Senaste Kommentarer

Top Commenters

Camino – ett spanskt skillingtryck – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 7 maj 2010 i

Recensioner

När det har gått ungefär 30 minuter av filmen så stannar den. Det blir alldeles svart och tyst i salongen. Stämningen i den glest befolkade salen påminner om den som uppstår när en hiss stannar. Med en väsentlig skillnad. När hissen stannar vill man gärna att den ska starta igen.

”Camino” är en 143 minuter lång spansk film som handlar om en elvaårig flicka (Camino) som blir upp över öronen förälskad i en pojke när de träffas i en teatergrupp. Men det finns smolk i glädjebägaren; i samma veva får hon beskedet att hon har en dödlig sjukdom. Tumören som med största sannolikhet kommer ta hennes liv, gör att hennes familj, som tillhör den extremt katolska sekten Opus Dei, uppmuntrar henne att finna stöd i tron. Men för den lilla flickan är det kärleken som är hennes lindring. Hon finner ljuset med hjälp av sin livliga fantasi som tar sig uttryck i långa sekvenser av överlastad magisk realism som regissören Javier Fesser varken har budget eller öga att ro i land. Filmen kör i diket hela tiden med baktunga bilder och överdrivet skådespel. Jag har konstant tråkigt.

Som sekulariserad svensk har jag dessutom svårt att identifiera mig med familjens religiösa arrogans och deras blinda tro. Filmens enda behållning är fadern som är riktigt bra. Med sitt outgrundligt sorgliga uttryck tvingas han för andra gången offra en dotter på religionens altare. Den äldsta dottern är sedan tidigare satt i ett hårt Opus Dei-kloster där skratten är få och nunnorna beter sig som lägervakter. I scenerna mellan fadern och den döende dottern lever filmen upp på ett sätt som den borde göra hela tiden.

Regissören Javier Fesser vill mycket med den här filmen som enligt honom själv är ”sprängfylld med liv, som i sin tur fungerar som ett överväldigande argument i kampen mot smärta och sorg”. Sist jag såg en film på det temat hette den ”Änglavakt”. Det fungerar inget vidare den här gången heller. På filmaffischen står det ”Fantasin höll henne vid liv”. Jag höll mig knappt vaken.

Camino har biopremiär den 7:e maj

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg