Senaste Kommentarer

  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Men gud vad spännande! Visste inte detta. Ja alla dokumentärer borde sluta som Jinx egentligen, men för de som inte...
    Posted 12 juni, 2018
  • Lindman1 on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Körde precis igenom denna på Netflix och redan par avsnitt in kände jag igen storyn men kunde först inte riktigt...
    Posted 11 juni, 2018
  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Eh, hur fasen kunde jag skriva fel? 2 ggr dessutom. Skäms som en HUND. :D
    Posted 10 juni, 2018
  • Daniel S on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Finns på Netflix också! Och han heter ”Peterson”. :)
    Posted 8 juni, 2018
  • Lindman1 on Deep Blue Sea 2 – Hajar som pajar

    En helt rimlig frågeställning. Jag har alltid plats för hajar, dinosaurier, seriemördare och rymdvarelser. En härlig blandning men tyvärr också...
    Posted 4 juni, 2018

Top Commenters

Onyanserats Årslista 2017 – Cissi

Inlägg av Cissi Eriksson den 30 december 2017 i

Onyanserats årslista 2017

För att vara svårt beroende av tv-serier ligger jag lite efter detta år då jag bodde 4 månader av årets första del på en båt som rörde sig mellan Thailand och Burma. Abstinensen var stor och det som inte dödar härdar om man säger så. Det blir naturligt att jag ser mer tv-serier än film då jag älskar att man får ett nytt avsnitt varje vecka. Mitt nyårslöfte för kommande år blir att se lite mer film och det känns som mitt mest uppnåeliga nyårslöfte någonsin. Det har varit väldigt mycket bra på menyn det gångna året och mina kära kollegor här på Onyanserat har redan nämnt många av dem. Gott nytt film och tv-serie år alla härliga läsare!

Årets antiklimax: Min kära far är lika förtjust i tv-serier som jag men med lite olika preferenser plus att han tror att internet är en by i Afrika så ingen streaming där inte. Jag var 10 år när pappa frågade om jag ville titta på en ny serie med honom som skulle sändas på SVT. Detta var början på en livslång kärlek då jag fortfarande anser att säsong 1 av Twin Peaks är något av det bästa som har gjorts. Ni kan ju bara föreställa er den otroliga förväntan jag hade om nya säsongen, samma pirr i magen som när man visste att det största paketet under julgranen var till MOI! Datumet kom och jag bänkade mig. Har aldrig blivit så besviken i hela mitt liv. Kan nästan säga att jag var i chock i flera dagar och undrade vad det var för fel på mig som inte sjöng med i lovsångskören. Lärde sig inte Lynch någonting av röran i säsong 2? Besvikelsen håller mig fortfarande i ett järngrepp, likt efterdyningarna av en mancold under vintermånaderna.

Årets skådespelerska Elisabeth Moss.

Årets metoo: En serie som verkligen slog ned som en bomb var The Handmaid´s Tale med sitt tydliga budskap ”om du har en livmoder ligger du pyrt till”. Baserad på en bok av Margaret Atwood från 1985 är den aktuellare än någonsin med sitt budskap om att kvinnans rättigheter är zero när det väl kommer till kritan. Kristna fundamentalister ser kvinnor som avelsdjur och behandlar dem därefter i ett dystopiskt Amerikat. Skådespelarprestationerna är otroliga och det är så långt ifrån feelgood man kan komma. Man tänker inte på hundvalpar och regnbågar efteråt om man säger så. Elisabeth Moss står enligt mig för årets kvinnliga skådespelarprestation och vem kunde ana att Joseph Finnes uttryckslösa skådespeleri äntligen skulle komma till sin fulla rätt då han är extremt obehaglig och oförutsägbar. Inte bara en av de bästa serierna i år utan förmodligen en av de bästa någonsin skulle jag vilja sträcka mig till.

Årets bästa familjedrama: Jag är särskilt förtjust i familjedrama, och Ozark är ett ypperligt exempel på just en sådan. Jason Bateman är strålande som en familjefar som gjort affärer med fel folk. Laura Linney som alltid är strålande spelar frun med sina egna små hemligheter. Serien sätter tonen med en gång när Batemans karaktär får ett email där det står ”Don´t open at work” men det gör han ju så klart. Kort och gott, vad som ser perfekt ut utifrån kan vara väldigt geggigt på insidan. Älskar´t och väntar ivrigt på att Netflix ska ge mig mer av denna pärla.

Nicole Kidman och Alexander Skarsgård är årets (mardröms) par.

Årets manliga skådespelare: Har alltid gillat skådespelaren Stellan och hans avkommor i klanen Skarsgård. Speciellt den förstfödda av dem, Alexander Skarsgård får mig att gnugga händerna lite extra varenda gång det annonseras att han gör en ny roll. Som psykopatisk make till en alltid lika proffsig Nicole Kidman i en av årets höjdpunkter Big little lies, är han bättre än någonsin. Det tyckte ju även Emmy-juryn och allas vår Alex fick ett erkännande som heter duga. Scenerna mellan Kidman och Skarsgård är seriens höjdpunkter som är väldigt obehagliga men man kan inte sluta titta utan istället vill man bara ha mer och undrar hur i helskotta det ska sluta.

Underbara dårar i amerikanska versionen av ”Shameless”.

Årets avsked: Som jag älskar den dysfunktionella familjen Gallagher i amerikanska versionen av Shameless. Det är becksvart och karaktärerna hamnar alltid i de skitigaste av skitigaste situationer. Pappa Frank som spelas av William H. Macy på ett så övertygande sätt att man på allvar börja tycka synd om de barn han har off-sceen. Frank är lika full av alkohol som han är av elakheter. Whitetrash i sin ädlaste och mest underhållande form. Barnen med sina diverse roande personligheter såsom Lip som är för smart för sitt eget välmående, Ian med sin mentala sjukdom, dåren Carl som alltid hittar de mest kreativa sätt att dra in pengar, Debbie som är lite smått naiv, lillgrabben Liam som betraktar alla sina familjemedlemmar med skepticism och mitt i alla detta storasyster Fiona som försöker hålla ihop detta vingliga korthus som kallas för familj. Säsong 8 är den sista som kommer sändas och det gör riktigt ont i min hjärtepump att behöva säga adjö till dessa fantastiska karaktärer vars olycka gett mig mycket glädje alla dessa år.

Brendan Gleeson och Harry Treadaway.

Årets thriller: När det görs filmer och tv-serier av Stephen Kings böcker blir det antingen grus eller guld. Inget mellanting överhuvudtaget. Men plötsligt händer det och denna gång i tv-serien Mr. Mercedes. Med en författare av rang, Dennis Lehane, som står för manus till 4 avsnitt (de bästa) blir det väldigt bra. Skådespelaren Brendan Gleeson spelar polisen Bill och som alltid vet snubben hur man skådespelar. Psykopaten Bradley som får självaste Manson att framstå som mentalt stabil, gestaltas ypperligt av Harry Treadaway. Böckerna är riktiga bladvändare och serien likaså. Vi vet ju alla hur svår ekvation det är att göra serier och filmer av litteratur men här går det hela vägen och lite till. Det kommer en säsong 2, woop woop! Ni kommer inte bli besvikna och man behöver inte ha läst böckerna innan för att uppskatta detta mästerverk inom thrillergenren.

Total ångest när Terry Notary är övertygande som apmannen.

Årets ångest: Ångest deluxe levererar Ruben Östlund i sin magnifika The Square. Ingen kan väl ha missat att Ruben Östlund (som för övrigt är ifrån samma skärgård som mig) fick Guldpalmen i Cannes för sin prestation. Jag var och såg The Square med tre vänner och stämningen efteråt var väl lite lätt ångestfylld då vi alla insåg att människor är ett väldigt ruttet släkte för det mesta. För mig var det scenen med apmannen som fick mig att tänka ”jag orkar inte mer” fler än en gång under dess varaktighet. Ångest på hög nivå och det är just det som gör filmen så extremt briljant, den kommer innanför och sätter sina spår. Det är syftet med en bra film för hela grejen är väl att man ska känna någonting. Sedan vilken typ av känsla det är spelar ingen roll, så länge du känner nåt! The Square får fram alla känslor på skalan och jag ser fram emot nästa ångestfyllda biobesök signerat herr Östlund.

Nästa års peppelipepp: Arkiv X, Arrested development, Maniac, Castle Rock, The First, Tomb Raider, Oceans 11, Soldado och Mollys Game bland allt annat gott.

Skrivet av Cissi Eriksson

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg