Senaste Kommentarer

Top Commenters

Cannibal Fog – Recension

Inlägg av Jonas Derne den 8 april 2015 i

Recensioner

cannibal-fog-michael-2

I samarbete med Science Fiction-bokhandeln och ScifiWorld-mässan i Göteborg kommer svenska kannibalfilmen Cannibal Fog visas på Bio Roy 11 april. Skaparen Jonas Wolcher, som även gjort Die Zombiejäger och Dragonetti, kommer finnas på plats på mässan tillsammans med några av skådespelarna, så om du vill veta mer om filmen och kanske göra ett kannibaltest (de bjuder på tilltugg!) är detta ett utmärkt tillfälle.

Eftersom kannibalfilm, och dessutom en svensk sådan, är lika ovanligt som eh… svensk kannibalfilm har vi bjudit in en expert på smal och udda film med bizarr twist för att recensera filmen. Vi lämnar alltså över ordet till Alex Thorne:

Säg.. Känner ni till titlar som Death Nurse 1? Death Nurse 2? Inte? Hur översätter er hjärna SOV? Var det inte Shot-On-Video, så kan vi redan nu konstatera att ni aldrig bör se Cannibal Fog. Ni kommer att drabbas av en kulturell chock som antingen ger er omedelbar explosiv diarré eller få er att somna.

Detta handlar om underground noll-budget filmskapande. Det är ingenting en bara hoppar in på lite så där. Det är något en fostras in i. Magnus Betnér frågade en gång sin publik hur det kom sig att folk startade med bajssex. Han förmodade att det var med en olyckshändelse vars konsekvens var ett slumpmässigt upptäckande. Jag tror Betnér har fel. Jag är mer inne på att det är en gradvis utveckling via uttråkning, så som att en fjärt hamnat lite fel till att börja med. Jag medger samtidigt möjligheten att olyckan också kan skapa särintressen, även om jag finner det mer sannolikt att det slutar i dålig stämning av den sort som dödar ett yngre parförhållande.

Poängen är att det inte går att bedöma något som Cannibal Fog utifrån en standardskala där Avengers 46 räknas som en OK film. Det här är människor som älskar film, som lägger ner sin fritid på att skapa film och som helst skulle vilja leva på sin passion. Och de visar att film är svårt.

Förutom människokött är Michael väldigt förtjust i vita bönor.

Förutom människokött är Michael väldigt förtjust i vita bönor.

Nu skriver de visserligen att det är ”komedi” tillsammans med ”skräck”, men.. Jag är tveksam om det inte är en efterhandskonstruktion. Det är sannolikt medvetet att föra in en slags blinkning till Braindeads klassiska matscen där huvudpersonens begynnande zombifierade moder tuggar i sig sitt öra när Cannibal Fogs protagonist råkar sleva i sig blod från ett stackars mordoffer. Detta syftar till, i min tolkning, att visa en slags kannibalistisk grundinställning hos antihjälten. Problemet är att det är en lönnmördares handling som ger denna utveckling, i ett skeende som är långt ifrån snabbt avklarat – sett till att det handlar om en professionell hitgirl – och vidare att ingen tycks märka mordet, mer än att huvudkaraktären konstaterar att det var de bästa pommes frites han någonsin ätit. Detta följs upp av att huvudkaraktären genom hela alstret får ett engelskklingande uttal av sitt namn, utan närmare förklaring. Michael (Maai-kell) har ytterligare knepigheter i sitt liv. Det främsta går ut på att hans familj trakasserar honom om att gå till kyrkan för att bikta sig, vilket för fram frågor som.. Hur vet hans familj och vänner att han INTE biktar sig? Sett till att bikt, i dess sakrala form, bygger på helt obruten sekretess. Därefter är Michael troligen en av de första svenskar som blir förföljd för sin kristet religiösa tro. Fast. Jag tillstår att detta är Göteborg och att saker kanske görs annorlunda där.

Det är kanske ett större aber att filmen ägnar ca 1 timme åt att Michael skall visa upp sin omoral. Detta sker genom diverse sexscener. Michael förnekar kyrkan och bikten genom att surfa dejtingsidor, äta vita bönor och följa upp via erotisk aktivitet tillsammans med damer som tydligen finner vita bönor-ätande oemotståndligt. Detta är en beprövad metod, dvs. att skyla över brister i manus, skådespeleri, budget etc. med nakna kvinnor. Sett till att denna sorts film riktar sig till ett så litet urval speciella människor så undrar jag om inte mottagarna skulle uppskatta lite balans i nakenheten.

Here´s ... öh, Edward Blom?

Here´s … öh, Edward Blom?

Nåväl. Det finns en parallell utveckling i filmen som bygger på en Hannibal Lecter-kopia som, i alla fall inledningsvis, också utmålas som en slags Casanova. Han illustrerar ytterligare trovärdighetsfrånvaro sett till att han mest liknar en äldre vithårig Edward Blom. Det slår mig nu att detta kan ha varit avsiktligt, men förklarar inte vad som förvandlar Edward Blom till ett så åtråvärt sexobjekt. Utöver att det behövdes en förevändning att visa ytterligare en naken kvinna. I alla fall.. Den högst erotiska gammel-Edward har börjat äta folk och nu börjar idéer mixas hårt. Det är lite Ravenous om att människoätande ger dig olika slags fördelar, lite We Are What We Are där människoätande ger dig galna ko-sjukan, lite Texas Chainsaw Massacre-förkläden/styckning, lite Grimm Love (egentligen allt som gjorts på den tyske kannibalen Armin Meiwes) och så vidare.

Allt leder fram till en mystisk middagsscen, ungefär ”the evil 19.30 hemma hos psykopat-Blom” där ytterligare ultra-absurd dialog tar vid. Säkert vill filmskaparna hävda att de lagt in otroligt smarta och oväntade skruvbollar i storyn. Eller så kan vi se det som ”halvt slumpmässig skit händer på duken”. Naturligtvis skall vår hjälte sammanföras med Kannibal-Edward, vilket sker genom rådgivning i likstädning . Själva utförandet i denna sekvens är en av de största ljuspunkterna i filmen. En slags kort briljans råkar inträffa, men oklart om det botar den bristande logiken. Logikfelet ligger i att hjälten väljer att söka stöd i en av de mest prekära och tillitskrävande uppgifter som kan drabba en i vardagen hos någon som protagonisten enbart kommunicerat med kort i ett matforum på nätet. Varför inte den bästa polaren? Varför ingen i familjen? Fan, grannen hade varit ett närmare alternativ. Jag tänker inte förråda crescendot i detta haveri, men det är i linje med föregående metodik.

Meningen är inte att söka mening. Det leder bara till frustration. Allt som händer sker bara för att någon annan del i manuspusslet skall passa mindre illa, trots att slutresultatet är mer kubistiskt än Picasso kunnat hoppas på. Och det är en essentiell del av charmen i genren.

Alltid något svin som ballar ur på fest.

Alltid något svin som ballar ur på fest.

Filmen är producerad av Dino Publishing JW. Det ringde en svag klocka på det där. Jag följde ljudet av den och kom fram till ett gammalt festivalminne. Dino Publishing står bakom mästerverk som Die Zombiejäger och Dragonetti The Ruthless Contract Killer. Dessa är samma skrot och korn som Cannibal Fog. Summeringen av dessa filmer är, för mig, upplevelsen av Dragonetti. I Lund, sen natt och, på grund av annan livsoro, berusad av minst 8 öl (33cl) sätter jag mig – givet den dumhet som bara 8 snabbhävda öl (33cl) kan ge – i mitten av salongen rakt bakom filmskaparna. Dragonetti var i det skedet också en 2 hrs mix av dålig takthållning, bisarr dialog, konstigt skådespeleri och förvirrade idéer. Den lyckades med konststycket att söva mig samtidigt som jag var akut kissnödig och formligen skakade av existentiell ångest. Om ni finner den filmen så behöver ni aldrig ordna illegala sömnmedel någonsin.

Detta får inte tolkas som att jag tycker att Cannibal Fog saknar värde. Eller.. Som jag skrev i inledningen. För de allra flesta människor är det ointressant goja och om den skulle råka drabba en oinvigd vore det jämförbart med att de fick explosiv diarré i sängen. För en liten klick människor, som lärt sig värdet av sängkläder i gummi och kaklade sovrumsväggar, är det ytterligare ett slags scoutmärke att kunna citera en gemensam upplevelse som pekar mot ett delat osunt intresse. Där halva min sociala krets skrek ”Fa-ah-n..ta..DIG.. Drago—neTTi” hela vägen från Kino Folkets Bio till Smålands Nation kommer jag nu, sporadiskt och helt utan system, fälla in kommentaren ”Du måste bikta dig” i konversationer jag råkar gå förbi.

Vid pennan, med sämre filmsmak och ”naturlig” sexualitet,
Alex Thorne

betyg3

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg