Senaste Kommentarer

Top Commenters

Varför pratar vi inte om kvinnorna i Black Panther?

Inlägg av Embla Sue Panova den 20 februari 2018 i

Onyanserat

När det kommer till superhjältefilmer har det ju i ärlighetens namn gått lite inflation i mängden filmsläpp och det är med ganska klen uppmärksamhet man numera lyfter blicken och värderar om nästa film kan vara sådär kittlande som det kändes när första Spider-Man eller Iron Man kom. Men nu har Black Panther haft premiär och rört om rejält i grytan. Den ligger till och med etta på biotoppen. Min fråga är bara: varför pratar vi inte mer om den?

Precis som ni alla vet är Marvel bättre än DC. På allt. Om vi bortser ifrån att även Stan Lee fick metoo-rykten kring sig på äldre dagar så har han alltid adderat något till sina superhjältar som går bortom enbart fräna egenskaper. Det finns en dubbelhet bortom ”Hej, jag tål inte kryptonit så bra” i de flesta karaktärer. Wolverine är halvalkoholist, ja, det är ju även Tony Stark för den delen, som även på fyllan gillar att visa upp sin dräkt, olikt alla andra superhjältar som försöker dölja sin identitet. X-men är en ypperlig skildring av rädslan för det vi inte känner till (aka rasism) och hur inget är svart eller vitt (motsättningarna mellan de två grupperna mutanter utgör en spännande och viktig gråzon). Det är därför inget förvånande med att det är i just Marvels universum som den första svarta superhjälten, Black Panther, dyker upp. Och nu har den alltså även blivit film.

Lite bakgrund för dig som inte serienördar. USA 1966 var första gången Black Panther dök upp i serieform. Inte en svinbra tid att vara svart i världens mäktigaste land. Vi pratar uppståndelse kring att Elvis hade svarta körtjejer och en tid då n-ordet inte bara var accepterat, det var gängse. Det hade fram tills dess inte ens varit tillåtet (enligt CCA – Comics Code Authority som reglerade innehållet i serier) att porträttera en svart som superhjälte. Så att för första gången få se en svart superhjälte som slogs mot det onda – istället för att representera det – var en stor sak.

Black Panther har för all del fått en hel del välförtjänt uppmärksamhet för att vara viktig ur ett antirasistiskt perspektiv. Filmer där fler svarta karaktärer får plats ser vi alltför sällan. Det jag däremot undrar är: varför diskuteras inte den feministiska aspekten av filmen? Nu säljs den in med huvudkaraktären, såklart, men det går ju inte att undgå att majoriteten runt Black Panther är kvinnor – och inte vilka kvinnor som helst. Svarta, starka kvinnor som tar sin rättmätiga plats. När Wonder Women (DC) kom var det ett jävla ståhej kring hur hon porträtterades som stark osv och men, let’s face it. Så JÄVLA feministisk var den väl faktiskt inte? När vi nu ser svarta kvinnor ta plats, som dessutom känns starka på riktigt, så pratas det ingenting om feminismen i filmen. Why?

Vi måste kunna hålla två tankar igång samtidigt. Nej, tre. Den första är att Black Panther är sjukt viktig ur ett antirasistiskt perspektiv. För alla svarta kids som inte får se sig själva som hjältar på film så värst ofta – och som superhjältar: aldrig. Dessutom finns en genomgående kommentar till rasismen i världen som alltid är viktig. Den andra är att den dessutom har en tung cast av starka kvinnor med svart hudfärg och därmed måste ses som en feministisk milstolpe.

Den tredje är att jag som vit kvinna är ute på både tunn och hal is när jag pratar om hur svarta kvinnor representeras (eller inte gör det). Vad fan vet jag? Som vit kvinna och feminist vet jag förstås inte mer än hur det är att vara jag. Men jag vet att vi inte framme förrän vi alla är jämställda. Det är så vansinnigt lätt, och vi ser det varje dag i krönikor och recensioner, för vita feminister att bara se sin egen kamp och glömma alla som slåss mot flera saker samtidigt. För om jag känner mig glad över att få se en stark kvinna i rollen som Wonder Woman, även om hon har en dräkt som verkar allt annat än praktisk, vad ska då inte någon som både är underrepresenterad för sin hudfärg och kön känna inför Black Panther?

Filmbolaget UIP skrev i sin annons för 50 shades ”Varför se en film om en svart panter i helgen, när du och dina väninnor kan få en dejt med Mr Gray”. Jo, det ska jag tala om. För att lika mycket som Herr Gray förstör för feminismen gör Black Panther gott.


Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg