Senaste Kommentarer

Top Commenters

Big Eyes – Recension

Inlägg av Emil Viksell den 10 mars 2015 i

Recension

Big Eyes 1

Det är inte särskilt konstigt att Tim Burton väljer att göra en film om Margaret (Amy Adams) och Walter Keane (Christoph Waltz). Margarets tavlor utgör själva sinnebilden av något man skulle kunna tänka sig ha inspirerat Burton i hans säregna konstnärskap. Och det har de också.

Men från början var det inte Margarets (Adams) namn som stod i botten av de högra hörnen på de där tavlorna. Det var Walter Keanes (Waltz). Filmen inleds med att Margaret bryter upp från ett äktenskap och tar bilen med dottern till San Francisco. Där träffar hon den energiske och charmige Parismotivmålaren Walter Keane, som hon gifter sig med. Margaret står för målandet men för att tavlorna ska bli möjliga och lättare att sälja signerar Walter, på egen inrådan, konsten med sitt eget namn.

Big Eyes

Margarets tavlor föreställer barn med oproportionellt stora ögon. Ungefär som ”mangaögon”. Konst som inte faller etablissemanget – här företrädd av den genomkritiske konstkritikern John Canaday (Terence Stamp) – i smaken, men som tillfredsställer publikens önskemål. Walter gör en hel industri av Margarets konstverk, vykort och affischer säljs i matbutikerna. Allt med honom som den officiella konstnären. Steg för steg får Margaret allt större problem med att undertrycka sanningen och att se hennes konst visas med en bedragares signatur. En bedragare som blir alltmer obehaglig.

Big Eyes 2

Walter Keane (Christoph Waltz).

Jag tycker verkligen att man ska vårda sin särart, men gränsen mellan särart och dumhet är lika skarp som gränsen mellan genialitet och galenskap. Burton har överträtt den där gränsen och hamnat på fel sida rätt ofta senaste tiden. Blivit regissörernas Johnny Depp – påkommen, påträngande, pajig. Men detta är någonting annorlunda än de närmast gångna årens fadäser.

Färgsättningen av 50- och 60-talsmiljöerna går i linje med den kitsch som också återfinns i Margarets tavlor. Även om det är dämpat med burtonska mått mätt, så är det ett slags förhöjd verklighet – både i bild och karaktärer. Det är utomordentligt gjort. Burton har också i ett slags vidare mening skildrat tillvaron under ett patriarkat, med yta, kitsch och förhållandevis yxiga karaktärer. Detta är en av de relationer som bjuds under rådande maktförhållande. Jag skulle vilja säga att han med den här filmen tar ett steg som han aldrig tidigare tagit. Detta är långt från simpla sagor eller utsvävande estetik för den utsvävande estetikens skull. Han har sammanflätat allt till en helhet där varje del anspelar på konsten, verkligheten och på varandra. Som tittare handlar det inte om att se bortom kitschen eller djupare ned i densamma. Det handlar om att se bredare, hur alla delar samspelar.

Big Eyes 4

Margaret Keane ( Amy Adams) med stora ögon, som i hennes tavlor.

Det går att göra det lätt för sig och hävda att Waltz tar plats på bekostnad av Adams. Typiskt män – ja. Men poängen här är att förhållandet mellan skådespelarnas platstagande går i linje med den tolkning Burton gör av Walter och Margaret i den tid då de verkade. Troligt – kanske. Trovärdigt – absolut! Waltz överspel fyller sin funktion i det här fallet, utöver att det är underhållande att se är det manligheten i all sin banalitet. Satir helt enkelt. Waltz skådespel tränger ut Adams precis som Walter tränger ut Margaret. Och Margarets revanschism gror, uttryckt genom Adams fingertoppskänsliga skådespel: lågmält och subtilt, även när Margaret till sist visar sig handlingskraftig. Det är helt enkelt så här patriarkatet och motståndet mot det kan ta sig uttryck i en lätt skruvad, med betoning på lätt, verklighet.

Big Eyes hade premiär 6 mars.

betyg4

 

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Jack Sparrow

    Villen ovärdig recension! Full av pretentiöst feministflumm och förolämpningar mot såväl Mäster Burton själv som Johnny Depp.
    Osmakligt.

  • Eduardo

    Lär dig uppträda lite bättre så får du gärna återkomma. Sett till din historik så kan du uppenbarligen inte det.

  • Lindman1

    Driver du med oss eller? Tror du att det här är en Flashbacktråd där diverse troll, P12:or och smygrasister hänger och diskuterar svårt vinklade politiska agendor? Då är det dags att du vaknar upp ur din järnrörsdvala och inser att det här är en film och TV-blogg. Vi diskuterar gärna film och TV med våra följare men då får man väl ändå förutsätta att det finns något att diskutera? Någon form av konstruktiv kritik och substans. Att sitta anonymt och slänga ur sig infantilt tourettesliknande dravel betackar vi oss för. Då föreslår vi att du tar och släpar ditt medelålders kränkta arsle härifrån och surfar vidare till andra jaktmarker. Och ja, vi kommer att fortsätta radera ren idioti men du skall få ligga kvar uthängd ett tag till, till allmän beskådan och bespottning.

  • Eduardo

    Skönt att du finns som en balanserad motvikt då.

Fler onyanserade inlägg