Senaste Kommentarer

Top Commenters

The American – Recension

Inlägg av cpanov den 16 februari 2011 i

Recension

Om det undgått någon kan jag informera om att jag är ett stort Anton Corbijn-fan. Därför var det med stora förväntningar (jag älskade hans långfilmsdebut Control) jag slog mig ned i soffan för att se hans senaste långfilm – ”The American”.

Amerikanen Jack (George Clooney) är en slipad lönnmördare. När ett jobb i Sverige går snett meddelar han sin kontaktperson Larry att nästa uppdrag blir hans sista. Han tar sig till en liten pittoresk stad på den italienska landsbygden, där han håller låg profil och för en gångs skull kan njuta av lugnet. Hans uppdragsgivare, en belgisk kvinna vid namn Mathilde, dyker dock snart upp i stan med en beställning, att tillverka ett vapen. Helt oväntat träffar Jack en präst, Fader Benedetto, som han öppnar sig för och han inleder en romans med den italienska kvinnan Clara. Med garden nere utmanar Jack ödet.

Hallå! Hallå? Vakna! Nej, jag pratar inte med er. Jag pratar med mig själv. För det här var inte så kul. Eller spännande. Det var faktiskt ganska tråkigt.

"Schhhh. Jag tänker."

Det är uppenbart att Corbijn kunde valt att göra en klassisk thriller och filmen hade i alla fall gett oss med myror i brallan något att underhållas av. Men det är inte Corbijn intresserad av, nej, istället bygger han ”spänningen” runt vad som försiggår i Clooneys huvud innan själva spänningsmomentet kommer. Det är säkert jätteintressant för en skådespelare att få bygga upp en scen i sitt huvud, men som åskådare blir det ganska frustrerande och ointressant.

Clooney är bekymrad. Alla i The American är väldigt bekymrade och jag förstår aldrig riktigt varför. Det blir nästan löjligt när Clooney för 179:e gången väser fram sin replik.

"Schhhh. Jag tänker också."

Det är precis lika snyggt och vackert som varje gång Corbijn gör något. Varenda filmruta skulle kunna bli en tavla. Hur menar jag nu? Jo, om ni har tid över (Ni kommer ha all tid i världen om ni ser den här filmen), kan ni underhålla er med att pausa bilden precis när ni vill och stillbilden som uppstår kommer vara redo att printas och bli ett fantastiskt tillskott till er vägg.  Men som film håller det här inte.

Du är yrkesmördare. Jobba för födan. Tänka kan du göra sen.

The American kunde blivit en Leon.

The American kunde blivit en In Bruges.

The American blev en vacker gäspning.

”The American” har DVD-premiär 16:e februari

Skrivet av cpanov

Fler inlägg av Maila cpanov
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Corbijn är inte intresserad av billiga thrills utan bygger upp spänningen (som Polanski gjorde i The Ghost Writer) genom att skildra sin huvudkaraktär i olika utsatta lägen.

    Vidare går filmen i cirkel, den slutar där den började eftersom Clooneys karaktär vägrar lära sig av sina misstag. Det jag inte tyckte om var det faktum att man politiserar filmen genom att kalla den The American (scenen med prästen antyder att ALLA amerikaner vägrar lära sig av historien och är därför dömda att begå samma misstag om och om igen) medan en enkel karaktärsstudie gott och väl hade räckt.

    Min recension på filmzoom.se

  • Saunet

    Schhhh, som skådespelare blir jag också bekymrad. Kan nån tala om när handlingen börjar medan jag tittar på det fantastiska fotot?
    Lol, Christopher:)

  • Keg

    Förstår inte varför så många ogillar denna fantastiska film, oerhört spännande och för första gången tycker jag Clooney gör en riktig skådespelarinsats. Javisst Syriana var bra men han spekar ju alltid samma karaktär, i the American är han riktigt obehaglig. Slow films är väl en av mina favorit genrer, mycket givande film.

  • Måns Lindén

    Keg, jag håller med dig, även om jag är rätt ensam här på Onyanserat att tycka det. Jag tycker om det långsamma 70-talsaktiga lunket och att klippningen inte är utförd av någon med en bokstavskombination. I stämningen ligger filmens storhet. George Clooney är ofta bra; tänker till exempel på Michael Clayton, Up in the Air, Syriana och givetvis The American.

Fler onyanserade inlägg