Senaste Kommentarer

Top Commenters

Værsågod! Våra bästa tips från Danmark, Finland, Island och Norge

Inlägg av Ingrid Forsberg den 23 mars 2018 i

Onyanserat

Bland män och får (Island)

Idag den 23 mars är det Nordens dag. Datumet kommer från dagen då det officiella nordiska samarbetet, Helsingforsavtalet, undertecknades 1962. Men det är förstås också en utmärkt dag för en film och TV-blogg att tipsa om bra filmer och serier från våra nordiska grannländer! Och allt vi tipsar om finns att streama, antingen via abonnemang eller genom att hyra på vod. Værsågod! /Þú ert velkomin! / Ole hyvä!

 

Danmark

Under sanden

Jakten (Netflix, HBO, och hyr på iTunes, Plejmo m.fl)
Med konstant ont i magen ser jag Jakten. Förskolläraren Lucas, briljant spelad av Mads Mikkelsen, hamnar i en veritabel mardröm när han anklagas för att förgripit sig på ett av barnen. Som förälder själv får sådana här dramer en helt egen avgrundssvart dimension som är svår att emotionellt värja sig emot. Hemskt jobbigt och hemskt bra. /Jonas

Under sanden (hyr, SF Anytime, Plejmo iTunes, m.fl)
Otroligt nervig film, om en grupp tyska krigsfångar som används som minröjare, för att leta fram, gräva upp och desarmera de upp emot två miljoner landminor som tyskarna placerat längs den jylländska västkusten. I slutet av kriget har den tyska armén rekryterat väldigt unga män, och de fångar som den danske sergeant Rasmussen får i sin grupp för att utföra den dödligt riskabla uppgiften är snarare pojkar än män. Väldigt spännande, gripande och välspelat, om en del av andra världskriget som inte är så känd. Recension här. /Ingrid

Kapningen (Netflix, och hyr på TriArt, Plejmo, iTunes m.fl)
Vi fortsätter på det nerviga temat, med det här kapningsdramat där man sitter som på nålar mest hela tiden. Ett danskägt fraktfartyg blir kapat av somaliska pirater, och berättelsen varvas mellan besättningen på det kapade fartyget och huvudkontorets försök att lösa situationen. Regissören och manusförfattaren Tobias Lindholm (som regisserade ett avsnitt av Mindhunter förra året!) får verkligen fram känslan av vanmakt och att aldrig veta var man har kaparna eller vad man kan förvänta sig av dem, och den tilltagande paniken som bubblar under ytan hos vd:n. Med en av Danmarks finest, Pilou Asbaek, i rollen som den gisslantagna skeppskocken. Recension här. /Ingrid

Den som dräper (serie, Netflix) och Dicte (serie, Netflix)
Jag skulle vilja kalla danskarna för nordens britter, när det gäller att leverera mörker och spänning. Den som dräper är ett ypperligt exempel på dansk krim som lika gärna kunde utspelat sig i någon ruff brittisk håla. Se, for helvede! Och ska man kolla på danskt ska man absolut också kolla på när journalisten Dicte lägger näsan i blöt när danska polisen försöker göra sitt jobb. Bra skådespel och riktigt, riktigt spännande. /Embla

Finland

Mannen utan minne

Mannen utan minne (hyr, Folkets Bio, TriArt, SF Anytime)
Finländsk film är verkligen inte ett av mina starka kort – men Aki Kaurismäkis filmer har jag ju sett min beskärda del av! Och klassikern är Mannen utan minne från 2002, som både fick jurypriset i Cannes och blev Oscars-nominerad till bästa utländska film. En man kommer till Helsingfors för att söka jobb, men hinner knappt av tåget förrän han blir rånad och svårt misshandlad. När han vaknar har han förlorat allt, inklusive sitt minne, och måste skapa sin identitet på nytt. Kaurismäki har en väldigt personlig stil i sina filmer, som måste upplevas! En lakonisk ton och lätt absurd humor, och en air av 50-talsestetik oavsett när det egentligen utspelar sig. Varför inte passa på att se fler av hans moderna klassiker förresten, som Moln på drift eller Bohemernas liv, som också finns att hyra hos Folkets Bio och andra vod-tjänster. /Ingrid

The Eternal Road (hyr, SF Anytime, iTunes, Viasat mfl)
Med anledning av att Finland firade 100 år 2017 fick till och med Sverige njuta lite finländskt svårmod och sisu på vita duken. Okänd soldat och Tom of Finland bland annat, gick upp på Svenska biografer och går fortfarande att hitta på vissa streamingtjänster samt på DVD. Men det var The Eternal Road (2017) jag skulle tipsa om här. Den gjorde ett rejält hack i mina fördomar om finländsk film. Dessa fördomar har i och för sig skapats med en enda finsk regissörs filmer som modell – Aki Kaurusmäkis. Missförstå mig rätt, jag gillar Kaurusmäki, för att inte säga gillar mycket – men det är orättvist att säga att all finländsk film ser ut som hans. The Eternal Road, eller Ikitie som den heter på finska, bygger på en bok med samma namn. Familjefadern Jussi Kettola kidnappas mitt i natten av den antikommunistiska Lapporörelsen och förs till gränsen till Sovjet. Han lyckas fly över gränsen, få ny identitet och lever till en början ett bra liv. Men Stalins paranoia börjar märkas och sippra in även i Jussis liv.

Visst, detta är ingen feelgood eller romcom så är man sugen på sådant kommer denna göra en besviken. Men den är okaraktäristisk på något sätt. Ljus. Livet i Sovjet skildras med hjälp av ett fantastiskt foto, där det nästan känns naturligt om en barfotad Ernst Kirchsteiger skulle komma ut ur någon av de timrade stugorna. Man vaggas in i tryggheten, slappnar av, samtidigt som snaran nästan omärkligt dras åt. Sakta, sakta. Mycket effektivt.  I en av rollerna ser vi fantastiska Sidse Babette Knudsen (Borgen), som spelar en av de idealistiska amerikanerna som frivilligt hjälper till att bygga upp den sovjetiska utopin. Om man är det minsta intresserad av historia, och framför allt då nordisk historia, tycker jag att detta är en film man ska se ASAP. Jag hoppas också att vi i och med självständighetsfirandet har fått upp ögonen för finländsk film./Emma

Ingen riktig finne (hyr, SF Anytime, Folkets Bio)
Så här skrev Måns Lindén om den finländska roadmovie-dokumentären: ”I filmen Ingen riktig finne ger sig Kai ut på vägarna tillsammans med pappa Tauno. Pappan var en av tusentals arbetskraftsinvandrare från Finland och 1980 tog han med sig familjen till Göteborg där han främst försörjde sig som hamnarbetare. Kai hamnade i ingenmansland. Han lärde sig prata rungande göteborgska men hängde mest med andra finska barn som också kände sig vilsna. När han i vuxen ålder flyttade tillbaka till Finland kände han sig om möjligt ännu vilsnare. Han var fortfarande inte svensk men inte heller helt finsk i sina landsmäns ögon. Kai är gift och har en 5-årig son som är fågelintresserad men det finns en gnagande tomhet som han aldrig blir fri ifrån. Så han gör det som mången bekymrad man gjort innan – han ger sig ut på road trip tillsammans med sin far för att söka svar. Filmen berättas med stillsamt vemod och resan klipps mot musikaliska tablåer som likt en grekisk kör kommenterar handlingen. Ska du bara se en finsk roadtripmusikal i år tycker jag att du ska välja Ingen riktig finne.”

Island

Fångade

Bland män och får (hyr, SF Anytime, Plejmo, m.fl)
En riktig liten filmpärla, om de två bröderna Gummi och Kiddi, som bor i husen bredvid varandra i en avlägsen jordbruksdal, men som inte talat med varandra på decennier. Varje år tävlar de om att vinna det ärofyllda första priset för bästa bagge. Men när den ena brodern upptäcker att ett får har blivit sjukt så blir det totalt krisläge, eftersom det skulle kunna innebära att de måste avliva alla får. Och det är ju fåren som är allra kärast för bröderna – och det som faktiskt får dem att börja prata med varandra igen! Oväntat engagerande, och rörande, och med ett otroligt starkt slut som stannar kvar länge efter man sett filmen. /Ingrid

Fångade (serie, Netflix)
En död kropp hittas i en liten isländsk stad, just när en snöstorm drar in som gör att området blir avklippt från omvärlden. Samtidigt har en stor färja precis anlänt till staden, och ingen kan nu åka därifrån. Som tur är finns det i alla fall en liten polisstation i staden! Lite Fargo-vibbar blir det när alla trådar nystas upp, och intriger och hemligheter kommer till ytan. Spännande deckarserie som självklart får en extra dimension av den utsatta och karga miljön där det utspelar sig. Skapad av en av Islands mest kände filmskapare Baltasar Kormákur, och med musik av mäktiga filmkompisitören Jóhan Jóhannsson, som sorgligt nog avled för bara någon månad sedan. /Ingrid

Djupet (hyr på SF Anytime)
Och på tal om Baltasar Kormákur så får vi inte glömma den sex år gamla tungviktaren Djupet eller Djúpið som den heter på original. Sätt dig in i följande situation: Du bor i ett väderhärjat och omåttligt trist Vestmannaeyjar år 1984. Du är torskfiskare till yrket. På grund av en rad dåliga beslut, lite för mycket sprit och hel del otur går ditt skepp under. Alla dina kamrater och tillika bästa vänner drunknar alternativt fryser ihjäl direkt i det svinkalla Nordatlantiska havet. Du är omgiven av kroppar som bokstavligen fryser till is framför dina ögon. Kvar är du och fiskmåsarna. I sex timmar ligger du och plaskar i det nollgradiga vattnet utan att möta en själ. Det är precis vad som händer Gulli, spelad av en fantastisk Ólafur Darri Ólafsson. Han är den ensamma överlevaren i en film som går på dju… förlåt, utforskar människans inre när frågor som ”Har jag levt mitt liv fullt ut?” och ”Varför just jag?” behandlas i en av de värsta inspelningsmiljöer jag sett på bio. Kormákurs val att vägra använda vattentankar, allt spelas in ett rasande Nordatlantiskt hav ger en unik känsla av hur små vi är när vädrets makter går all-in och vräker på med hela den mäktiga arsenalen. Verklighetsbaserad skit dessutom. Fyra trålare av fem möjliga! /Lindman

Norge

Thelma

Oslo 31 augusti (hyr på Triart)
Joachim Triers film om 34-årige Anders, som precis kommit ut från drogrehabilitering och försöker få ordning på sitt liv. Han är inte en utsatt person på samhällets botten, han kommer från en övre medelklass och har tidigare haft en rätt lyckad karriär som journalist. Men vad spelar det för roll när mörkret ligger tungt inuti , och valmöjligheter snarare blir en press och en indikation på att man inte kan nöja sig och bli lycklig med för lite. Ja, det är tungt och ångestfyllt, men samtidigt en otrolig filmupplevelse! Det är fantastisk skådespeleri av huvudrollsinnehavaren Anders Danielsen Lie, vackert foto och sparsmakad men väl använd musik. En filmisk slow burner som verkligen påverkade mig. Recension här.  /Ingrid

Thelma (hyr på Triart)
Joachim Triers nyaste film har precis kommit ut på vod, så om du inte hann se den på bio har du chansen nu. Psykologiskt thrillerdrama med skräckvibbar, om unga studenten Thelma som upplever märkliga saker. Lampor börjar flimra, fåglar beter sig konstigt, och Thelma får oförklarliga anfall. I samband med det träffar hon Anja, som blir hennes vän första vän. Och det finns känslor mellan dem, som Thelma inte riktigt kan hantera. De här nya känslorna som hon känner, påverkar de anfallen, och vad är det för krafter som finns inom henne? Spännande, läskigt och sensuellt. Recension här.  /Ingrid

Blind (hyr på Triart, Viaplay, Itunes)
En stilsäker och fascinerande film som utmanar tittaren i vad som egentligen är fantasi och vad som är verklighet. Skriven och regisserad av Eskil Vogt, som också skrivit manus till Joachim Triers filmer. 30-åriga Ingrid har blivit blind och sitter hemma i sin lägenhet och skriver. Vi vet snart inte vad som egentligen sker på riktigt, och vad som är en del av historien som hon skriver. Det är otroligt snyggt gjort, hur de olika delarna flyter ihop i varandra sömlöst. Ibland blir karaktärerna mitt i en scen förvirrade över hur förutsättningarna ändras, efter att Ingrid helt enkelt skriver om berättelsen. Helt oförutsägbart vart det hela ska ta vägen! Recension här. /Ingrid 

Nobel (serie, Netflix)
En påkostad, välgjord, välspelad och spännande serie om internationell politik och krig – tänk typ en norsk Homeland. Det handlar om Norges militärinsats i Afghanistan, om storpolitik, diplomati, korruption och moraliska dilemman. Och titelns Nobel anspelar förstås på att Norge är landet som varje år utser en fredspristagare, och alltså ska vara lite av världens poster boy för fred. Men hur fredsälskande är egentligen Norge? Recension här.  /Ingrid 

 

 


Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg