Senaste Kommentarer

Top Commenters

C.B Strike – En fem avsnitt lång startsträcka

Inlägg av Emma Stormdal den 17 maj 2018 i

Allmänt Recensioner

Jag är förbryllad. Jag borde vara den första att hylla den här serien, den borde vara helt i min smak. De borde ha kunnat övertyga mig åtminstone, om ingen annan. Men efter fem avsnitt är jag inte övertygad.
Det är inget direkt fel på den. Inte direkt.

Produktionen är annars strösslad med namnkunniga personer. En adaption av JK Rowlings vuxenböcker om privatdetektiven C.B. Strike. Första fallet Cukoo’s calling har förutom Rowling, Ben Richards som manusförfattare. Fall två och tre har Tom Edge (The Crown, Lovesick). På regissörssidan hittar vi bland annat Michael Kiellor (Mr Selfridge, Shameless) och Charles Sturridge (Brideshead Revisited, Marcella, The Scapegoat).

Men det hjälper liksom inte. I de första fem avsnitten som utgör de två första fallen, märks det att serien har svårt att bestämma sig för vad den vill vara. Den är inte gritty som Happy Valley, svart och hemsk som Broadchurch. Men inte heller humoristisk och härligt osannolik som Morden i Midsummer eller rapp och rolig som Sherlock. Den är mitt emellan och antingen eller. Det är en sådan där serie som man kan ha på medan man diskar. Eller stickar. Eller kollar facebook. Handlingen i de första fallen Cukoo’s calling och Silkworm fångar inte min uppmärksamhet, jag har redan glömt vad de handlade om. Skulle någon påminna mig skulle min reaktion nog vara, ”Jaha, ja just det.”

Som karaktär är privatdetektiven Strike inte heller superspännande eller inspirerande. Han är exsoldat, med sviter från krig i och med ett förlorat ben, som han hanterar på ett i och för sig ganska imponerande sätt. Här är det självklart Tom Burke (Musketörerna och den fantastiska miniserien Krig och fred) som gör ett fantastiskt jobb med att låta oss märka skadan, men inte jämt och inte på ett överdrivet sätt. På papperet är han som en blandning av Watson och Sherlock men centrifugerad, så alla egenheter och färger – det som gjorde dem spännande – har tvättats ur. Kvar är en exsoldat som bor på sitt stökiga kontor och löser fall där han råkar känna en eller flera av de inblandade. Och så går han omkring med en gråsvart rock med slaget uppfällt. Det blir inte bättre när Robins fästman kallar Strike för sociopat. Ehm, Sherlock much?

Skådespelarna gör alla ett utmärkt jobb med det ganska trista material de har, speciellt de som spelar huvudkaraktärerna. Strikes assistent Robin gör att jag småler åt någon replik någon gång ibland, och det är endast på grund av skådespelaren Holliday Graingers (Borgias) utmärkta skådespeleri och verkligen inte på dialogen i sig. Den är så tråkig att man somnar.

Det är svårt att känna sig begeistrad inför något som kan beskrivas som ”inget direkt fel på”. Det är väl kanske inte det man som produktionsteam har som mål. Jag ser framför mig första produktionsdagen, vid kollationeringen, ”Vi har som vision och mål att göra en serie som det inte är något direkt fel på.” Eller varför inte sista inspelningsdagen, efter att sista scenen är filmad. Regissören ställer sig upp och håller ett tal och avslutar med ”Tack alla, som hjälpte till att producera en serie som det inte är något direkt fel på. WOHOO!!”

Först i det sjätte avsnittet – tredje fallet – Career of evil 1 och 2, som det börjar bränna till. Strike hamnar mitt i sin egen utredning och assistenten Robin, som även hon dels blir indragen och hamnar i en egen privat kris. Ju längre berättelsen går, ju mer insugen blir jag, och jag tittar inte ner i telefonen mer än ett par gånger. Manuset och dramaturgin blir också avsevärt mycket bättre och tar några oväntade vändningar, även om dialogen fortfarande är meh.

Jag blir ännu mer begeistrad när Matt King från Peep Show dyker upp och i princip spelar karaktären Super Hans – om hans rockstjärnekarriär tagit fart och varit läskig istället för fabulous.

Jag kommer nog titta om det kommer fler avsnitt. Eller inte.

C.B Strike har premiär på HBO Nordic 18 maj 2018

Skrivet av Emma Stormdal

Sykunnig exskådis och filmvetare som gillar roliga replikskiften, snygga dramaturgiska linjer och medveten välgjord kostym. Letar efter det överraskande familjära.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg