Senaste Kommentarer

Top Commenters

All We Have is Now – Recension

Inlägg av Emil Viksell den 24 oktober 2014 i

Recensioner

All We Have Is now

”Finns det en berättelse?”

Det är en rimlig fråga att ställa sig när man är i berättelsebranschen. Eller, en mer korrekt fråga kanske är: ”Finns det något att berätta?” Då begreppet ”berättelse” för tankarna till något slags traditionell dramaturgi. Hur man än vänder och vrider på det så är grunden i alla fall att det bör finns någonting att berätta. Sedan finns ju det så kallade undantaget som bekräftar regeln. Jag talar om Michael Bay givetvis, som började spela in actionscener till Transformers 2 innan det ens fanns ett manus. Men det är Michael Bay det.

Egentligen är jag ju av den bergfasta övertygelsen att det finns berättelser överallt. Och att det snarare är sättet att berätta som avgör om en berättelse är intressant. Ni märker hur jag vacklar. Något är det i alla fall som inte stämmer med All We have is Now, om det nu antingen är att det inte finns någon berättelse eller att den berättelse som berättas, berättas dåligt.

Alexandra Dahlström har följt punkbandet Vulkano under tre år. Ett band som Cecilia Efraimsson, Lisa Pyk Wirström och Rebecka Rolfart bildade efter uppbrottet från Those Dancing Days. ”Förföljt”, kanske är en mer passande beskrivning. Jag intervjuade Pyk Wirström och Efraimsson under arbetet och det lät onekligen som ett väldigt hudnära projekt. Därför är det inget annat än en besvikelse som rullas upp på duken. Tre år av kameror tätt inpå och allt som blev var det här. Det är inte mycket. Till sist känns det så tunt att filmen närmast upplöses i intet, som att det kanske aldrig fanns något att berätta från början.

All We Have Is Now 1

Händelseförloppet är enkelt redogjort för. Tjejerna bildar ett band, Rolfart hoppar av och de andra två åker till Los Angeles. De är sympatiska människor, men det är svårt att uppbåda något slags engagemang i att en slutar i ett band och två andra blir kvar. Och jag tycker att Dahlström gjort det lite lätt för sig. För visst finns det ändå något att borra i här. Tjejernas konflikthantering består i att de yttrar långa ”jaaa”. Ett ord och ett sätt att uttrycka ett ord som döljer något. Jag noterade också detta när jag intervjuade dem. Här finns någonting som kanske hade gått att komma åt med lite psykologisk djupdykning. Nu lämnas istället eventuella spänningar kvävda. Och då menar jag inte på ett intressant under-ytan-bubblande vis.

Istället levereras en skir och smådrömsk film uppblandad med en dos realism – bildmässigt. Psykologiskt och socialt ger rullen ingenting. Det är knappast heller någon inblick i det konstnärliga skapandet eller dynamiken i ett band. Det enda som är något sånär givande är några småmysiga scener – som i huvudsak utspelar sig när bandresterna är i USA. Och ett och ett annat liveframträdande, som skjuter in välbehövlig energi och nerv i något som är ganska livlöst.

All We Have is Now har biopremiär 24 oktober.

betyg2

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg