Är recensenter onödiga?

Förra sommaren bestämde sig Paramount Pictures för att inte förhandsvisa G.I. Joe: The Rise of Cobra för recensenter i Los Angeles och New York. Istället satsade de på visningar ute i landet där publiken finns för denna typ av filmer. Det var nog ett smart val då den förmodligen är helt värdelös (jag har inte sett den). Nu när Lionsgate sätter upp filmen Killers med Ashton Kutcher och Katherine Heigl tar de det ett steg längre. Ikväll (1 juni) direktsänder Ashton Kutcher från premiären och visar de första tretton minuterna av filmen på streaming tjänsten ustream.

Lionsgate säger att de vill att publiken ska få bestämma vad de tycker om filmen och inte recensenterna. De litar på att Twitter, Facebook och de andra sociala medierna är så stora att budskapet kommer fram och blir mer trovärdigt om det är ”riktiga” männsikor som säger vad de tycker. För säkerhetsskull visar de filmen för recensenter samma dag som den har premiär, men den så viktiga första helgens biosiffror kommer alltså att grunda sig på vad vanliga männsikor tycker om de första tretton minuterna de sett avfilmat på nätet. Och så klart de sinnesjukt stora summorna de lagt ut på reklam.

Jag kan inte låta bli att gilla det här sättet att lansera en film. Om vi ska vara helt ärliga är det mer eller mindra fyra personer (Aftonbladet, DN, SVD och Expressen) som bestämmer åt hela svenska folket vad som är bra eller dåligt på bio just nu. Det är faktiskt jävligt galet. Enligt mig handlar film om 50% smak och 50% kvalitet och att fyra personers smak ska få övgöra filmers öde är ju lite skruvat. Ska vi vara helt ärliga en gång till så är en stor del av recensionerna i de stora tidningarna riktigt trötta.

När jag själv hade skrivit min recension om Youth in revolt (läs den här) så blev jag sugen på att se vad andra tyckte om den och klickade mig fram på the World Wide Web (Varför använder ingen det uttrycket längre Nick Borgen?). Jag insåg att vi kanske inte behövde recensenter längre när jag läste Jens Petersons recension av filmen. Jag ska citera de meningar som faktiskt påpekar vad han tycker om filmen och inte bara är en sammanfattning av handlingen.

1. Rubriken ” Skruvad ett varv för mycket”

2. ”Men den har en lite egen skruvad ton, och ett tag skapar det en mer intressant film. Så småningom går det för långt och överstyr och då blir allt sämre.”

3. ” Till sist blir det så skruvat att det mest är synd om alla inblandade.”

Här kan ni läsa hela recensionen.

Jag förstod redan på rubriken att Jens tyckte den var skruvad ett varv för mycket, men sen då? Vad tyckte han mer?

Nu vill jag påpeka att jag absolut inte vill hoppa på Jens Peterson, det är bara ett färskt exempel på en riktigt trött recension och det finns många fler.

Skriva av texten i pressmatrialet och slänga in en kommentar här och där kan ju vem som helst göra. Om vi ska fortsätta att bjuda recensenter på gratis bio och låta de ha våra filmers öden i våra händer tycker jag fan att vi kan kräva lite mer engagemang än så. Jag lutar i och för sig mer åt att låta den tilltänkta publiken säga vad de tycker istället.

Nu kanske ni tänker: ”Jag har läst en hel del recensioner på onyanserat som inte känns grymt pigga direkt.”. Jag håller med. Vi är också trötta ibland och slarvar, men jag tycker det finns en stor väsentlig skillnad. Vi får inte betalt, vi har inte makten att påverka en films öde (än) och vi är inte utbildade journalister. Vi försöker att vara folkets röst.

Har ni några exempel på riktigt trötta recensioner länka dem gärna i kommentatorsfältet (gärna några av våra egna).