Onyanserats Favoritfilmer – 1999

Christophers val:

The Insider

Christopher säger: ”Russell Crowe må vara en av filmvärldens största rövhål, men under tre timmar så glömmer jag bort det och beundrar hans skådespel som den extremt pressade Jeffrey Wigand som sätter dit tobaksbolagen. Al Pacino gör en grym roll (visst han skriker en hel del, men det funkar) som den energiske nyhetsproducenten Lowell Bergman. The insider är ett mästerverk och det smärtar mig att samme man (Michael Mann) aldrig blivit lika bra. Miami Vice? Seriöst Michael.”

Leiyahs Val:

Boys Dont Cry

Leiyah säger: ”Mitt hjärta stannade i den där biosalongen 1999 och har därefter problem att slå ordentligt (det är därför jag numer är militant anti-romantiker.) Kimberly Peirce film om transexuelle Brandon Teena är ett mästerverk. Vidrig, äcklig, hemsk, och alldeles, alldeles underbar. Hillary Swank belönades med en Oscar för sin roll. Cloë Sevigny blev utan[haha]”

Alex val:

Sjätte Sinnet

Alex säger: ”Intressant att två av dom mest uppmärksammade filmtvisterna kom -99, Fight Club och den här. Med tanke på de filmiska exkrementer som M. Night Shyamalan envisats med att pressa ur sig efter ”Sjätte Sinnet” så verkar det som om detta mästerverk uppenbarligen var en lyckoträff… men en fullträff. Filmen knockade mig totalt med sin gripande historia om en pojke och hans förbannelse/gåva att se spöken och psykologen som försöker gottgöra för gamla misstag. Tvisten på slutet har blivit en modern klassiker.”

Måns val:

Magnolia

Måns säger: ”Paul Thomas Andersson öste ner all sin rastlösa energi och kreativitet i detta känslomässiga fyrverkeri och gjorde ett mästerverk innan hans ens fyllt 30. Filmen är makalös från första till sista rutan och har en av filmhistoriens bästa prologer. PTA tar hela tiden enorma risker och filmen balanserar på pekoralets egg men han vinner stort varje gång. Magnolia är tveklöst 90-talets bästa film och blir man inte berörd av denna katharsis har man inte förstått nånting.”

Christians val:

Fight Club

Christian säger: ”David Fincher lyckas skapa en intressant helt egen värld med vad han än tar sig an. När jag såg Fight Club första gången blev jag totalt bortblåst. Galet, underhållande, spännande och helt oförutsägbart. Bland de bäst regisserade filmer jag någonsin sett.”

Skrivet av Christopher Panov

Romantiker med en softspot för människor på film som är pressade och Depeche Mode. Är Sveriges bäste berättare av Bulgariska vitsar. Gråter åt film när folk blir lyckliga - Aldrig tvärtom.

Fler inlägg av Christopher Panov Maila Christopher Panov