Senaste Kommentarer

Top Commenters

Breaking Dawn Part 1 – Recension

Inlägg av Ingrid Forsberg den 16 november 2011 i

Recensioner

Förra filmen i Twilight-sagan – Eclipse – avslutades med ett frieri, och nu är det alltså dags för bröllop mellan Bella och Edward. Vilket Bellas bästa vän (och beundrare) Jacob såklart är minst sagt missnöjd över, inte minst för att han misstänker vad det hela ska resultera i – att Bella slutligen blir förvandlad till vampyr. Bellas och Edwards smekmånad blir mer händelserik än väntat, när Bella blir gravid, och resultatet ska visa sig utmana relationerna mellan Cullen-vampyrerna och varulvsklanen ännu mer.

Så nu har den alltså kommit, stunden när det eviga förspelet mellan Bella och Edward ska ta slut. Men det är fortfarande förvånansvärt kyskt, scenerna klipps lägligt nog innan det blir hett, och man får mest se resultatet av det hela så att säga – det vill säga en trashad säng och en gravid Bella.
Den omtalade scenen när Bella ska föda barnet, som är hälften vampyr hälften människa, är också den scen som gjorde att filmen till många fans förtret först fick 15-årsgräns, vilket nu ändrats i sista stund. Jag kan delvis förstå varför medierådet ville ha en högre åldersgräns, men samtidigt sker i stort sett allting utanför bild. Därmed inte sagt att det inte är ångestfyllt, men så extremt som det har framställts tycker jag inte att det är (då är det värre att se hur extremt mager och utmärglad Bella blir när barnet inom henne suger ur henne all näring).

Kan inte låta bli att undra om de har dataretuscherat henne, eller har Kristen Stewart svält sig för att se så utmärglad ut?...

Jag gillar Twilight överlag, både i bok- och filmform (därmed inte sagt att det är högkvalitativt rakt igenom), men det går inte att komma undan att det är i Breaking Dawn som det börjar gå som mest utför. Hela den här historien om att Edward får Bella att gifta sig med honom när hon bara är 18, och hon blir med barn och vägrar göra abort fast hon antagligen kommer dö på kuppen, är ju inte helt oproblematisk om man säger så. Det är som att Stephenie Meyer både vill ha kakan och äta den, när hon skriver en historia med en extrem handling, samtidigt som hon i stort sett aldrig beskriver varken sexscener eller obehagliga scener rakt ut. Och eftersom filmerna följer böckerna så lider de av samma problem.

Förlossningsscenen sticker ut från filmen i övrigt, i sin skitighet och brutalitet, och väcker känslan hos mig att det borde vara mer sånt i filmerna! Nu är väl snarare det största problemet att mycket känns så stelt och polerat.

Kristen Stewart är bra som Bella Swan, men Robert Pattinson är väl lite mer si och så som Edward Cullen. Å andra sidan kanske problemet snarare är hur vampyrerna beter sig över lag i Twilight-filmerna, snarare än Pattinsons skådespelarförmåga. Varför måste de se så stela och teatrala ut hela tiden? Riktigt så kommer jag inte ihåg att de beskrevs i böckerna.

Vem har sagt åt vampyrerna och varulvarna att hålla armarna i samma pose hela tiden?

Den här gången är det Bill Condon som har regisserat, men det mesta av stämning och estetik känns igen sen innan. Dock måste jag säga att musiken är sämre än någonsin, den ligger som ett smörigt lager i bakgrunden, och soundtracklåtarna är inte heller lika bra som tidigare (i New Moon var det ju till exempel en lång, lång scen där Bellas uppgivenhet förstärktes fint av Lykke Li’s låt Possibility). Det hör liksom till att det ska vara lite emo-stämning i Twilight-filmerna, men tyvärr är det för mycket plink på pianot nu.

Eftersom Breaking Dawn är en så lång bok har den blivit uppdelad i två filmer, där denna är den första. Problemet är bara att det blir ganska händelselöst och ospännande i part 1. De flesta som går och se den här filmen kommer redan ha koll på huvuddragen i handlingen eftersom det ingår i grundbeskrivningen av filmens handling, och dessutom berättas typ allt i trailern (till skillnad från när jag läste boken och inte visste alls vad som skulle komma). Det blir mycket dötid, särskilt i scenerna från bröllopet och smekmånaden på ön. Det är först i part 2 som det kommer bli mer invecklat och problematiskt och därmed spännande, men den får vi dessvärre vänta ett helt år på att få se. Breaking dawn – Part 1 är med andra ord en typisk mellanfilm, trots de omtalade scenerna.

Ett hett tips – spring inte ut ur salongen så fort som eftertexterna börjar rulla, så får du ett litet smakprov på vad som komma skall!

The Twilight Saga: Breaking Dawn – Part 1 har biopremiär den 16 november

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Åsa

    Det var en rätt snäll recension. Här är min åsikt: Ska man se den här behöver man ta med sig en skämskudde stor som ett litet hus. Pinsammare film (skådespel+handling) har jag aldrig sett. Det enda positiva med den här filmen är att man kan håna den och skratta åt den efteråt.

  • Pingback: Biotoppen – Helgens mest sedda filmer v.50 | Blogg om film tv - recension trailer filmtips()

  • Mats Janson

    Snudd på kriminellt tråkig om ni frågar mig.  

Fler onyanserade inlägg