Man Downs andra akt. Carrie säger, för andra avsnittet i rad, ”Fuck you” till Saul och deras relation känns nu bortom all räddning. Exakt hur de ska lyckas hitta tillbaka till varandra är en gåta. För att de behöver varandra är helt uppenbart. Dynamiken dem emellan har alltid varit seriens hjärta och nu när den har krackelerat känns Homeland trasigt och solkigt.

Sauls karaktärsutveckling känns allt mer obehaglig. Hans utspel mot den nya muslimska analytikern Fara kändes helt out of charachter – den gamla Saul hade stått över sådant fördomsfullt trams. Är det ett utslag av stress eller har den nyvunna makten redan korrumperat honom? Carrie befinner sig i fritt fall och det mest frustrerande är ju att hennes paranoia faktiskt är sann – CIA är ute efter att svartmåla henne och det kan hon se. Tyvärr innebär hennes eskalerande galenskap att ingen tar henne på allvar. Den enda som vill henne väl just nu är Peter Quinn, vilket känns lite otippat. Att han inför Carrie indirekt antyder att även han var Brody på spåren är en intressant tvetydighet som jag hoppas utvecklas.

610-homeland-quinn-two-hats1

Quinn – ett hjärta av guld?

Quinn framstår just nu som den enda med lite moralisk resning. Hans karaktär är bättre skriven och långt mer intressant den här säsongen. Plågad av skuldkänslor efter att ha skjutit pojken i Caracas står han upp mot Sauls galenskap på sitt lågmälda sätt. Den konflikten vill jag se mer av. (Tänkte ni på att när Quinn hotade den korrupta bankmannen så lät han EXAKT som Richard (halvansiktet) i Boardwalk Empire?) När Fara ropar ”follow the money” är det Quinns konfrontation med bankmannen som ger resultat. Att Saul säger åt Fara att tills vidare hålla tyst om det glödheta spåret är onekligen en intressant plantering. Vad är det Saul vill dölja? Och varför?

Även om Brody rent fysiskt är frånvarande är han ändå närvarande. Avsnittet visade hur hans agerande har påverkat omvärlden på alla plan. Från det kusligt ödsliga CIA-kontoret till Carries vansinne. Från Sauls alltmer Heisenberg-aktiga karaktärsutveckling till Brodys familj. Dana tar mer plats och hon är den enda som vågar tala klarspråk. När hon säger till Jess att det inte är dem som är galna utan att det är Brody som är roten till allt ont är det en nyckelreplik för hela avsnittet.

Brody är lösningen. Brody är seriens Ground Zero.

Nu är det väl ändå dags för honom att göra entré?

homeland-season-3-episode-1

Makten som korrumperar

Embla: Eftersom handlingen till stor del avhandlas ovan kan jag bara vältra mig i åsikter, ännu en gång. Jag lyckades faktiskt se hela avsnittet utan att fippla med telefonen den här gången. Det berodde inte på att handlingen för min smak lyfts överhuvudtaget utan på att telefonen låg i sovrummet och jag inte orkade hämta den.

Avsnitt 2, där man för mig hade kunnat hämta hem allt det som första avsnittet saknade, blev bara ännu en besvikelse och jag är ärligt talat rädd för att serien har gått och dött. För ärligt talat: jag har sett Carrie vara i upplösningstillstånd, jag bryr mig inte om Brodys dotter eftersom jag har svårt att se vad hennes liggande på behandlingshem ska tillföra serien alls. Som Måns nämner är ju känslan kring Saul jävligt sval nu och det var nog det enda som fick mig att vakna till och titta – när han behandlar sin nya kollega i slöja som en jävla rasse skulle ha gjort. Helt ”out of character” och därför inte så jävla intressant egentligen, men jag gillade det nya tillskottet och hoppas se mer av henne.

Brodys frånvaro är knepig, och jag hoppas att de inte tänker fortsätta låta ”väntan” spela någon slags spänning för oss tittare för snart skiter jag faktiskt i om han lever eller är död. Det känns liksom inte som att de har något att jäkta över, Brodys namn ska rentvås, men jag saknar den där kampen mot klockan innan något nytt ska ska hända. Eftersom Brody inte ens synts till känns det som att det kvittar ifall han är skyldig eller ej.

Peter Quinns rättrådighet slash korståg är nog något som kunde väcka serien för mig – men frågan är då om man inte skulle slopa de andra helointressanta historierna tills vidare.

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Mats

    Det finns fortfarande en nerv och en spänning kvar, och det är för mig utredningen av bombningen. Carrie som karraktär har jag egentligen inget emot, oavsett hennes problem. Men när hon nu hamnade inspärrade på mentalsjukhus så skrev de in henne i samma avdelning som Brodys familj. Det är inte intressant, jag bryr mig inte. Det för i mitt tycke inte storyn framåt utan är uppehållande verksamhet. Jag vill veta hur det går med utredningen, jag skiter i Carries och familjens mentala tillstånd, då det för mig inte har något med huvudhandlingen att göra längre.

Fler onyanserade inlägg