Senaste Kommentarer

Top Commenters

Logga in

Bröllopskaos – Recension

Inlägg av Emil Viksell den 17 oktober 2014 i

Recensioner

Bröllopskaos 2

Bröllopskaos har varit en monumental succé i hemlandet Frankrike, och även rönt stora framgångar i andra delar av Europa. I centrum står överklassfamiljen Verneuil: mamma (Chantal Lauby), pappa (Christian Clavier) och fyra döttrar. En av döttrarna (Frédérique Bel) har gift sig med en arab (Medi Saoudon), den andra (Julia Piaton) med en jude (Ary Abittan) och den tredje (Émilie Caen) med en kines (Frédéric Chau). Samtliga män egentligen fransmän, men här är det personernas etniska ursprung som står i fokus. I pressmaterialet jag får på visningen står det att paret Verneuils döttrar gift sig med ”en muslim, deras andra med en judisk man och deras tredje med en kines”. Breda folkgruppsdefinitioner och religioner blandas alltså hej vilt. Detta ligger helt i linje med det fiktiva parets världsbild, samt politiska partier som Sverigedemokraterna eller Front National. Skillnader mellan så kallade ”invandrare” spelar föga roll. Det enda som spelar någon roll är huruvida personer eller grupper av människor är ”inte franska” eller ”inte svenska”, alternativt ”inte europeiska” – utifrån det sätt partierna och dess anhängare definierar européer. Väldigt snäva och samtidigt öppna kategorier, i något slags inneboende svårfångad logik, som alltid definieras av den som betraktar sig som ”inte invandrare”. Sedan är det inte endast paret Verneuil eller de rasistiska partierna som bär dessa tankemönster. Tankarna kommer ju från ett idésystem djupt rotat i både Frankrike, Sverige, Europa och resten av världen.

Bröllopskaos 3

Det är ett mer än lovligt trubbigt anslag. Och samtidigt som filmen skämtar med stereotyper har den en tendens att befästa dem. Allra värst blir det när den fjärde dottern (Élodie Fontan) väljer att gifta sig med en ivorian (Noom Diawara). Det är heller inte först klart att han kommer från Elfenbenskusten, eftersom han beskrivs som ”afrikan”. Också av honom själv och hans familj. När vi får följa honom på hemresa introduceras ”Afrika” med ”typisk” musik och färger som målas lekfullt över filmbilden. Ett grepp med effekter som inte förekommer någon annan gång i filmen. Introduktionen av en svart man i den verneuilanska familjen blir också en ”utmaning” för de tre svärsönerna. Trots att han, precis som föräldrarna och till skillnad från de tre andra, är katolik.

Bröllopskaos 4

Rasism är ett större problem än att det går att härleda till enskilda individer ­– även om Jasenko Selimović säkert går igång på sådana beskrivningar. Här är problematiken individualiserad. Alla är rasister och rasismen är en putslustigt inslag i tillvaron som gör att det skär sig mellan människor. Filmen blir även en övning blott i kulturella (ofta förmenta) olikheter och utseenden. Vi rör oss i en överklasstillvaro, en överklass som alla personer i filmen tillhör på ett eller annat sätt. Därmed försvinner alla möjliga klassaspekter av rasism – bekvämt för produktionen. Också den stockkonservativa synen på kvinnor lämnas i huvudsak okommenterad.

Men låt så vara då, detta är en feelgood-film, man kanske inte kan begära någon fingertoppskänsla alls när det kommer till denna genre. Eller det kan man visst, men om vi åsidosätter sådana betänkligheter, så återstår en rätt dassig film som ibland är småkul. Det är en film som hanterar problematiken på buskis-manér. Och skratten kommer fast man inte vill att de ska komma. Det är ju ett okej omdöme för en film inom kategorin usel, att de lyckas bända upp den där inneboende oviljan att skratta åt de allra billigaste tricken. Det är småkul när juden kallar araben och kinesen för Arafat respektive Jackie Chan. Och när araben kallar juden Popeck och kinesen Bruce Lee. Det är småkul när ivorianens far (Pascal N’Zonzi) med all undertryckt aggression klämmer fram: ”Ser jag ut som Uncle Ben?” Men som samhällsskildring och analys betraktad säger filmen egentligen inte så mycket (nytt), explicit. Ja, förutom då att intolerans kan bli tolerans – typ. Mer säger den i implicit hänseende. Så förekommer exempelvis romer bara i ett skämt som den svarte mannen droppar. Och bekräftar den hierarki som råder inom rasistisk rangordning.

Bröllopskaos har premiär 17 oktober.

betyg1_5

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg