Senaste Kommentarer

  • Olof on Assholes off screen

    Intressant ämne. Svårt att överblicka. Vill vi ha en nolltolerans, eller var sätter vi gränsen? Ett sätt att lösa problemet,...
    Posted 26 juli, 2017
  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Valborg – Vi listar bästa häxorna

Inlägg av Therese Wåtz den 30 april 2017 i

Onyanserat

häxa

Idag är det valborg, dagen då häxorna samlas och besöker offerplatser. Vi tänkte också samla ett gäng häxor som vi på redaktionen tycker är lite extra balla. Vilken är din egen favorithäxa?

 

EMBLAS VAL – HÄXORNA I EASTWICK

Jag inser att jag förstås tillhör en något äldre generation och att den här filmen kanske inte är ”first in mind” för alla som blir ombedda att tänka på häxor, men för dig som har missat den tror jag att den fortfarande kan vara värd att se. Vissa scener i den är nämligen helt oförglömliga.

Jack Nicholson spelar Daryl Van Horne, en karl som kommer till en trött liten stad och involverar sig med tre olika kvinnor, spelade av Cher, Michelle Pfiffer och Susan Sarandon. Det ena leder till den andra och de tre kvinnorna, som är häxor, bestämmer sig för att slå sig samman och hämnas på Daryl, något som inte är helt enkelt eftersom han är Djävulen.

Det här är en för sin tid väldigt feministisk film. Djävulen är i princip en representant för allt som är dåligt med patriarkatet och kvinnorna använder sin sida av perspektivet för att vinna över honom. Jävligt mycket kick ass i de häxorna och helt klart tre bra förebilder för oss andra som bara kan önska att vi kunde få besitta samma krafter.

THERESES VAL – MALEFICENT (TÖRNROSA, MALEFICENT OCH KINGDOM HEARTS)

maleficent

Vem är inte coolare än häxan Maleficent!? Hon personifierar verkligen ondskan själv, och även om vi fick en mildare bakgrund till henne via spelfilmen med samma namn, så är det i Törnrosa jag gillar henne bäst. Hon känns verkligen som en häxa att passa sig för. Hon är även ärkebossen i TV-spelet Kingdom Hearts där hon iskallt samlar in hjärtan från Disneys alla prinsessor. Det är högst oklart om det är en hatt hon har på sig, eller om hon faktiskt har horn, men hård ser hon ut och jag skulle inte vilja stöta på henne i en mörk gränd.

INGRIDS VAL – CIRKELN

cirkeln poster

Självklart måste vår svenska häxstolthet Cirkeln vara med på den här listan! Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs boktrilogi är lysande, och den första boken har ju också blivit film, regisserad av Levan Akin (tyvärr verkar det inte bli några fler filmer).

Sex gymnasietjejer i den lilla bruksorten Engelsfors förs samman och får veta att de är utvalda och att de har magiska krafter. De är en slags häxor helt enkelt, med olika element och olika skills. Deras tonårstillvaro handlar plötsligt om liv och död – bokstavligt talat.  Även om det är mycket i grundupplägget som kan kännas igen från diverse amerikanska filmer och serier så har man inte sneglat för mycket dit, och filmen har sin egen ton. Och det är jäkligt mycket girl power, med bara tjejer som huvudpersoner, som är hjältar i sin egen story. Mixen av vardagligt realistiskt tonårsliv och övernaturlig kamp mellan gott och ont har kallats ”diskbänksfantasy” av skaparna själva, och det är onekligen en träffande beskrivning.

LINDMANS VAL – DÖDSMASKEN

Dödsmasken

Ball och ball, mycket kan man kalla Mario Bavas fenomenala Dödsmasken men särskilt ball är den inte. Det finns däremot andra ohemula mängder excellens att gotta sig i, vilket är svårt att tro om man bara kollar in beskrivningen. Storyn är nämligen inte särskilt upphetsande, det brukar den visserligen sällan vara i den här typen av rulle och Bava var inte heller känd för att vara särskilt pepp på historieberättande, han var en sådan där snubbe som istället gick all-in när det gällde att sätta stämningen för den förestående slaktfesten. Det är en simpel hämndstory helt enkelt men om man samtidigt betänker att den här filmen kom på sextiotalet och dessutom slänger in lite tidsresande så är det lite mer befriande. Hur som haver. Katia Vadja, porträtterad av den okrönte skräckdrottningen Barbara Steele, återvänder som häxa från de döda för att hämnas på arvingarna till sina fiender och det resulterar givetvis i ett hejdlöst dödande.

Tim Burton har listat La Maschera del Demonio, The Mask of Satan, eller Dödsmasken som den heter på svenska som en av sina inspirationskällor och det brukar vara ett slags kvitto på att det är riktigt bra skit. Den fruktansvärda öppningsscenen där Vadja avrättas medelst spikar slagna genom masken är en ren uppvisning i våld och atmosfär som de flesta moderna skräckfilmsregissörer sedan har försökt att bräcka, med blandad framgång får väl sägas. Bava var en mästare på att använda små medel för att ständigt hålla sin publik i ett gastkramande grepp och satte mer eller mindre standarden för det som vi i dag så glatt refererar till ”klichéer” i skräckrullar och skall vi snacka foto är det inte många som slår Dödsmasken på fingrarna. Trots, eller tack vare om man så vill, att den är svartvit är varje bildruta fylld av gotiskt cinematografiskt underlag till dregel. Säkerställ dock att du ser det italienska originalet annars missar du nästan fyra minuter ren skräck som amerikanarna ansåg vara alltför magstarkt för sin publik.

 

Skrivet av Therese Wåtz

En biolog som vill känna sig invigd och därför alltid letar efter detaljer och dolda budskap. Älskar riktigt bra karaktärsbeskrivningar men hatar övertydlighet. Har även en förkärlek till Will Ferrell och tecknat.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg