Senaste Kommentarer

Top Commenters

Vi recenserar valfilmerna!

Inlägg av Embla Sue Panova den 7 september 2018 i

Onyanserat

Om någon trodde att valfilmerna skulle gå obemärkt förbi våra kritiskt granskande recensentögon så trodde de fel. Emma, Therese och Embla kollar igenom partiernas olika valfilmer och bedömer den dramaturgiska berättarförmågan – eller bristen därpå.

Centern

EMBLA: Den här känns ganska klassisk egentligen. Partiledaren pratar till rörliga bilder. Det pratas om storm och främlingsfientliga vindar. Här etablerar man också ordet ”framåt” som syns på valaffischer på stan. Det är fint att de är så konkreta och Annie Lööf menar att hur mycket det än blåser fortsätter de framåt vilket väl ska inge en känsla av trygghet om man röstar på dem. Men det hade kanske varit fint om stormen lade sig och det blev ett lugn i filmen, som en vändpunkt. Eller vad säger ni?

EMMA: Valfilm 1a. Först blir jag lite full i skratt eftersom det är så övertydligt ”Det blåser i politiken” och så BLÅSER det på riktigt. Som filmvetare gör sånt ont i själen, när det som sägs och det som syns går åt samma håll. Sen kommer jag på att det här inte är tillfället att vara subtil på, det är ingen franska nya vågen-film, och ska ju heller inte vara det. Jag gillar att det är en mångfald i de flesta bilderna, det är inte uppdelat i Barnen, Familjen, Småföretagaren och Invandraren. Man kan vara flera olika saker. Om ni förstår. Det uppskattas. Men att det blåser hela tiden… tja. Rent dramaturgiskt håller jag med dig, det skulle behövas ett annat tempo. Å andra sidan är budskapet, ”Vi går att lita på när det blåser”. Så det måste blåsa…

THERESE: Jag tycker, precis som Emma skriver, att övertydligheten sticker lite i ögonen. Jag känner mig inte invigd, och jag blir lite obekväm då jag själv bokstavligen hatar när det det blåser. Och här blåser det, heela filmen. Utom när Annie kommer in i rutan förstås. Hon är helt strukturerad och tillrättalagd. Så som en partiledare ska vara. Inger trygghet och stabilitet, och hennes taktfasta kliv visar på styrka och saklighet. Håller med om att stormen borde lägga sig, men jag tror att Centern visar att de jobbar på även när det blåser och vindarna får de brottas med även om de kommer till makten.

Moderaterna

EMBLA: Kul på ett sätt men… har man inte sett den förut? Det här är ju en ripoff från amerikanska valet. Lite som att se amerikanska The Office! Man undrar bara vad som hände med Ricky Gervais? Mycket förvirrad, men nog sticker den ut. Frågan är bara om den alls funkar här om man inte vet varifrån idén kommer?

EMMA: Usch vad jobbigt klippt den är! Det är som att de har tänk att, oj det här blev ju bara tråkigt prat, det orkar inte kidsen hänga med i. Kanske ska vi ha fyrtio olika kameravinklar och klippa mellan dem..? Kvinnan i talking heads-klippen borde ha haft namn och relation till Ulf presenterad. Framför allt eftersom hon knappt var med var med i situationsbilderna, bara som suddig statist, halva kroppen eller en arm i bild. Först efteråt googlade jag vem hon var. Vi är inte USA, där även politikerhustrun är känd. Den jobbiga klippningen och att jag satt och funderade på vem hon var gjorde att jag missade informationen helt första titten… Men lite småkul med referenshumor. Jag gillar The Office. (UK). Det här kändes mest som Sunes pappa iofs.

THERESE: Men vem är hon!? Jag fattar fortfarande inte. Hans fru eller? Allt annat lite småälskar jag med denna. Log lite och tycker att Ulf är kul, folklig och omsigochkringsig (eller vad man nu säger). Tyvärr undrar jag hela filmen vem kvinnan är, så de tappar mig. Kul med humoristisk tappning och fokuset på den egna politiken istället för ett svar mot andras politik. Tror jag i alla fall, för jag satt nästan hela filmen och ville ha svar på vem kvinnan va.

 

Socialdemokraterna

EMBLA: Wow, den här är ju super! Den har en början, en mitt och ett slut med en twist dessutom! Kanske inte riktigt i klass med De misstänkta, men ändå. Jag kan till och med tänka mig att se om den!

EMMA: Den här är riktigt bra, som valfilm betraktad. Klart och tydligt vad de går till val på, och gillar touchen att Stefan (jag kallar honom Stefan, det känns som att det är så han vill bli adresserad) är närvarande och ibland hjälper till i situationerna. Tanten med borren skulle jag kunna göra en GIF av! Älskar henne. Men jag vill höra vad korvsäljaren vill ha också! Känner mig snuvad.

THERESE: Emma, jag kan ge dig lite inside scoop där, för det är vår gästrecensent Johan som spelar korvsäljaren.

Men tillbaka till filmen. Jag tycker att den är tydlig utan att vara övertydlig. Jag känner mig lite tjenis med Stefan, och jag tycker att den är lekfull utan att bli löjlig. Jag gillar att vi inte hör vad korvsäljaren säger, för han representerar ”mig” och allt annat löst folk, vilket jag tror hade försvunnit om han börjat prata personliga viljor.

 

KD

EMBLA: Wow, den här historien har vi inte hört förut. Det är som att se Hajen 36 eller något. Vi VET hur det kommer att gå till redan när vi köper popcornen. Ebba berättar om hur hon kom in i politiken och vad som driver henne, att hon var höggravid osv. Är det en reklamfilm för henne – toppen! Är det en för partiet är jag uttråkad redan innan jag har kommit in i salongen.

EMMA: Jag blir ändå lite fundersam över hur sekulär den känns? Ska de inte föreställa Kristdemokrater? Ska de inte ens nämna det? Håller med dig, det ÄR nog en reklamfilm för henne, på riktigt. Det är kanske tänkt som en presentation av Ebba, det är ju hennes första val. Men det är kanske inte riktigt rätt tidpunkt att göra det i en valfilm, där det är meningen att partiet och vad de står för ska presenteras. Det gick att skönja KDs valfrågor, gamla mormor, fokus på familjens val (aka vårdnadsbidrag, antar jag). Men det är nog bara om en vet det sedan innan.

THERESE: Jag är helt med er. Jag förstår knappt vad det handlar om, om det inte handlar om en reklamfilm för Ebba. Sen kommer slutfrasen ”Människan före systemet”, och då tror jag att jag förstår vad det handlar om. De väljer att fokusera på personen, inte partiet, för att få ner det på en personlig nivå. Fin och familjär film, men en riktig snooze-fest.

Liberalerna

 

EMBLA: Jan, som huvudperson, är ju en ganska skön och pålitlig karaktär. Eller ”stabil” om man så vill. Men vad är det för film? Helt utan innehåll egentligen. Här har jag just hunnit börja lyssna när det är över, för ingenting tog min koncentration när jag satte mig och fick upp popcornkartongen från biogolvet och satte läsken i armstödet osv.

EMMA: Så…  de går till val på att de är varken eller? De vill ingenting själva? Det är vad som förmedlas här, tycker jag. Den är grå och visionslös i alla avseenden, både innehållsmässigt och filmiskt. Att dessutom se Jans bakhuvud (och inget annat) i halva filmen gör inte saken bättre.

THERESE: Nej, här händer det inte jättemycket. Färglöst och tråkigt, kort och koncist. Men jag kan förstå poängen att välja den här typen av filmistiskt drag när de bara vill förmedla ett enda budskap. Jan är stabil. Vi får också gå tillsammans med honom, lite som att vi är på väg någonstans hand i hand, vilket känns ganska mysigt bland allt det stabila. Men vart är vi på väg? Tillbaka till skolan? Ingen som vet.

 

Miljöpartiet

EMBLA: Jäsp! Det här var långkörare, hörni. Jag somnade lite på slutet, kan ni berätta hur det gick? Sjukt viktig story och snyggt foto, men så rörig och lååååång!

EMMA: … Alltså… jag tyckte ju att Centern var töntiga eftersom de hade bild och text som sade samma sak… Men här är det tvärtom. Det är extremt jobbigt när bilderna och texten inte alls har med varandra att göra! En hipster står och stylar skägget framför spegeln samtidigt som det pratas om spårvägen i Göteborg?! Whuut?! Texten för sig är väldigt stark och poetisk med ”nu”-upprepandet. men det grumlades lite av att bilderna inte alls var kopplade till texten. Förlåt, Centern, att jag raljerade.

THERESE: Jag tycker verkligen om det globala greppet, och att de upprepar sin slogan ”Nu”, så att vi verkligen kommer ihåg det. Men vem är Andreas Johnson? Är det han kändisen? Varför nämna en person så detaljerat, om det egentligen inte har någon vikt. Kanske lyssnade de på vår kritik mot Moderaternas film där vi inte visste vem kvinnan var och tänkte överkompensera? Sen till skillnad från Liberalerna så händer det massor i denna film. Men som du säger Emma så är det väldigt störigt stundvis när inget håller ihop med varandra. Kanske skulle de tänkt på att koppla viss del av texten till bild, så att vi fick viss logisk tillfredställelse.

 

Vänsterpartiet

EMBLA: Snyggt klippt och kul med den röda tråden. Jag får lite Short Cuts-vibbar! Precis som med den behöver man kanske en andra titt för att hänga med ordentligt. Men det har jag inget emot att göra.

EMMA: Haha, jag var tvungen att kolla typ 3 ggr… Jag satt febrilt och letade efter någon som var med i alla klipp eller dylikt för att hitta den där röda tråden… Sen såg jag att det också fanns bildmässiga kopplingar mellan olika klipp. Snyggt! Jag tycker som alltid att de är alldeles för luddiga med vad de vill… Men den var snyggt filmad och klippt och det var fint att de hade en dalkulla som voice over i ett av klippen! Och så kommer Jonas fina Ume-dialekt på slutet. Mer sånt! Det fick mig att längta efter fler olika sätt att prata, utanför den där generiska rikssvenskan i de flesta valfilmer över lag.

THERESE: Jag tycker om det här sättet att presentera ett parti. Jonas lämnar plats för folket, och det är inte den klassiska ”Det här är jag och jag vill detta”-manéret, som vi ofta ser i sammanhanget. Snyggt mångfalds-grepp både i film och i voice over, vilket känns modernt. Bra att vi ser hållbara transportmedel i bakgrunden som hintar till djupare om vad de vill ha sagt utan att de behöver säga det. Men vad händer egentligen i de två sista frekvenserna. 1, varför stannar vi så länge vid dirigenten? 2, Varför valdes slutscenen ut att vara dirigenten, ett barn och en annan kvinna som spelar Monopol och där den andra kvinnan tittar helt konstigt på dirigenten? Det är ju den bilden jag tar med mig hem, så här kunde de valt något lite snyggare tycker jag.

 

Sverigedemokraterna

EMBLA: Äntligen en skräckis! Mysigt! Men lite platt va? Det finns ju absolut inga dolda budskap eller något eget att upptäcka och förfäras över här. Man börjar redan från start med skräckpropaganda och smutskastning. Dystopi och hopplöshet. Problemet med den här skräckfilmen är väl bara att jag saknar en hjälte, nån som får allt att bli bra igen. Eller åtminstone någon lösning. För inte ens när Jimmie kommer in känns det ju ljust. LO-borgen tornar upp sig, fortfarande som en ”dark side” som hotar. För långt, för konstigt.

EMMA: Det här är känns en nättroll-produktion. SVERIGE BRINNER, DET ÄR KRIG! extra mörkade bilder och så lite orch-musik över hela skiten. Saknar visioner över huvud taget. Å andra sidan vill jag absolut inte se en SD-vision på film heller…

THERESE: Här var det mörker, mörker och ännu mera mörker. De lyckas med att skapa obehagskänsla i bild så väl som i ljudsättning. Tyvärr, för deras skull, övergår obehagskänslan till uttråkad ganska snart då det blir för mycket av samma sak och voice overn är för monoton. Jag slutar lyssna helt enkelt. Vem som helst som jobbar med film på sociala media vet att det inte funkar att hålla intresset uppe i över tre minuter, så jag undrar lite hur de tänkte när de skrev manus för detta. Med den lilla information vi fick borde de kunnat göra det på runt minuten, och då kanske jag skulle orka se hela filmen.

 

SÅ… VEM VINNER?

EMBLA: För mig är S en solklar vinnare för bästa film! Förloraren är för mig SD, en skräckfilm utan bra dramaturgi blir bara gore och det är det ingen som vill se.

EMMA: Som förlorare står nättrollsproduktionen SD. Med ett litet specialomnämnande till moderaterna som gjorde mig frustrerad och arg. Dels på grund av epilepsitriggande klippning och på grund av stackars Birgitta Ed, som inte fick någon presentation.
Som vinnare står jag och velar mellan S och V som vinnare. S för tydligheten och V för att den känns proffsig och estetisk. Men S hade borrtanten, så de vinner i min bok. Borrtanten är bäst!

THÉRESE: Min vinnarröst går till Stefan. Kul, saklig och varm. Delad förlorarplats går till Jimmie, eftersom jag inte riktigt orkade titta klart, och Jan, då det var lite väl kort och grått.


Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg