Senaste Kommentarer

Top Commenters

American Sniper – Recension

Inlägg av Emil Viksell den 23 januari 2015 i

Recensioner

American Sniper 2

American Sniper är historien om den dödligaste krypskytten i den amerikanska krigshistorien, Chris Kyle (Bradley Cooper). 160 bekräftade dödsoffer och egentligen, antagligen, betydligt fler än så – det här med ”bekräftade” är tydligen viktigt i krypskyttsvärlden.

Clint Eastwood håller i regipinnen, och som vanligt har han inte pekat så mycket med den där pinnen som han har låtit den svepa lite lätt. Det är hans sedvanliga okomplicerade och ekonomiska berättande. Filmen pendlar mellan Kyles turer i Irak och hemmalivet i Texas. Inledningen ser också några tillbakablickar till Kyles uppväxt, med en hård men rättvis far… ja, gränsen däremellan och fullfjädrat psyko är väl inte särdeles skarp.

Både Bradley Cooper och Sienna Miller, som spelar Kyles fru Taya, gör ett gott skådespelarjobb. Eastwood kan sitt berättande. Actionscenerna är välgjorda, realistiska. Men det är ju inte riktigt där det finns något värt att diskutera. Istället är det ju det faktum att det är en krigsfilm, och ett propagandamaskineri som jobbar, som är något verkligen värt att behandla. Och nej, det är inte ett propagandamaskineri av den typen som verkar i ett krig eller en diktatur. Men det blir trots allt propaganda i och med de stilistiska och dramaturgiska val som görs.

American Sniper 1

Häftig bild.

Storyn bygger på Chris Kyles bok American Sniper. Det är hans perspektiv vi får följa. Och låt så vara då, i en vidare kontext så är det ju problematiskt att det alltid är amerikanens berättelse vi skedmatas med, men fine då. Och kanske framstod fienderna – bland annat ”Slaktaren”, en sadistisk upprorsman – som så vidriga som de framstår i filmen. Men givet detta är det djupt problematiskt att Kyle själv framställs som en mysfarbror. Visst är han ”troubled”, men mest av det faktum att han inte lyckas rädda ännu fler kollegor. Det antyds också att han har det rätt jobbigt med dödandet av en kvinna och ett barn, även om Kyle själv aldrig uttrycker det. I boken framstår Kyle mer som det osympatiske arselhål han antagligen i själva verket var. Det är ju ändå han som dikterar. Han njuter av dödandet och benämner irakierna som ”savages”. ”Savages”, alltså, ni vet, sådan där dehumanisering som man håller på med när man utrotar folk.

Så, detta har alltså Clintan, eller vem det nu som är ansvarig, valt att lämna utanför. I filmen är Kyle visserligen fortfarande någon som knäpper män, samt en kvinna och ett barn. Men nöden har ju som bekant ingen lag. Det är väl ingen som tror att vi ska få någon sanning i ett konstnärligt verk, men det här blir ju löjeväckande. Varför inte bara behålla Kyles historia som den var? Det går inte heller att bortse från detta när man tittar på filmen. Bara betrakta det som visas, i något slags vakuum.

American Sniper 3

Häftig bild 2.

Ur ett filmtekniskt perspektiv genomförs det mesta snyggt. Jag känner verkligen med Kyle, denna ”strong, silent type”. Vill krama honom, gnida mig mot hans skägg. Men detta är bara ett annat sätt att driva nationsbygge, bara mer sofistikerat än Bush, den yngre, eller Peter Berg (Lone Survivor, 2013) mäktar med. Ett slickare sätt att romantisera ”soldaten”. Visst finns det ett psykologiskt perspektivs som skildras i filmen, den hur kriget påverkar de (vita, amerikanska) män som skickas dit, och de familjer de kommer hem till. Men detta har vi sett ett antal gånger, Född den fjärde juli (1989) och Hurt Locker (2008) för att nämna några exempel. Och det lämnar ju en ganska bitter eftersmak att det är just Clintan och hans republikanska vänner som ständigt vill skicka dessa pojkar in i en massa (”rättfärdiga”) krig.

American Sniper har premiär 23 januari.

betyg2

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Pingback: AMERICAN SNIPER()

  • P

    Bra recension, som vanligt.

    Jag vill bara påpeka en viktig stilistisk detalj. Rent definitionsmässigt är en utbildad ”Sniper” en prickskytt och inte en krypskytt. Skillnaden ligger dels i själva definitionen att en krypskytt inte är en militär befattning utan en benämning på människor som, snarare illegalt än militärt, från det dolda skjuter andra människor. Såsom exempel alla krypskyttar som sköt civilister och fredstrupper under jugoslavienkrigen eller kanske en mördare/terrorist. En vanlig soldat utan särskild prickskytteutbildning som, förmodligen ensam, gömmer sig och skjuter fiender kan också kallas krypskytt.

    En prickskytt däremot är en särskild militär befattning med, i regel, lång utbildning. Oavsett om det denne gör är moraliskt rätt eller fel.

    Även fast jämförelsen haltar ur ett humanitärt perspektiv så kan man likna det med relationen mellan läkare och en person som bara plåstrar om någon.

  • Är det någon jag känner bakom signaturen P? I sådant fall anar jag vem det är, och vet att vi haft den här diskussionen flera gånger. I vilket fall som helst så var jag övertygad om att ”prickskytt” var någon som var bra på att pricka lite så där i allmänhet och att ”krypskytt” liksom var den militära benämningen/befattningen – en snabb googling hade i och för sig rätt ut begreppen.

    I övrigt kan man ju, som du på sätt berör, tycka att begreppen kanske borde sammansmälta till ett och samma, alternativt att befintliga begrepp används mer varsamt – det ligger ju ett politiskt ställningstagande i att benämna någon som krypskytt och någon annan som pricksskytt, trots att de faktiska förhållandena kanske inte alltid är tydliga. Framför allt inte när det gäller samtidens ”moderna” krig. Det har ju alltid varit ett aber att urskilja ”rätt” och ”fel”, men kanske är det än svårare i dagens röriga inbördeskrig och/eller militära interventioner. ”Krypskytt” får stå kvar som en uppmaning till att diskutera och eventuellt omvärdera begreppen.

  • andyhally

    Jag gillar den här typen av recensioner där man
    skriver sin egen uppfattning och tolkning av filmen. Därför väljer jag att
    själv inte göra det här. Din recension är helt naturligt skriven enbart utifrån
    ett svenskt perspektiv, medan filmen riktar sig främst till en amerikansk
    publik. Anledningen till dess enorma framgång i USA är dock att Eastwood på ett
    mycket centralt sätt fångar den amerikanska själen och den moderna soldaten i
    dagens USA. Den är inte propaganda, även om den kan uppfattas så från
    svensk sida, utan en berättelse om en mycket typisk amerikansk soldat och om
    hur han och hans familj påverkas av USAs krig i Mellanöstern. Just detta
    att många familjer har nära och kära stationerade i diverse konfliktshärdar är något
    som starkt präglar dagens USA. Jag menar inte på politisk nivå, utan snarare på
    dess sociala betydelse i samhället. Vietnam är fortfarande ett öppet blödande
    sår, inte politiskt, men hur Vietnam påverkade hela det amerikanska samhället
    och i synnerhet de soldater som deltog. Med krigen i Irak och Afghanistan har
    dessa sår rivits upp och påverkar nu dagens familjer. Som svensk är det kanske
    svårt att förstå, men den dynamik som uppstår mellan soldaten, familjen,
    samhället och politiken är en mycket viktig komponent i dagens USA. Det är mot
    bakgrund av detta som Eastwoods film skall ses, och när han visar hur Kyle
    civila personlighet bryts, medan hans miltära profil förstärks, på bekostnad av
    hans familj, petar han i djupa sociala och politiska problem i amerikanens
    hjärta. Filmen har visserligen diskuterats flitigt och kritiserats för dess
    politisering, men detta är inte alls Eastwood syfte. Han ville spegla hur USAs
    krig påverkar den amerikanska soldaten och familj. Eastwood är visserligen
    republikan, men är uttalat liberal, stöder gay rights, är icke religös och är
    stark krigsmotståndare, så att kalla filmen för propaganda är missvisande.
    Eastwood fokuserar här på individen och familjen.

  • Maria

    Andyhally: det är precis så även jag har uppfattat filmen. Det är märkligt att enad svensk filmrecensentkår inte verkar förstå filmens sammanhang. Eastwood är ju en erkänd libertarian som är emot amerikansk militär iblandning i utländska konflikter. Detta borde väl även vara känt bland proffstyckarna i kulturvärlden?

Fler onyanserade inlägg