Senaste Kommentarer

  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017
  • Therese Wåtz on Dr Who – Alla tiders doktor

    Ja, han är onekligen väldigt populär (med rätta). Jag ska ta en till titt på Baker, för han har fått...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Svensk sommarfeeling – Vi listar guldkornen

Inlägg av Måns Lindman den 6 juni 2016 i

Favoritfilmer Onyanserat

Sommar

Nationaldagen

Idag har vi flaggan i topp och firar den svenska nationaldagen. Den firas just idag till minnet av att Gustav Vasa valdes till kung och att Kalmarunionen bröts. Vi svenskar kanske inte har stenkoll på just dessa händelser, men den 6 juni är ju en jättebra dag att kalasa på, och vi tar ju varje tillfälle vi kan att kalasa. Därför är det extra bra att nationaldagen infinner sig under en av sommarmånaderna och att den nu för tiden även är en helgdag. Nationaldagen firas på olika sätt runt om i landet. Vissa åker till ”Öppet slott”, andra äter sill och potatis och vissa njuter bara av en ledig dag. Vi på Onyanserat firar ju såklart nationaldagen på allra bästa sätt, genom att se film med riktigt skön svensk sommarfeeling.

Här kommer våra hetaste tips som ger dig den där lilla extra smaken av smultron på ett strå, klippor i skärgården och en riktigt kall öl. Lite som en Pripps blå-reklam för sinnet.

 

Thereses val:

EK1

En Kärlekshistoria

Vad säger väl svensk sommar mer än ung kärlek, kräftor och mopeder. Det är 70-tal och vi får följa de unga tonåringarna Annika (Ann-Sofie Kylin) och Pär (Rolf Sohlman) som blir kära vid första ögonkastet. Deras kärlekshistoria smyger sig fram lite blygsamt och vi får följa deras längtansfulla blickar tills de äntligen tar mod till sig att prata med varandra. I bakgrunden utspelar sig dock en tragikomisk historia där den äldre generationens problem med tidernas förändring gör sig hörd. Genom allt det tragiska lyser Annika och Pärs utforskande kärlek klart och Roy Anderssons regidebut har verkligen fångat ung kärlek i sitt rätta element. Filmen visar ett Sverige i staden och på landet, med ljumma sommarvindar utan ett regnmoln så långt ögat kan nå.

Lindmans val: 

VHITMV

Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret

I Kjell Sundvalls allra första filmsuccé tar Gösta Backlund (Rolf Skoglund) familjen på husvagnssemester i ett soligt Sverige. Vad kan gå fel? Nja, frågan här är snarare, vad går INTE fel? Ingen går säker när 80-talets mest pressade farsa försöker leverera ett gemytligt sommarmys gott nog åt alla familjemedlemmar. Det är nämligen inte aktuellt med några kompromisser här där alla har helt skilda förväntningar på det stundande samkvämet.

Makan Gun (Claire Wikholm) vill ha en fridfull semester med gott kaffe och ungarna skäms och vill mest klaga och tjata. Med på turen är också morfar Rudolf som helst av allt vill ha det tyst runt omkring sig och fiska. Göstas nerver är inte direkt gjorda av stål så det dröjer med andra ord inte länge innan han får sitt första utbrott.
Nu tror ju inte jag att Harold Ramis hade spanat in Sundvalls skapelse när han gjorde global braksuccé med Ett päron till farsa tre år senare men likheten finns där helt klart, med en konstant svärande Rolf Skoglund i högform.

Vi hade i alla fall tur med vädret är en bitterljuv kontrast till de till perfektion riggade semesterbilderna man ser på sociala medier idag. Det här är äkta svensk sommar när den är som allra sämst.

Emblas val

G

G som i Gemenskap

Oändligt många (nåväl, runt 35) somrar i idylliska Gränna till trots så är svensk sommar för mig storstad, svart asfalt och hemsläntrande när dagen ljusnar och fåglarna har börjat kvittra. Ett av mitt livs mest filmiska somrar var således den när jag la alla semesterpengar på att sova bort dagarna – och dricka bubbel på nätterna. Bara ett nakenbad ifrån Filmen G med andra ord. Inget säger känslan av ungdom mer än sommar i stan. Bortse från frisyrer och lite tillgjort prat – så här borde man känna året runt.

Adriannas val:

f04dc1a74ef0cc30d3a0e5814ced1e9d

Sunes Sommar

Åh, du ljuva sommarångest. Inget är så mycket Svenssonsemester som husvagnscamping och inget är mer husvagnscamping än Sunes Sommar. Finns det nåt dåligt med den här filmen? Nej. Jag tror inte det. Sunes Sommar har sedan 90-talet satt standarden för hur svenska familjekomedier borde vara, en standard som alltför få lyckas nå upp till än idag. Det mesta är lysande, från manus, regi och musik till ensemblen bestående av bland annat den fantastiska Carina Lidbom och Gabriel Odenhammar. (Om det är Gabriel själv som är extremt rolig eller bara hans tacksamma rollkaraktär Håkan spelar mindre roll, det är så jävla bra helt oavsett.)

Och så har vi Peter Haber. Här får han spela ut hela registret av Peter Habersk ilska, uppbragdhet och bitterhet över dyra Greklandsresor, strandraggare, skrytiga läkare och pissmyror. Fullt rimliga saker att reagera på, men Rudolf Andersson reagerar så mycket bättre än alla andra. Hans ångest och awkwardness är vår ångest och awkwardness, den kliar som ett myggbett på smalbenet som får en att vrida besvärat på sig i hammocken. Om någon skådespelare i någon roll har kommit ens nära att porträttera det svenska kollektiva medvetandet så är det Peter Haber i Sunes Sommar. Vi är alla Rudolf Andersson som får kaffeabstinens på stranden.

Okej, så det finns bara gammal skåpmat att välja på? Har svensk sommarfilm verkligen stagnerat så till den milda grad att man måste se rullar från tidigt 70, 80 -och 90-tal eller till och med Att Angöra en Brygga (omslagsbilden) för att få lite solsken i rutan? Tyvärr är det väl lite så. När vi skall jämföra med Micke & Veronica eller En Gång i Phuket blir det ju bara larvigt. Det finns ju inte på kartan. Det finns några hyggliga alternativ från 2000-talet som Farväl Falkenberg, Kim Novak Badade Aldrig i Genesarets Sjö och Stockholm Boogie men framför allt finns det ett enormt undantag från 2013.

Lindmans bonusval

KIS

Känn Ingen Sorg

För snart tre år sedan såg jag Känn Ingen Sorg för första gången och jag är fortfarande uppsnärjd i det blå. Belackarna säger att Göteborgsromantiken står dem upp i halsen men ingen kan förneka den nostalgiska sommarfeelingen i Måns Mårlinds och Björn Steins Håkan Hellström-inspirerade film. Feskekörka har aldrig varit vackrare, Majorna är stadens centrum och utsikten över hamninloppet med en symboliskt rämnande Älvsborgsbron är spektakulär. Och där mitt i ett sommargrönt Göteborg hittar vi en kärlekssaga som kan krossa vilket stenhjärta som helst. Den där genuina känslan av att aldrig vilja bli vuxen har nog aldrig varit så stark i en modern produktion som den är här. Den vrider ut och in på varenda liten känsla och till sist är man både lycklig och sorgsen på en gång och även om man inte har mycket till övers för Håkan Hellströms texter så kanske man ändå älskar kärleken och då finns det faktiskt ingen gräns för hur många gånger man kan se Känn Ingen Sorg men ändå aldrig känna sig riktigt hel.


Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg