Senaste Kommentarer

Top Commenters

120 slag i minuten – Kamp och kärlek, liv och död

Inlägg av Ingrid Forsberg den 10 december 2017 i

Recensioner

Kamp och kärlek, liv och död. Robin Campillos film 120 slag i minuten handlar om människor som ägnar sig åt en politisk kamp som bokstavligt talat är på liv och död. 

De är medlemmar i Paris-avdelningen av aids-aktivistgruppen Act Up, som startade i New York 1987. Nu är det Frankrike i början av 1990-talet och de, mestadels väldigt unga, aktivisterna kämpar för att sprida information om HIV och aids, för de sjukas rättigheter och för att politiker och läkemedelsbolag ska ta mer ansvar, eller helt enkelt bara bry sig över huvud taget. De gör drastiska och spektakulära aktioner, som att storma ett läkemedelsföretag och kasta fejkblod, för att få dem att publicera resultaten av sina studier och tidigarelägga de medicinska testerna (en av Act Up-Paris mest kända aktioner i verkligheten är när de trädde en gigantisk rosa kondom på den stora obelisken på Place de la Concorde i Paris, 1993).

Antoine Reinartz som Act Up-Paris ordförande Thibault.

Filmen börjar mitt i ett möte, ordföranden Thibault välkomnar ett gäng nya medlemmar och förklarar hur mötena går till, det finns tydliga regler för att alla verkligen ska få säga sitt, som att man knäpper med fingrarna istället för att klappa händerna, för att inte dränka ljudet från den som talar. Stora delar av filmen utspelar sig just på gruppens stormöten, med de vilda men välorganiserade diskussionerna.  Nästan alla medlemmar är själva hiv-positiva, och stämningen på mötena är desperat och frustrerad men samtidigt väldigt beslutsam.

Regissören/manusförfattaren Robin Campillo var själv väldigt aktiv i Act Up under många år, och det märks att han verkligen vet hur det var. Trillar du in i filmen mitt i någon av scenerna från stormötena kan du nog lika gärna tro att det är en dokumentär du tittar på, så realistiskt känns det. Filmen flödar på, och skådespeleriet är så övertygande att jag aldrig ens tänker tanken att det är skådespelare. Det är inte en falsk tonträff någonstans.

Sean (Nahuel Pérez Biscayart) och Nathan (Arnaud Valois).

Det är en skildring av en grupp människor, som zoomar allt mer in på nykomlingen Nathan som dras till Sean, en av de mest engagerade aktivisterna, full av liv samtidigt som han blir allt sjukare. Arnaud Valois och Nahuel Pérez Biscayart är helt lysande som Nathan och Sean. Deras kärlekshistoria blir ett centrum för filmen som samtidigt verkligen är en skildring av en grupp, en slags kärleksförklaring till aktivister som inte ger upp.  

Det kanske låter torrt och tråkigt att kolla på möten, men den här filmen är så långt ifrån torr som man kan komma. Det är en bultande film, full av kärlek, åtrå, livsglädje och kamp trots sorgen och döden. Därtill är den oerhört vacker, där ångestladdade scener om mediciner som inte funkar och blodvärden som blir sämre och sämre läggs bredvid livsbejakande festscener från klubbar där aktivisterna dansar tillsammans natten lång. Små dammkorn som svävar i luften och reflekterar ljuset zoomas in och omvandlas långsamt till inzoomade virus och celler, medan housemusiken dunkar.

Nathan (Arnaud Valois).

Både kärleksscener och festscener är längre än de brukar vara men det signalerar bara hur viktiga Robin Campillo tycker att de är. Allt behövs, inget känns överflödigt. Det gör ju någonting med tittaren, och är en del av filmens stora bultande hjärta. Hjärtat som i vanliga fall slår ungefär 60-80 slag i minuten. Men som när man drabbas av till exempel rädsla, sjukdom, starkt engagemang eller förälskelse kan stegra till 120 slag i minuten. Lika många taktslag per minut som i houselåtarna som aktivisterna dansar till.

120 slag i minuten hade premiär 1 december och visas just nu på bio.

 

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg