Senaste Kommentarer

Top Commenters

Britt-Marie var här – Pernilla Augusts talang förtjänar bättre

Inlägg av Cissi Eriksson den 24 januari 2019 i

Film Recension

Britt-Marie var här handlar om 63-åriga hemmafrun Britt-Marie (Pernilla August) som varit gift med Kent (Peter Haber) i 40 år. Hennes liv ser likadant ut då hon går upp klockan 6 på morgonen och städar helt maniskt och strör bikarbonat runt sig då det enligt henne löser all smuts som existerar. Kent kommer hem till dukat bord på kvällarna efter jobbet och hinner knappast säga ”tack för maten” innan han flyr in i vardagsrummet för att se på fotboll. Britt-Maries liv har sett ut så här under alldeles för lång tid och man börjar nästan fundera på om damen har en mycket långvarig psykos eller om hon har fallit i den klassiska kvinnofällan hennes generation blev förpassade till. Sedan kommer dagen då Britt-Maries tillvaro faller samman då det visar sig att Kent varit otrogen med en kvinna som till utseendet påminner om Christer Lindarws alter ego i showen ”After Dark”. Britt-Marie lämnar Kent och hamnar i den lilla hålan Borg där det enda jobbet hon kunde få finns. Fritidsledare och fotbollstränare för ett lag med småglin blir Britt-Maries nya utmaning.

Pernilla August är filmens enda behållning tyvärr. Hon är strålande som surtanten Britt-Marie, där varje rörelse och ansiktsuttryck kommer till sin rätt. August har alltid varit en av de bästa skådespelarna Sverige vaskat fram och det visar hon även här. Borgs allt-i-allo snubbe Memo (Mahmut Suvakci) är underhållande i de få scenerna han är med i men de andra skådespelarna ger jag tyvärr inte så mycket för. Hörde av en regissör för några år sedan att det är svårast att göra filmer där barn och djur skall ges regi. Jo tack, det märks här. Barnskådespelarna antingen spelar över eller ser förvirrade ut. Man får inte så mycket historia om byn Borg och dess invånare och det blir för tunt. Manuset är krystat, klämkäckt, tråkigt och saknar igenkänningsfaktor. Varför får vi inte lära känna fler invånare i byn? Filmen känns lika stressad som en anställd på Systembolaget innan stängning en lördagseftermiddag. Sedan förstår jag inte hur hålans polis Sven (Anders Mossling) kan bli så blixtförälskad i Britt-Marie då hon verkligen inte är den trevligaste vid första intrycket men det kanske inte finns någon annan i hans ålder som är singel i Borg? Vad vet jag, kärlekens vägar äro outgrundliga.

Tror att syftet med Britt-Marie var här att den skall vara en feelgood-film men jag blev snarare deppig och förbannad istället. Varför vänta i 63(!) år innan man ändrar sitt liv och börjar ”leva”? Nu har jag inte läst boken av Fredrik Backman som med all säkerhet är bättre och går in mer på djupet men detta blev alldeles för långtråkigt och kletigt förutsägbart för mig. Hade mycket högre förhoppningar men det blev bara en enda stor besvikelse då August inte kan bära hela filmen på sina axlar. Inte mer än rätt att hon får en Guldbaggenominering för sin prestation i alla fall.

Britt-Marie var här har biopremiär den 25:e januari

 

Skrivet av Cissi Eriksson

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg