Senaste Kommentarer

Top Commenters

Bohemian Rhapsody – Rami Malek gör sitt livs roll som legenden Mercury i en film som hade kunnat ta ut svängarna mer.

Inlägg av Cissi Eriksson den 25 oktober 2018 i

Recensioner

Bohemian Rhapsody är en film där avhoppen har stått som spön i backen, Bryan Singer lämnade som regissör och Sasha Baron Cohen hoppade av som Mercury (tackar vi för). Dexter Fletcher tog över registolen och Rami Malek fick sin stora chans. När jag första gången gången såg Malek i Mr. Robot var mina tankar ”här har vi någon intressant”. Det är underbart att ha rätt och nu har Malek verkligen visat vad han går för genom att gestalta en av musikhistoriens största legender: Freddie Mercury. Det finns en mystik runt Mercury som kanske många hade hoppats skulle bli tydligare i filmen men så är inte fallet här. Detta är en film om bandet Queen, inte enbart Mercury och det känns som att det är syftet. Det är en film med hjärtat på rätt ställe, här ska inte hängas ut någon. Vilka rockstjärnor har inte levt högt och lågt med droger, alkohol och otaliga sexpartners? Ingår liksom i arbetsbeskrivningen.

Gwilym Lee och Rami Malek.

Filmen tar avstamp år 1970 när Freddie (Malek), en färgstark ung kille med lite för många tänder som skriver låtar i ett rasande tempo, träffar bandmedlemmarna i det sömndruckna bandet Smile och hänför dem med sin ytterst originella stämma. Malek sjunger inte själv i filmen (någon måtta får det ändå vara på hans talang) utan mimar till legendens stämma utan anmärkning. Bohemian Rhapsody avslutas år 1985 och de sista sex åren av Mercurys liv sammanfattas skriftligt. Jag gissar att man inte vill vältra sig i de sista åren som var kantad av sjukdom även om det är en historia som hade kunnat göras fin och respektfull, men jag köper det. Det är respektfullt mot en man som trots sin ikonstatus hade en stor integritet han endast delade med ytterst få utvalda personer i sin närhet.

Rami Malek och Lucy Boynton.

Ett problem med filmen är att historien om Mercury är oerhört fascinerande, bandets väg till toppen relativt problemfri och dessa två historier går inte riktigt ihop. De övriga bandmedlemmarna kommer inte ens i närheten av Mercurys karisma. Ben Hardy  som spelar den uppkäftiga trummisen Roger Taylor är väldigt rolig och är till en början den som får mest action i sänghalmen med alla groupies. Gwilym Lee är utseendemässigt en kopia av Brian May som är den jordnära klippan i bandet och Joseph Mazzello är småmysigt, nördig (med diskutabel smak på sin skjortor) som basisten John Deacon. Det finns en hel del roliga scener vilka Mercury (Malek) självklart är tonbärande i och mötena hos skivbolagsbossen Ray Foster (en oigenkännlig Mike Myers) är en höjdpunkt. Munhuggandet mellan Foster (Myers) och Mercury (Malek) är oerhört proffsigt spelat från dem båda.

Från vänster: Joseph Mazzello som John Deacon, Ben Hardy som Roger Taylor, Rami Malek som Freddie Mercury och Gwilym Lee som Brian May.

Ett av filmens fokuseringar ligger på relationen mellan Mercury (Malek) och hans första kärlek Mary Austin (Lucy Boynton). De är väldigt söta tillsammans och man lider med Mary (Boynton) då hon kommer allt närmare sanningen om sin stora kärlek dag för dag. Det känns tråkigt att man inte fokuserade mer på de relationer Mercury (Malek) hade med män och den kärleken han fann när han ”vågade” leva och älska fullt ut. Kan ju iofs ha göra med att AIDS under dessa år betraktades som någon skamligt och att man fick ”skylla sig själv” om man levde promiskuöst. Var väl en ren tillfällighet att inte trummisen Roger blev smittad då han länge var gruppens ”casanova” för att uttrycka det milt. Manuset är stabilt även om jag önskat fler utsvävningar men den brittiska humorn är där den ska vara.

Originalet Queen.

Filmens allra största behållning är utan tvekan Rami Malek. Killen är fantastisk, han ÄR Freddie! Kroppsspråk, utseende och karisma är skrämmande likt originalet. Mitt betyg av filmen som helhet baseras till största del på Maleks prestation. Han dominerar varje bildruta han är med i och det känns som att de andra skådespelarna blir bättre endast av att vara med i samma scener. Jag tror att Bradley Cooper kommer få sig en ordentlig match om Oscarsstatyetten för bästa manliga huvudroll vid nästa års gala, jag kommer satsa mina pengar på Malek trots allt. Show must go on!

Bohemian Rhapsody har biopremiär den 31:e oktober

 

Skrivet av Cissi Eriksson

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Tony

    Du glömde skriva att Marc Martel gjorde en stor del av rösterna till sångerna.
    https://youtu.be/dREKkAk628I
    Hans och Freddies röster blandades emellanåt.
    Han borde få en Oskar 🙂

  • Cissi Eriksson

    WOW! Man lär sig något nytt varje dag. Tack för info!

Fler onyanserade inlägg