Senaste Kommentarer

  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Men gud vad spännande! Visste inte detta. Ja alla dokumentärer borde sluta som Jinx egentligen, men för de som inte...
    Posted 12 juni, 2018
  • Lindman1 on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Körde precis igenom denna på Netflix och redan par avsnitt in kände jag igen storyn men kunde först inte riktigt...
    Posted 11 juni, 2018
  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Eh, hur fasen kunde jag skriva fel? 2 ggr dessutom. Skäms som en HUND. :D
    Posted 10 juni, 2018
  • Daniel S on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Finns på Netflix också! Och han heter ”Peterson”. :)
    Posted 8 juni, 2018
  • Lindman1 on Deep Blue Sea 2 – Hajar som pajar

    En helt rimlig frågeställning. Jag har alltid plats för hajar, dinosaurier, seriemördare och rymdvarelser. En härlig blandning men tyvärr också...
    Posted 4 juni, 2018

Top Commenters

All the Way – Pragmatiskt presidentporträtt

Inlägg av Måns Lindman den 20 maj 2016 i

Recensioner

ATW

Samma dag som John F. Kennedy skjutits till döds av Lee Harvey Oswald i Dallas år 1963 svor Lyndon B. Johnson presidenteden ombord på Air Force One och blev därmed Amerikas nummer 36 i ordningen. Under sin mandatperiod gjorde han sig känd för att driva igenom förslag som kraftigt stärkte de mänskliga och sociala rättigheterna i USA där han bland annat införde sjukförsäkringsprogrammet Medicare som då gav miljoner amerikaner möjlighet till rimlig sjukvård, i dag är siffran över 40 miljoner. Han satte dessutom upp de hårdaste vapenlagarna som USA någonsin sett och paradoxalt nog eldade han samtidigt på kriget borta i Vietnam, något som också skulle komma att bli hans fall. Hundratusentals amerikanska soldater föll offer för det krig som för alltid skulle komma att betecknas som den stora nationens skamfläck och det var inte förrän Gerald Ford tog över presidentskapet som styrkorna kallades hem till ett land där de snart skulle falla i glömska och berövas sina mänskliga rättigheter.

ATW3

MLK är bekymrad

För oss här i Sverige är kanske inte Johnson den hetaste presidenten genom tiderna eller det svar som kommer mest naturligt på en Quizafton nere på det lokala ölhaket. De flesta kan däremot utan problem rabbla upp Washington, Lincoln, Nixon, Bush, Reagan, Clinton men hur kul är Lyndon B. Johnson egentligen? Den bullriga Texasfödde ranchägaren med sin burdusa framtoning satt i sex år och fick lida kraftigt av att hamna mellan två karismatiska herrar som Kennedy och Nixon. Trots detta har han gestaltats på film och TV över 40 gånger där etablerade skådespelare som Randy Quaid och Liev Schreiber och snart också Woody Harrelson (LBJ är under produktion) redan har axlat den Johnsonska presidentmanteln och nu är det dags för Bryan Cranston att haka på trenden. I en HBO-exklusiv produktion får vi stifta bekantskap med en handlingskraftig men rätt oskön snubbe som uppenbarligen skolkade från samtliga charmkurser.

All the Way börjar i Dallas precis efter presidentskjutningen och vi kastas rakt in i Johnsons skötebarn, the Civil Right Movement, ett program som skulle stoppa rasmotsättningarna i landet och minska de sociala klyftorna och det är också kring detta hela den första timman kretsar. Det är ett tempofyllt porträtt av politisk pragmatisk och altruistisk ambition där Cranston inte sparar på något krut. Tyvärr blir det aldrig särskilt intressant eller underhållande. Visst finns det små höjdpunkter här och där men oftast handlar det om långdragna förhandlingar med gubbtrista senatorer som Richard Russell (Frank Langella), en oerhört mesig vicepresident (Bradley Whitford) och Martin Luther King (Anthony Mackie).

ATW2

Bistra män i kostym

All the Way har en väl tilltagen speltid på dryga två timmar där första delen som sagt går på djupet både gällande karaktärer och the Civil Right Movement men efter halva filmen övergår den till någon form av komprimerat Wikipedia-format där Robert Schenkkan och Jay Roach lämnar sitt huvudsakliga fokus och klämmer in resten av mandatperioden och fyller ut det hela med svartvita journalfilmer. På under timman avverkas således konflikten i Tonkinbukten, J. Edgar Hoovers besatthet av Martin Luther King och en saftig sexskandal där allt kokas ner till att bara kännas som fotnoter i storyn. Det som den första halvan gjort så bra försvinner helt. Ta bara Fannie Lue Hamer (Aisha Hinds) som ett exempel, en av grundarna till MFDP (Mississippi Freedom Democratic Party). Hon får knappt fem minuter i rutan trots att MFDP var en extremt viktig del av Johnsons presidentskap och Fannie var dessutom både en passionerad och vital person som kom att sätta tydliga avtryck i historien.

All the Way är fylld av kompetens och stora skådespelarögonblick men i slutändan är det här givetvis en one-man-show där Cranston får spela ut hela sitt register och hänge sig åt välskrivna monologer. Han är dessutom vansinnigt porträttlik och svänger sig med en oklanderlig Texas-accent. Han är grov, han är en översittare, han är inte särskilt PK. Han är Lyndon B. Johnson. ”Not too tight in the bunghole and leave me some slack for my nutsack” vrålar han till skräddaren som skall lägga upp den första presidentkostymen och det sammanfattar väl den här rullen ganska bra.

All the Way har premiär på HBO Nordic 21 maj

betyg3

 

 

 

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg