Senaste Kommentarer

  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017
  • Therese Wåtz on Dr Who – Alla tiders doktor

    Ja, han är onekligen väldigt populär (med rätta). Jag ska ta en till titt på Baker, för han har fått...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Vilda västern blir ej som förut

Inlägg av Måns Lindman den 29 juni 2016 i

Onyanserat

BS1

På 60 och 70-talet var Spencer & Hill ett begrepp i filmindustrin. De var som ler och långhalm, oskiljaktiga och stod för 18 gemensamma framträdande under den gyllene eran av spaghettivästerns, där kanske Trinity-filmerna är de mest kända för gemene man. Men i ett välfyllt CV ryms även odödliga titlar som Ös på Grabbar, Smockan i Luften, Jag Håller på Flodhästarna och Snedseglarna.

Nu har tyvärr den dynamiska duon splittrats då Bud Spencer tragiskt gick bort i måndags kväll i sin hemstad Rom. Bud blev 86 år gammal och var inte alls så amerikansk som namnet kanske antydde. Nej, i hans ådror flöt italienskt blod och han föddes 1929 i Neapel under namnet Carlo Pedersoli. Så varför Bud Spencer? Ryktet säger att namnet är en homage till Budweiser och Spencer Tracy. För sina fans blev han dock mest känd som ”the big friendly giant” på grund av sin Herkulesliknande fysik och sitt vänliga manér. Han var lång som ett fyrtorn och bred som en ladugårdsdörr men skulle inte göra en fluga förnär.

Skärmavbild 2016-06-29 kl. 01.12.20

Var det bra rullar då? Nja, definitivt mer underhållande än bra är väl en lämplig beskrivning. Man fick rejält med pang-pang och en hel del garv för slantarna men de gjorde sin grej och fick mängder av fans världen över. I synnerhet i Tyskland av alla ställen var Bud oerhört populär. Faktum är att hans filmer gick så pass bra internationellt att dåvarande italienska presidenten, De Santis gick ut med en officiell hyllning där han tackade Carlo för att ha spridit italiensk film globalt.

Utan att ha full koll på den senare delen av hans karriär gjorde han väl i princip bara två olika roller under sin aktiva skådespelarkarriär, cowboy och polis. Där andra skådespelare klagar på att ”hamna i ett fack” eller vill ”bredda sin repertoar” gillade Bud läget och verkade njuta av tillvaron. Och tillsammans med andra tunga namn som Charles Bronson, Clintan och Lee van Cleef hjälpte Bud Spencer till att vända spaghettivästern från något nedlåtande till hyllade kassasuccéer. I början sågs genren nämligen som ett hån mot ”riktiga” westernfilmer. Lågbudgetfilmer producerade i Italien, det var inget jänkarna applåderade direkt. Vad visste italienarna om western? Rätt mycket skulle det visa sig när Den Gode, den onde, den fule blev den mest klassiska westernrullen genom tiderna.

Bud Spencer lämnar givetvis ett oerhört stort hål efter sig i en genre där alla de gamla hjältarna mer eller mindre tillhör samma generation. En generation som börjar bli rejält till åren och jag är rädd att detta bara är en av många legendariska gunslingers som nu lämnar scenen och rider mot den eviga solnedgången.

 

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg