Senaste Kommentarer

  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017
  • Therese Wåtz on Dr Who – Alla tiders doktor

    Ja, han är onekligen väldigt populär (med rätta). Jag ska ta en till titt på Baker, för han har fått...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Beasts of the Southern Wild – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 11 januari 2013 i

Film Recensioner

Beasts of the Southern Wild

Sexåriga Hushpuppy bor med sin pappa i en liten by någon stans i den amerikanska södern. Hon får oftast klara sig själv och ser världen runt sig som ett ömtåligt nät av levande varelser, där hela universums existens är beroende av att alla delar passar ihop. Men en dag rubbas ordningen, byn översvämmas och hennes pappa blir allvarligt sjuk. I ett desperat försök att återställa ordningen måste den lilla hjältinnan ta sig an en katastrof av episka proportioner.

De första tio minuterna av den här filmen kan mycket väl vara det bästa jag någonsin sett. Regissören Benh Zeitlin och klipparen Editor Afonso Gonçalves har i intervjuer sagt att de jobbade oerhört länge med just inledningen för att åstadkomma en explosion av liv, kärlek, energi och känslor. Och tveklöst har arbetet burit frukt. Den sexåriga Hushpuppy (briljant spelad av Quvenzhané Wallis) inleder med en lång voice over där hon presenterar platsen Bathtub, som är en fiktiv ö utanför Louisianas kust, samt dess mustiga invånare. Bortom ön ser vi en stad som med stor sannolikhet är New Orleans. Filmen utspelar sig före, under och efter en Katrina-liknande storm och visar vilka konsekvenser det får för platserna vi ser och människorna vi möter.

En båt

Narrativet i filmen är väldigt poetiskt och friflytande. Filmen har fått kritik för att romantisera de fattiga trashankarna som befolkar ön, men det berättas med ett bultande hjärta och är befriat från spekulativ sentimentalitet. Jag tror filmkollektivet har de ädlaste av avsikter och att beskylla dom för exotism blir bara småaktigt. Berättelsen kretsar mycket kring den ganska besvärliga relationen mellan far och dotter. Det är uppenbart att pappan ser att hans dagar är räknade och han gör vad han kan för att förbereda Hushpuppy på ett liv på egen hand. Det finns så många rörande scener  – han är inte exemplarisk på något sätt men han kämpar på.

Hushpuppy flyr in i fantasins land för att kunna hantera situationen och det är här filmen blir något utöver det vanliga. Regissören Benh Zeitlin får oss att se världen ut ett barns ögon med all den fantasi och magi som går förlorad med tilltagande ålder och ackumulerade besvikelser. Av budgetskäl tvingades filmkollektivet använda sig av 16mm-film och det visade sig vara en förklädd välsignelse. Bildspråket är rakt igenom magiskt och i kombination med den vackra musiken löper en känsla av eufori genom hela filmen.

Dotter och Pappa

Filmens skådespelare är till stor del amatörer vilket bidrar till en intressant kontrast mellan realism och magi. I många fall känns det som att man bara råkat komma förbi med en kamera och fångat en skeende. Det känns inte som att folk spelar – de bara är, och det är den bästa formen av skådespeleri. Miljöerna är skitiga och det känns som att precis allt är trasigt eller i alla fall naggat i kanten. Det enda som är intakt är livsglädjen. Människorna hjälper varandra och det finns en kollektiv omsorg som ryms inom den bubbla som okänsliga myndigheter vill sticka hål på. Det ska städas upp och exploateras; i en sådan värld finns inget utrymme för fria själar som lever för dagen.

Bo Widerberg hade ett mantra när han filmade: ”liv till varje pris”. Han var inte så noga med repliker eller ens om kameran stod rätt, det viktigaste var känslan av liv. I alla avseenden har debutanten Benh Zeitlin lyckats åstadkomma det med Beasts of the Southern Wild. Det finns ett självförtroende, och ja liv, i regin som det för de flesta tar många år och många filmer att hitta. Filmen har hyllats av både kritiker och publik och belönades med stora jurypriset i Sundance, Caméra d’Or i Cannes och bronshästen för Bästa debutfilm på Stockholms filmfestival. Dessutom är den Oscars-nominerad bland annat för bästa film. Jag ser verkligen fram emot vad han ska hitta på härnäst. Om ni vill uppleva ren och skär filmmagi och en hyllning till att som är vackert finns det ingen bättre film just nu.

Beasts of the Southern Wild har biopremiär 11 januari.

 

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg